I stället för att ägna energi på att se till att mer av de svenska pengarna till EU går tillbaka till våra jordbrukare ägnar sig vänsterliberala och extrema partier åt pseudodebatter om namn på vegoburgare och sojakorv. Det är oseriöst och ett svek mot de svenska bönderna, skriver EU-parlamentariker från Sverigedemokraterna.

Mer än en tredjedel av allt som EU betalar ut går till jordbrukssektorn. Det är föga förvånande att jordbrukspolitiken är ett av EU:s mest omstridda politikområden när anslaget är så otillständigt stort. Därtill är jordbrukspolitiken en mardröm av byråkratiska regleringar, ologiska prioriteringar och politisk kohandel. Detta område äter upp så stor del av den totala budgeten att den hindrar satsningar på områden som forskning och gränsbevakning.

Det har länge varit nödvändigt att reformera EU:s jordbrukspolitik. Vi måste minska den byråkratiska bördan på lantbrukare och öka deras frihet att besluta om den egna verksamheten. Ologiska regleringar som bara gynnar riktigt stora jordbruksföretag måste avskaffas. Det måste bli ett slut på den kohandel mellan regeringarna som givit katastrofalt dåligt utfall för vanliga svenska lantbrukare.

Detta har varit vår utgångspunkt och primära fokus i diskussionen om reformen av EU:s jordbrukspolitik medan övriga partier stångats om huruvida vegoburgare ska få kallas för burgare.

Vegoburgardebatten har fått orimligt mycket utrymme i media, troligtvis för att det är en konkret fråga som direkt berör människors vardag. Frågan tycks väcka så många känslor att extremisterna Miljöpartiet sträcker sig så långt att man kallar Sveriges lantbrukare för en ”köttmaffia”.

Vegoburgarfrågan, det så kallade köttförbudet, återfinns ändå bara i två ändringsförslag av totalt över tusen. Att lägga fokus på detta är att göda en onyttig och skamlig pseudodebatt som ligger som en rökridå för de verkligt viktiga frågorna: Hur mycket ska svenska skattebetalare behöva betala till EU:s budget och hur mycket av detta får svenska jordbrukare tillbaka?

I media har det varit knäpptyst om hur de föreslagna reformerna påverkar folkhushållet och lantbrukare.

Det är tacksamt att rapportera om den tramsiga vegoburgarfrågan eftersom den är känsloladdad och därför ger bra reklamintäkter. Våra mejlkorgar fylls av frågor om vad sojakorven ska heta om inte korv och om man kommer kunna beställa en ’cheeseburger’ på McDonalds. Men inte en enda fråga om hur reformerna påverkar svenska lantbrukare.

Det svenska jordbruket är ett av världens mest klimatsmarta och producerar kött och grödor i världsklass. Svensk köttproduktion är ett föredöme för resten av EU och de som konsumerar svenskt kött har ofta mindre klimatpåverkan än de som poserar med influgen avokado.

De verkliga problemen i EU är överreglering och korruption.

EU vill minska stödet till svenska bönder genom att sätta ett tak på utbetalningar. Den bakomliggande orsaken är att länderna i den östra delen av unionen inte klarar att bekämpa korruptionen. Svenska lantbrukare får i den bemärkelsen mindre pengar på grund av något de inte kan råda över.

I skrivande stund pågår omröstningen om Europaparlamentets ställningstagande kring denna gigantiska reform som påverkar tiotusentals lantbrukare. Men vi vet redan utfallet. Europaparlamentet styrs sedan länge av en slags europeisk decemberöverenskommelse. De tre stora partigrupperna har redan gjort upp om de stora frågorna.

Vi vill istället minska EU:s makt över jordbrukspolitiken. Nattliga förhandlingar mellan partigrupper där man handlar med tjänster och gentjänster är något vi inte ställer upp på. Sådana förhandlingar, utan insyn och obefintligt intresse från media, ska inte avgöra ödet för svenska lantbrukare. Det är varken demokratiskt eller funktionellt.

Föregående regeringar i Sverige har genomgående gjort en dålig insats vid förhandlingsbordet. Vi får tillbaka alldeles för lite i relation till vår höga EU-avgift, något som inte ser ut att ändras i den nya reformen. Det är oacceptabelt.

Sveriges jordbrukssektor går på knäna och tyvärr minskar antalet lantbrukare ständigt.

I Coronakrisen har det blivit tydligt att vi inte kan förlita oss på andra länder för strategiskt viktiga resurser – därför behöver den inhemska matförsörjningen öka.

Men istället för att engagera sig i Sveriges livsmedelsförsörjning sprider regeringspartierna grundlösa påståenden om Sverigedemokraternas, Moderaternas och Kristdemokraternas politik. Av opinionssiffrorna att döma verkar väljarna dock kräva mer än sojakorv och skådespel. Gott så.