KRÖNIKA Om vita medelålders kvinnor var utsatta för hedersförtryck, skulle regeringen och BRÅ fortfarande visa ointresse för frågan? Det undrar Katerina Janouch som menar att ointresset från BRÅ och regeringen kan vara ett uttryck för rasism, då hedersförtryck i princip bara drabbar invandrarkvinnor.

Det är hårresande läsning, den om kvinnor som mördas i Sverige. Nya siffror som tagits fram av Nationella Kompetensteamet visar att var tredje kvinna blir mördad i den så kallade hederns namn. Men Sarah Mohammad som är ordförande i föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime, menar att det finns ett mörkertal som gör att statistiken skulle kunna se ännu värre ut.

– Det är viktigt att vi får en klar bild över hur omfattande hedersvåldet är i dag. Som det är nu för inte Brottsförebyggande rådet någon statistik om hur omfattande det är, säger hon i en kritisk kommentar i Sveriges Radio.

Jag har varit på GAPF:s årliga gala på Berns, både i år och förra året. Jag har sett ansvarig jämställdhetsminister Åsa Regnér stå på den flotta scenen och hört henne svänga sig med en massa vackra ord. ”Vi får aldrig acceptera” är ett sånt där uttryck som ofta serveras när en politiker vill ställa sig in hos sina väljare och framstå som kraftfull och ”tydlig”. Men vad betyder egentligen detta tomma skrammel när ingen action följer?

Är det lika tungt som Morgan Johanssons fras ”vi ska titta på det” när han konfronteras med besked om kriminella gatugäng? Jag minns att jag mådde illa av Regnérs prat där på den upplysta scenen. Det var fint att hon var där, men orden som kom ur hennes mun kändes mest som ett hån mot de flickor och kvinnor som inte fått leva vidare i jämställda, feministiska, demokratiska, rika, vackra Sverige där vi är många om alla människors lika värde och där vi ryter ”värdegrund” så fort någon råkar trampa det minsta snett i den fortfarande existerande åsiktskorridoren.

Jag mötte blicken hos en person som arbetar med flyktingungdomar. Vederbörande suckade. ”Politiker gillar att synas i dessa sammanhang” konstaterade personen. ”Men de struntar egentligen i de utsatta. Orden är bara smörjmedel för att framstå som duktiga och engagerade”.

Åsa Regnér säger att man tillsatt en utredning. Herregud, det behövs inga fler utredningar, det behövs inte mer bortkastade skattepengar på att konstatera att hedersvåld ÄR ett stort problem. Ska vi tillsätta en utredning om huruvida Åsa Regnér gör ett bra jobb? Eller kanske en utredning om personalen hos Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, som mest verkar bestå av sömniga värdegrundsaktivister som polerar på en falsk Sverigebild dagarna i ända?

För fortfarande vet vi inte hur många flickor och kvinnor som lever under hedersförtryck i Sverige. Utredningen som Sveriges Radio hänvisar till är nämligen inte gjord av BRÅ utan av en pensionerad polis och en utredare från regeringskansliet. De har fått uppdraget från Nationella Kompetensteamet som Länsstyrelsen i Östergötland står bakom.

Det uppskattas att hundratusentals människor på ett eller annat sätt påverkas av hederskultur. Men till skillnad från exempelvis hatbrott förs ingen statistik på hedersbrott hos rättsvårdande myndigheter. Brottsförebyggande rådet, som ska arbeta med sådant här, för ingen sådan statistik. Kritiker menar att BRÅ konsekvent undviker att undersöka brottslighet som kan kopplas till invandrare av ideologiska skäl. Redan 2002 larmade Sten Levander, professor i psykiatri och då med i BRÅ:s vetenskapliga nämnd att det var ”katastrof överallt på BRÅ”.

”Rapporterna som de gör är filtrerade, det utövas censur. BRÅ:s uppdrag är att serva regeringen med forskning och kunskap. Det gör de inte. BRÅ tillhandahåller istället önskad information på beställning av justitieministern och departementet” sa han i en intervju i Aftonbladet 5/4 2002.

Det finns mycket som pekar på att aktivisterna på BRÅ håller samma linje än i dag, 15 år senare. Men jag undrar om det inte även beror på en rätt otäck smygrasism, detta med att man lämnar invandrarkvinnor och flickor åt sitt öde. Åsas utredningskvarnar mal extremt långsamt och man kan därför misstänka att Åsa i smyg anser att icke-svenska kvinnor inte är lika mycket värda som till exempel Åsas kompisar, det bästaste smartaste tjejgänget hon gärna poserar med i sina trygga rum.

Om det vore Åsas egna väninnor som drabbades av plötsliga fall från balkonger eller mystiska självantändningar då de bar ut sopor? Om Åsas tjejgäng fick syra kastad i ansiktet eller ströps till döds för att de råkat flörta med fel kille? Hade något drastiskt hänt då?

Det är tveksamt. På sex år har 1,3 miljarder satsats för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Men kvinnor fortsätter mördas i feministiska Sverige. Värdegrundsdyrkarna tittar bort. De som kallar sig feminister föredrar att genuscertifiera toaletter. Och kanske just i dag mister ännu en flicka livet för att hon kan ha skymfat sin familjs heder.