Nigel Farage om Sverige: ”För en som tror på fri marknad bröt det mot alla regler”

Nigel Farage. Foto: Nyheter Idag
  • Lördag 5 nov 2016 2016-11-05
E-post 230

STOCKHOLM Han kallar sig frihandelsvän men är samtidigt emot fri invandring. Han är marknadsliberal men ser inga problem med Sverigedemokraternas vurmande för välfärdsstat och folkhem. – Även libertarianismens överstepräst Milton Friedman förklarade att man kan inte ha fri rörlighet av människor mellan rika och fattiga länder, säger han till Nyheter Idag.

Han kallas informellt ”Mr. Brexit” efter att han fick Storbritannien att ta beslutet om att lämna Europeiska Unionen. Nu argumenterar han för att Sverige ska göra samma sak. Men Nigel Farage, tillförordnad partiledare i UKIP, har fått blodad tand efter sin seger mot EU. Nu vill han stoppa avtal som TTIP, ett transatlantiskt avtal som i vart fall på ytan handlar om frihandel. Men det är inte idéerna om frihandel som Farage har problem med, det är överstatlighet, förklarar han för Nyheter Idag.

För att förstå hur Farage tänker kan det vara till hjälp att känna till hans bakgrund. När vi talar med Farage befinner han sig på banketten ”European Freedom Awards”, som i medier beskrivs som Sverigedemokraternas alternativa nobelfest, och bara några meter ifrån honom står Ian Wachtmeister, före detta partiledare för Ny Demokrati.

När Wachtmeister var aktuell med Ny Demokrati på 90-talet lät retoriken inte helt olikt, varken i form eller innehåll, vad Nigel Farage 20 år senare har att berätta.

Men det finns en annan likhet. På 70-talet var Wachtmeister direktör över Oxelösunds järnverk och senare direktör för Gränges Aluminium, ett företag i den tidigare mäktiga koncernen Gränges AB som fått sitt namn efter Grängesberg där det länge brutits järnmalm. Verksamheten i Grängesberg avvecklades 1989. Vid denna tid var basindustrin fortfarande självklar för Sverige och råvarusektorn satte Sverige på den internationella kartan.

En av de män som hade ärenden till Stockholm och som bidrog till svensk export var Nigel Farage. Han arbetade då med råvaruhandel på London Metal Exchange, den börs som i praktiken sätter priset på metaller världen över.

– Jag brukade komma regelbundet till Sverige mellan 1988 och 1993 i affärsärenden, säger Farage till Nyheter Idag.

Vill man lära sig grunderna i marknadsekonomi är metallhandel värt att studera. Priserna påverkas dag för dag av efterfrågan och tillgång, men kräver även förståelse för framtida behov. På London Metal Exchange handlas metaller i terminer, ett framtida kontrakt, från en dag till tre månader. Samma marknadsprinciper gäller såväl för det stora gruvbolaget, metallhandlaren Nigel Farage och den lokala skrothandlaren som säljer råvara till bruken.

Både efterfrågan och tillgång på råvaror som metaller är global. Kilopriset på aluminium skiljer sig inte alls, eller ytterst lite, mellan Kina, USA och Europa. En strejk i en koppargruva i Sydamerika har en direkt påverkan på kilopriset när företaget Boliden i Sverige ska sälja kopparkatoder. Den fria marknaden, frihandeln och de naturliga marknadsprinciperna, är själva mediet där allt sker. Här är regleringar och statlig kontroll något som står i vägen för affärer.

Det var med denna världsbild som Farage kom till Sverige för ungefär 25 år sedan. Och för honom var Sverige unikt.

– För någon som trodde på liten stat var Sverige ett exempel på ett land med en stor stat. Stor stat och stort välfärdssystem. Men för en som tror på fri marknad bröt det mot alla regler jag förstod, eftersom det fungerade.

Vid denna tid sågs Sverige som en förebild för andra länder, en modell med både fri marknad men samtidigt en stor offentlig sektor. Den stora exportindustrin skapade både arbeten och skatteintäkter, pengar som användes till att finansiera den välfärd som allt fler i dag upplever eroderas. Men det kan samtidigt tyckas som en dubbelhet, en vän av frihandel borde inte hylla ett land med stor statsapparat, ändå är det precis vad Farage gör när han beskriver Sverige.

– Människor hade förtroende för systemet, de var nöjda med att skattepengarna användes förnuftigt och ni hade inte bara ett fantastiskt utbildningssystem och vårdsektor utan även en nivå av tillfredsställelse i samhället. Vi tänkte alltid att det svenska systemet fungerar för Sverige och vårt system fungerar för oss.

Farage kallar sig själv libertarian ”i viss utsträckning”. På en rak fråga om det inte krockar med exempelvis Sverigedemokraternas vurm för välfärdssamhället svarar han att han ”inte kan bry sig mindre”. När han talar om fri marknad och klassiskt liberala principer handlar det om relationen mellan länder, eller nationalstater, som han säger. Det handlar inte alls om att lägga sig i andra länders inrikespolitik. För honom är det viktiga att folk är nöjda med vilket system de än föredrar.

Och just tillfredsställelse är viktigt, berättar han. Att vara nöjd med tillvaron helt enkelt. Han är lika glad när jag talar med honom som han är i alla de videoklipp där han smädar potentater i EU-parlamentet. Och i dag säger Farage att svensken inte är lika glad som när han reste till Stockholm för att handla metaller för 25 år sedan, något han inte oväntat skyller på Europeiska Unionen.

– Sverige var ett land med stor stat, men det var ett av få länder med stor stat i hela världen som gjorde det på rätt sätt. Nu när jag kommer tillbaka efter nästan 25 år och ser vad Sverige har gjort är att låta en stor del av politiken skötas på entreprenad av institutionerna i Europeiska Unionen, en form av ännu större stat. Och det här landet är inte det glada och tillfredsställda landet som det var för 25 år sedan.

Men hur mycket av välfärdsstatens kollaps i Sverige kan skyllas på den Europeiska Unionen?

– Det är en kombination av båda. Det är inte bara EU:s fel, det är även den svenska regeringens fel. De har tagit några riktigt dåliga beslut, ingen diskussion om den saken. Det jag tycker är intressant är att sedan Sverige gick med i Europeiska Unionen har det gått utför för Sverige. Och det ganska rejält.

Det är inte bara EU som Farage vänder sig emot. Avtalet TTIP mellan EU och USA är en fortsättning på de mekanismer som Farage gjort politisk karriär på att bekämpa. Detta trots att TTIP beskrivs som just ett frihandelsavtal.

– Vad du gör, som en klassisk frihandelsvän, handlar helt enkelt om att ta bort hinder som ligger i vägen för handel. Det är vad du gör. Vad vi ser med mekanismer som TTIP, är inte enbart att ta bort hinder för handel, det är i själva verket en arkitektur som förstärker överstatlighet och makten hos multinationella företag med en mekanism för tvistlösning som ligger över och bortom nationella parlament och domstolar.

Hur skulle du vilja implementera frihandel istället, alltså om vi tar bort TTIP?

– Det finns flera varianter av handelsavtal. TTIP handlar inte om att överkomma handelshinder, det handlar om något mycket, mycket större och mycket mer fundamentalt. Det siktar på en överstatlighet.

– Hillary Clinton har sagt att hon tror den europeiska gemensamma marknaden borde utvidgas mer globalt och jag ser TTIP som en del av det.

Vad är felet med det?

– Tja, det beror ju på. Om du vill ha självstyrande nationalstater, om du vill ha kontroll över egna gränser och om du tror, i en tid av ökande oro över internationell säkerhet, att se om sitt eget hus är en prioritet, då är uppenbart de här handelsavtalen med harmonisering, mekanismer för tvistlösning och möjligen även fri rörlighet något som går emot detta.

Enligt Farage går det att vara libertarian men samtidigt ställa sig kritisk till fri rörlighet, eller i dagligt tal, fri invandring mellan länder. Principen för resonemanget tar sin utgångspunkt, precis som tidigare, i nationalstaten.

– Det libertarianska argumentet, och många klassiska libertarianer, säger att fri rörlighet är en självklar libertariansk sak. Men även libertarianismens överstepräst Milton Friedman förklarade att man kan inte ha fri rörlighet av människor mellan rika och fattiga länder.

– Om man är på en någorlunda samma nivå kan det fungera, men det vi gör i Europeiska unionen mellan rika och fattiga länder, fungerar helt enkelt inte.

Det kan tyckas märkligt att en man som argumenterar utifrån principer om fri marknad vänder sig emot de stora frihandelsavtalen och fri rörlighet av människor mellan länder. Men skrapar man lite på ytan handlar det i grunden om en gammal konflikt. Idén med att staten, eller till och överstatliga institutioner, lägger sig i marknaden med långtgående regleringar är en socialliberal idé som har sin grund i nationalekonomen John Maynard Keynes.

Det är det tankesättet som dagens socialliberala etablissemang allt mer kommit att tillämpa, där stora överstatliga institutioner ska garantera vad som kallas en ”fri marknad”. I motsats till dessa idéer står den österrikiska skolan, präglad av nationalekonomen Friedrich von Hayek. Och på en rak fråga vem av dessa bägge ekonomer Farage föredrar tar det inte många sekunder.

– Hayek, svarar han och skrattar.

Friedrich von Hayek erhöll 1974 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tillsammans med socialdemokraten Gunnar Myrdal. Man kan säga att Myrdal till stor del var med att lägga grunden för det Sverige som Farage hyllar och som Sverigedemokraterna vill ha tillbaka.

Och kanske är det inte en tillfällighet att anhängarna av dessa idéer numera står att finna på en alternativ nobelfest, långt bort från dagens socialliberala etablissemang.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag