Så talar du med journalister om Trump

Pascalidou är en journalist och författare. Foto: Faksimil TV4
  • Fredag 11 nov 2016 2016-11-11
E-post 3059

SVERIGE Kommer USA bli ett rasistiskt land som startar ett tredje världskrig efter att Trump vann valet? Är det sant att Trump-supportrar delade ut knark och sprit i svarta områden för att de inte skulle rösta på Hillary Clinton? Nyheter Idag ger dig tipsen om hur du bäst samtalar med din lokala journalist om valresultatet i USA.

Grodan Pepe, 4-chan och Hanif Bali. Det är påtagliga fenomen som allmänheten måste hjälpa journalister att förstå och hantera. Presidentvalet på andra sidan Atlanten har definitivt påverkat din lokaltidning. Men hur förklarar man för en journalist att ekonomin inte kommer krascha och att världen inte går under för att en vit man vid namn Donald Trump är vald till president?

Chang Frick på Nyheter Idag är expert på journalister och förklarar på ett pedagogiskt sätt hur du talar med människorna på såväl stora som små redaktioner om hur omvärlden fungerar.

1. Alla är inte journalister – Det finns något som heter arbetarklass

Om du exempelvis befinner dig i närheten av Nytorget och talar med en journalist, håll hen i handen och gå ut till Götgatan. Sedan pekar du söderut mot Globen och förklarar pedagogiskt att där bakom bor det också människor. Sedan kan du peka på byggnader, bilar och vägar. Med lugn och pedagogisk röst berättar du att detta har en gång byggts av människor, de människorna som bor där långt borta.

– Det kan vara abstrakt till en början, men försök på ett enkelt sätt berätta att arbetarnas liv ser annorlunda ut. De har andra värderingar och prioriteringar. Ta snöröjningen som exempel. Där är det viktigaste för arbetaren att vägen verkligen blir fri från snö, det är mindre viktigt om den är feministisk.

När man tar upp ett sådant här exempel är det viktigt att samtidigt förklara att arbetare inte hatar kvinnor bara för att man prioriterar isfria vägar framför feminism.

2. Det blir ingen ekonomisk depression

En vanlig uppfattning i medier är att ekonomin skulle krascha om Trump blev vald. Och inte bara det, risken för ett nytt världskrig skulle bli högst påtaglig. Men börsen kraschade inte, tvärtom steg värdet på de amerikanska börserna när det stod klart att Trump vann.

– Journalister saknar förmåga att bedöma politiska konsekvenser. När du talar med dom kan du inte ta det för givet att de förstår orsakssamband.

Här är det viktigt att på ett lättförståeligt sätt förklara att ekonomin styrs av efterfrågan, inte av godheten hos de styrande politikerna. Om Trump sänker skatter kommer det bli mer lönsamt att driva företag. Detta gör att fler företag kan drivas av människor, fler kommer i arbete och fler tjänar pengar. Det blir en positiv spiral i samhället.

Och kom ihåg, har du inte förklarat vad arbetarklass är för något och att alla de där husen, vägarna och bilarna har byggts av den här människorna, då kan allt det här vara svårt att ta in för en journalist. Journalisterna lever med föreställningen att pengar är en naturresurs som staten hanterar och att de rika människorna är rika eftersom de är snåla, inte för att de har arbetat sig till det.

– Det är därför de vill ha pengar från staten i form av presstöd istället för sänkt skatt, de förstår inget annat.

3. Klass går före hudfärg, kön och sexuell läggning

Alla människor delar in andra människor i grupper. Det är naturligt och sker automatiskt för att vi enklare ska kunna förstå och orientera oss i världen. Men en journalist delar in världen på ett helt annat sätt än hur du själv gör och det kan vara svårt att förstå. Du tittar på din jobbarkompis och ser en annan arbetare. Men journalisten ser istället en annan hudfärg.

– Om du i ett sådant läge skojar med din arbetarpolare så att en journalist hör detta kan det tolkas som något helt annat. När du skojar med någon annan är det för att din kollega är en i gänget. Men journalisten kommer uppfatta att du gör det för att din kollega har en annan hudfärg. Det är här skillnaderna blir tydliga.

När Donald Trump byggde alla sina stora skyskrapor har han haft mycket med arbetare att göra, alltså de människor som byggt de stora husen. Därför har han en annan jargong än journalister och politiker. Om du exempelvis tar med en journalist till en byggarbetsplats kommer de upptäcka att människor beter sig ungefär likadant, trots att de kan ha olika bakgrund, ålder och kön.

Lugnt och metodiskt förklarar du att det är detta som är arbetarklassen och att de här människorna identifierar sig som sådana istället för  att se sig själva som en hudfärg eller sexuell läggning.

– Därför kan de också skoja om sådant som journalisten tror är blodigt allvar, eftersom arbetaren inte ser världen på samma sätt.

4. Arbetarklassen är inte ond och elak

Det är arbetarklassen som gjorde att Trump vann valet. En vanlig uppfattning hos journalister är att eftersom de tror att Trump är en ond och elak människa, så måste även de som röstat på Trump vara likadana. Detta gör att myter och osanningar om Trumps anhängare lätt får spridning, ett exempel på detta såg vi i TV4 i samband med valet.

Hur övertygad man än är om att Trumps anhängare, alltså arbetarklassen, på riktigt åker till svarta områden för att dela ut knark och sprit för att svarta människor inte ska rösta, måste man förhålla sig kritisk. Uppgifterna förefaller vara påhittade och är alltså inte på riktigt. Sådana här skämt kan bygga på en liknande jargong som arbetarklassen använder när de skojar.

– Det är just därför det är viktigt att försöka locka ut journalister i vanligt arbetsliv. Får de erfarenhet och vidgade vyer kan de lära sig något. Då blir de inte heller lika lätt lurade nästa gång.

5. Identitetspolitik kan leda till mer rasism

När journalister i allt högre utsträckning tror att världen är indelad i hudfärger snarare än klass kommer detta även påverka politiker. Till slut får det genomslag i de nyheter som arbetarna läser vilket leder till att de känner sig obekväma, inte minst eftersom journalister tror att en del hudfärger gör att man är förtryckt och handikappad. Om detta pågår tillräckligt länge kommer det ske en motreaktion.

En sådan motreaktion är grodan Pepe och det som kallas den alternativa högern. Det är människor som skojar om allt det som journalister förfasas över, som nazism, blyad bensin och RUT-avdrag.

– Om man som journalist dras med i detta och reagerar ännu hårdare så kommer allt förstärkas. Till slut kan skämt övergå till allvar. Det är viktigt att journalister förstår att en tecknad groda inte är på riktigt. Och att allt på internet inte är sant.

Avslutningsvis tipsar Frick att man ska tala lugnt och sansat med en journalist. Visa med ditt kroppsspråk att du inte är farlig. Även om du tycker att de är obildade och dumma ska du inte driva eller håna dom, det kommer bara göra saker värre. De har det redan kämpigt som det är med att förstå vad som händer i världen. Lycka till.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag