”Jag försvarar rätten att protestera mot Erdoğan i Sverige på samma sätt som jag försvarar rätten för Paludan att manifestera sina åsikter”, säger Liberalernas partiledare Johan Pehrson till Aftonbladet. Som debattör och medieprofil har jag all anledning att inte bara hålla med Persson utan även själv driva på att protester mot Erdogan blir av. Låt mig förklara varför.

En grupp på vänsterkanten som kallar sig Rojavakommittéerna har gjort sig kända för aktioner riktade mot Turkiet. Tidigare har de projicerat sitt budskap på stadshuset i Stockholm och nu senaste lät de tillverka en docka föreställandes Turkiets president Erdoğan, vilket väckt starka reaktioner från Turkiet. Läget är känsligt då Turkiet ställt sig på tvären mot svensk Nato-ansökan.

I praktiken kräver Erdoğan att svenskt rättsväsende ska klämma åt de skyldiga aktivisterna. Svensk åklagare konstaterar torrt att inget brott har begåtts. Samtidigt har statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström försökt att blidka Erdoğan. Kristersson kallade aktionen med dockan för ”avskyvärd”.

– Jag förstår Turkiets ilska – vi hade visat exakt samma ilska om det hade hänt i ett annat land, riktat mot en svensk ledande politiker, sade Kristersson när han kommenterade saken.

Men det är inte dockan eller protesterna mot Erdogan som är avskyvärda. Låt mig lista tre punkter vad det avskyvärda är, även om listan kan göras betydligt längre.

1. Turkiets samarbete med terrorstaten IS

Minns ni striderna runt staden Kobane i norra Syrien 2014 och början på 2015? Turkiet gjorde allt för att kurderna, som kämpade mot terrorstaten IS, skulle bli fast i en slags fälla och omringade av islamister. Staden Kobane ligger nämligen precis på gränsen till Turkiet, i norra Syrien. Man kan säga att stadens norra flank utgörs av den turkiska gränsen.

Kobane kontrollerades militärt av kurder men blev hårt attackerat och belägrat av IS-terrorister. Kurderna i staden försökte desperat få in militär hjälp till staden för att stå emot, men den enda möjliga vägen var norrifrån via Turkiet. Istället för att låta kurderna få en chans att försvara sig mot IS såg Turkiet till att militärt blockera gränsen. Kurderna blev fast i staden och den turkiska militären kunde bokstavligen på avstånd titta på när kurder mördades av islamister.

Varför agerade Turkiet såhär? Om du tittar på en karta ligger det stora oljefält söder om Kobane. Terrorstaten IS finansierade sin verksamhet genom att sälja oljan till Turkiet. Oljan fraktades på lastbil och snabbaste vägen var just via staden Kobane. Både Turkiet och terrorstaten IS hade intresse i att få bort kurderna, de blockerade helt enkelt handelsvägen.

I övrigt agerade Turkiet som en frihamn för islamistiska terrorister. I princip samtliga IS-resenärer från Sverige reste in till Syrien via Turkiet. Likadant, om en IS-terrorist blev skadad, gick vägen tillbaka till Sverige via just Turkiet. Givetvis kände den Turkiska staten mycket väl till detta, men något större intresse i att förhindra det som pågick fanns inte att finna från Turkiets sida.

2. Flyktingkris som utpressningsmedel mot EU

Samtidigt som islamisterna slaktade barn, kvinnor och civila i både Syrien och Irak flydde en stor mängd människor till omkringliggande grannländer. En stor mängd flyktingar fanns i Turkiet och EU hjälpte Turkiet att hantera situationen med stora ekonomiska bidrag. Men Erdoğan använde situationen för egna intressen.

Om inte EU gick hans egna krav till mötes hotade han att vrida på flyktingkranen. Och det var i praktiken vad som hände 2015. Flyktingarna från det krig som Erdoğan, under täcket gav sitt stöd, använde han senare cyniskt för att utpressa EU till eftergifter. Så sent som 2019 försökte han med samma sak igen. Eftersom IS-terroristerna nu mer eller mindre var bekämpade kunde ej heller dessa användas effektivt mot kurderna. Då bestämmer sig Turkiet att själva gå in militärt i nordöstra Syrien med kurderna i sikte.

När då EU protesterade mot detta var hotet återigen detsamma: Turkiet kommer öppna ”flyktingkranen” och så många som 3,6 miljoner migranter hotade Erdoğan att skicka mot EU.

Man kan lugnt säga att vi till stor del har den turkiska staten och ytterst Erdoğan att tacka för flyktingkrisen 2015.

3. Fängslande av opposition och journalister

Kvällen den 15 juli 2016 stod plötsligt flera militärfordon på en av de stora broarna över Bosporensundet i Istanbul. Det var inledningen på ett misslyckat militärt kuppförsök i Turkiet. Och efterdyningarna blev minst sagt extrema. Från Erdoğans sida beskylldes den oppositionella Gülenrörelsen. Ledaren för Gülenrörelsen, Fethullah Gülen, svarade att de var oskyldiga samt att det likväl kan vara Erdoğan själv som iscensatt det hela.

Oavsett vilket, det som hände sedan kan inte beskrivas som annat än extremt. Under loppet av tre dagar avsattes ungefär 2700 domare och advokater. Totalt fick över 50 000 offentliganställda personer sparken. Och en sisådär 21000 privatanställda lärare fick sin lärarlicens indraget. Det var inte tal om någon rättegång eller transparens där inte.

Och just ja, en sisådär 17000 personer hamnade i fängelse för påstådd inblandning i den misslyckade militärkuppen. Året efter passade Erdoğan även på att genomföra en kontroversiell grundlagsändring som gav honom, som sittande president, ännu mer makt.

Nu kräver Turkiet att Sverige ska lämna ut kurder

Eftersom Turkiet är medlem i Nato har de möjlighet att lägga in ett veto mot Sveriges Nato-ansökan. Detta försöker Turkiet utnyttja maximalt. Det har framförts krav om att uppemot 130 personer ska lämnas ut till Turkiet. På den listan hittar vi inte helt oväntat en och annan kurd, om vi säger så.

Jag förnekar såklart inte att vissa kurdiska organisationer gjort sig skyldiga till terrordåd mot Turkiet. Två fel gör inte ett rätt. Samtidigt måste man förstå kurdernas situation. Det finns en längtan efter ett fritt Kurdistan, en i grunden sund nationalistisk hållning som jag rent principiellt sympatiserar med. Och för transparensens skull får jag väl också redovisa att jag är god vän med många kurder som brinner i dessa frågor.

När Erdoğan, som en del i en pågående valrörelse, använder Sverige som slagträ måste vi stå emot. Framför allt måste vi stå upp för de värderingar som gäller här. Vi fängslar inte journalister för att de skriver artiklar som är i opposition till makten. Och vi ska fan inte lämna ut en jävel i strid mot svensk lag, hur mycket Erdoğan än försöker trycka på.

Det är bra att Liberalernas partiledare Johan Persson markerar i yttrandefrihetsfrågan. Ännu bättre att även Åkesson sätter ner foten. Men det är ännu viktigare att i handling också stå upp för de värderingar vi säger oss värna. I vart fall när en turkisk despot kräver att vi ska göra våld på vår egen rättspraxis.

Av samma skäl är jag gladeligen behjälplig gentemot alla som på något sätt vill protestera mot Erdoğan och den turkiska staten. Jag hjälpte exempelvis den minst sagt färgstarka profilen Rasmus Paludan att få sitt polistillstånd betalt för en demonstration utanför Turkiets ambassad på lördag. Jag har även införskaffat en Erdoğan-mask likt den som användes på den berömda dockan.

Avslutningsvis anser jag att traditioner ska bevaras. Jag är ju något lagd åt det konservativa hållet. När den turkiske sultanen Mehmet IV år 1676 krävde att Zaporogkosackerna i dagens Ukraina skulle underkasta sig turkarna fick de ett välformulerat svar. Jag är övertygad om att Paludan är rätt man för jobbet att idag formulera ett svar i samma tradition och tonalitet (även om jag och Paludan förmodligen i övrigt har en hel del åsiktsskillnader).

Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här, och till lands och till sjöss skall vi slåss mot Dig. Knulla Din mor! Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, bryggare från Jerusalem, getapojke från Alexandria, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, Kamenats bödel, världens och underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud, Djävulens ättling, sendraget i vår kuk, svintryne, hästrumpa, rödhåriga hund, odöpta skalle, knulla Din mor!

Så svarar kosackerna Dig, Din usling. Du kommer inte ens att få vakta kristna svin. Nu måste vi sluta. Vi vet inte vilket datum det är eftersom vi inte har någon kalender. Månen är på himlen, året i boken, och det är samma dag hos oss som hos er. Därför: kyss vår röv!

Kosjevoj ataman Ivan Serko med hela sin zaporogiska här.