BLOGG Flera personer på vänsterkanten vill hävda att ingenting hände när jag filmade på Östermalm. Att jag hittat på att kameran blivit skadad, att jag åkt på stryk. Eftersom de både är polis, åklagare och domare så får jag väl försöka förklara i offentligheten varför jag hävdar det jag gör. Ibland önskar man att man arbetade på en vanlig tidning, då hade man sluppit behöva försvara sig såhär.

Häromdagen berättade jag att jag fått mig själv och min kamera skadad, i samband med att jag filmade vad som hände i tunnelbanestationen på Östermalm när demonstranter rev ner Sverigedemokraternas reklam i tunnelbanan. Jag använde till och med begreppet misshandel.

Nu ifrågasätts jag av människor på vänsterkanten. De hävdar att jag ljuger och har hittat på. Det finns en film som publiceras på vänstersajten Aktuellt Fokus, där de lagt till egna kommentarer om att ingen misshandel ägt rum. Vad som syns på videobilderna är hur ett par, kanske tre, personer försöker ta min kamera. De sliter i den.

Hade jag inte hetat Chang Frick hade folk kallat detta ”rån”. Ungefär som när man försöker slita ifrån en handväska ifrån en tant.

Men något oväntat hände när jag var arg och twittrade om händelsen. Flera kända debattörer uppmärksammade det jag berättade, bland annat Hanif Bali, Rebecca Uvell och inte minst Per Gudmundson. Jag kan ha missat någon mer, det har varit ganska intensivt tryck på Facebook och twitter de senaste dagarna.

Vad som händer är att jag blir ifrågasatt. En person som heter Mattias Håkansson slår fast på sin Facebooksida att jag ljuger, jag har inte blivit utsatt för brott och menar att det syns tydligt att inget har hänt. Till och med personer som Lars Ohly retweetar påståenden den riktningen. Man kan inte lita på mig, jag fejkar bara, är budskapet.

Det går så långt att Jack Werner på Dagens Industri kör ett mindre förhör över Twitter. Han letar efter något jag skrivit eller påstått som kan tänkas vara en missuppfattning från min sida. Och han har helt rätt, när man befinner sig mitt i ett tumult och folk försöker stjäla ens kamera som är allt annat än billig att ersätta, adrenalinet pumpar och man hinner knappt uppfatta vad som händer – ja då kan man ha fel i någon enstaka detalj.

Jag ska nu hjälpa Jack Werner en gång för alla att hitta denna lilla detalj så han kan triumfera och visa att jag minsann är en lögnare, så min berättelse en gång för alla kan undergrävas helt och hållet. Jag bjuder på det. Även Mattias Håkansson som påstår att varken jag eller kameran tog någon skada, att inget har hänt, kan nu glädjas åt att ”slödder” som mig offentligt pudlar. I hans ögon verkar jag vara inget annat än slödder, givet det han skriver på Facebook.

Först och främst, jag står uppe på spärren för att få överblick när jag filmar. Nedanför mig står min kompis som är rumän och håller i en riktmikrofon. Mikrofonen sitter ihopkopplad i en kabel som i sin tur sitter fast i kameran. Kameran sitter på en rigg med axelstöd som i sin tur är fastspänd runt midjan på mig.

Nedanför mig står tre eller fyra personer och stirrar på en annan kille som heter Roger Sahlström. Roger är fotograf för en tidning som heter Nya Tider. Det är en tidning som av kritiker uppfattas som högerextrem och även Sahlström uppfattas i varierande grad som sådan då han har varit aktiv i publikationen Dispatch International.

Jag upplevde att en smocka hängde i luften så jag filmade neråt vid ett antal tillfällen. Ifall de ger sig på Roger så får jag det på bild. Jag har den extrema uppfattningen att ingen ska behöva åka på stryk, oavsett vem man är. En uppfattning som etablerade journalister normalt inte delar, tydligen.

Jag säger inte att jag vet, men jag tror att det upplevdes ”provocerande” att jag filmade de här personerna när de ställde sig intill Roger och blängde på honom. Roger hade även gått till en polis för att få hjälp, han kände sig hotad. Och jag förstår honom, jag uppfattade situationen likadant.

En stund senare händer det som jag menar är misshandel. En person sträcker sig efter kabeln som sitter fast i min kamera, tar tag i den med bägge händer (tack Aktuellt Fokus för er video) och sliter sedan i kabeln. Här ska nämnas att när man kopplar i ljudkabeln så ”klickas” den fast, dvs att den lossnar inte från kameran hur hårt man än drar. När personen drar i kabeln, följer således kameran med. Och kameran sitter fast i mig, så även jag följer med.

Jag var på väg ner i backen och jag försöker streta emot. Samtidigt kommer ytterligare en person och tar tag i kameran och sliter i den. Nu ligger kameran bredvid min axel, men fortfarande sitter riggen fast runt midjan på mig. Till slut åker jag i backen och jag lyckas i vart fall landa med fötterna först.

Jag ser att flera händer är på kameran och drar. De drar rejält hårt. Så hårt att ett aluminiumrör som sitter i riggen blir böjt. När jag kollar i efterhand på filmer från händelsen uppfattar jag att aluminiumröret böjs över min rygg. Det kan vara så att varje gång folk ryckte i kameran var det röret jag kände som slag i ryggen.

Vad jag vet i efterhand är att en kota i ryggen blev skadad. Någon timme senare börjar värken komma och det blir värre. Dagen efter fixar jag inte att ta mig från sängen till toaletten, det gör för ont helt enkelt. Jag åker in till sjukhuset och de konstaterar efter lite undersökning att en nerv har klämts mellan kotorna. Jag får medicin utskriven samt de vill sjukskriva mig, något jag invänder emot då jag har för mycket att göra än att ligga i sängen.

Då är frågan, är detta misshandel? Ljög jag som trodde att någon slog mig i ryggen? Det kan även vara så att när jag åkte i backen, att jag även slog i ryggen i en spärr vid tunnelbanan. Jag vet fortfarande inte säkert, om det var av riggen eller ett rör, eller ett slag.

Människorna som slet ner mig och försökte ta min kamera hade stunden innan uppträtt hotfullt mot Sahlström. Av samma anledning utgick jag ifrån att de hade allt annat än välvilliga intentioner när de gav sig på mig. Det syns även i videon som Aktuellt Fokus lägger upp att personen som drar i kabeln sträcker sig efter den och tar tag med bägge händer. Det görs alltså med avsikt. Likadant sliter en annan person i samma sällskap i min ledpanel och/eller i kameran. De försökte rycka den ifrån mig.

Håkansson säger att min kamera ser hel ut. Nej, den är inte hel. En led-panel är knäckt, sökaren till kameran är avsliten och ett aluminiumrör är något stukat. När det slets i kabeln höll jag samma kabel i handen mellan pekfingret och långfingret, det brukar jag göra. Anledningen är att det lätt kan bli små ryck i kabeln när man är ute och filmar, då håller jag kabeln i en ögla som kan fungera som dämpning så det inte blir ryck i kameran och skakig bild.

Jag får motsvarande brännmärken i handen efter att det slits i kabeln. Nedan lägger jag upp bilder på dessa saker så ser ni själva.

Så jag erkänner nu öppet till alla att jag kan ha missuppfattat att någon boxade eller slog mig i ryggen. Det kan istället varit så att ett aluminiumrör böjdes över mina kotor när demokratikämparna försökte ta min kamera ifrån mig i rent antifascistiskt självförsvar. Så varsågod Jack Werner, nu kan du skriva om vilken lögnare jag är. Och Håkansson får stöd för sin tes om att jag är ”slödder”.

Jag bjuder på det.

Och jo, jag har polisanmält det. Enligt lagen är det faktiskt misshandel att slita i någons kläder så denne skadar sig, eller putta någon nedför en trappa eller på annat sätt skada människor med avsikt. Vi får se om det även gäller ”slödder” som mig.

Jag höll kabeln till kameran mellan långfingret och pekfingret. Det blev ”brännmärken” där kabeln drogs mellan fingrarna.

Från axelstödet går ett alumiumrör ner till en ”sele” som man spänner runt midjan. Som jag förstått har det röret pressats mot ryggen / kotorna när man försökte rycka ifrån mig kameran.

Ledpanelen knäcktes i underkant efter att det slets i kameran.

Sökaren har tidigare varit tejpad då den vid tidigare tillfällen varit i farozonen för att skadas. Nu är den helt avsliten så den går inte längre använda.

Det kanske inte ser ut som det böjts speciellt mycket, men det är kraftig dimension på röret för att det ska tåla en hel del. Att böja det kräver ett rejält moment.