Alliansens ryggrad och ideologiska kompass är svår att hitta idag. Man är ingen opposition och visar ingen vilja att styra landet. Senaste exemplet är hur man släpper igenom vänsterregeringens förslag om förmånsbeskattning av sjukvårdsförsäkringar, skriver Carolin Nielsen (MED).

Än en gång har Alliansen släppt igenom vänsterns förslag i riksdagen genom att lägga ned sina röster. Denna vecka gällde det avdragsrätt för fackavgifter och framförallt förslaget om att införa förmånsbeskattning av privata sjukvårdsförsäkringar. Ett mörkrött förslag som kommit på bordet enkom för att Löfven är beroende av vänsterpartiets stöd för att kunna dra runt sin svaga minoritetsregering.

Alliansen ursäktar sitt agerande med den praxis som finns att inte ”bryta ut” enskilda sakförslag ur budgeten, vilken de redan har släppt igenom. Dock avfärdar både Finans- och Skatteutskottet att förslaget skulle omfattas av budgetreglerna. Alliansen hade alltså mycket väl hade kunnat rösta ned förslaget utan att strida mot praxis, men man valde att lägga sig platt.

Det här är inte första gången Alliansen, eller delar av den, tillåter sig att ”släppa igenom” förslag från regeringen av till synes obegriplig anledning. Senast såg vi juristen Annie Lööf stå på presskonferens och meddela att hennes parti kommer släppa igenom det lagvidriga och orättvisa förslaget om partiell flyktingamnesti för en grupp utan egentliga asylskäl. Det är möjligt, för att inte säga troligt, att Löfven i sitt stilla sinne hade hoppats på hjälp från oppositionen för att stoppa eländet. Men där bedrog han sig.

Finansministerkandidat Elisabeth Svantesson (M) skjuter den före detta borgerliga paradfrågan om marginalskattesänkning på framtiden då hon anser att det skulle bli en för stor kostnad för staten. Reepaluförslaget om begränsningar av vinster i välfärden kommer upp på bordet härnäst och nu bävar företagarna i skola och omsorg eftersom Alliansen inte längre bevakar deras intressen. Det är ett hån, inte bara mot företagarna utan också mot de miljontals medborgare som gav dem sin röst 2014, i hopp om ett fortsatt borgerligt styre.

Vad har hänt med Alliansens ryggrad och ideologiska kompass? Vem står upp för de grundläggande borgerliga värderingarna som rättsstat, företagande och frihet? Inte är det Alliansen i alla fall.

En opposition ska utgöra en motvikt till de styrande och måste vara pigg och hungrig. Den ska attackera makten via slipade motförslag och tvinga statsråden att vässa sina argument genom debatt. Ytterst på skalan finns hotet om misstroendeförklaring vilket också håller statsråden på tårna. Krav och granskning pressar upp prestationen och tvingar människor att vara pålästa och göra ett gott arbete.

När pressen uteblir blir regeringen lat, slarvig och verkshöjden låg. Det är knappast någon slump att regeringen mottagit oöverträffat skarp kritik från både Lagrådet, Finanspolitiska rådet och inifrån Försäkringskassans internrevision under det senaste året. Oppositionen gör nämligen inte sitt jobb.

En impotent opposition ger en oduglig regering. Låt därför höstens val bli en misstroendeförklaring inte bara mot regeringen utan också mot Alliansen. De behöver båda ett bryskt uppvaknande.