I Sverige saknar vi kunskap om islamismens utbredning. Det betyder även att vi inte kan avgöra vilka åtgärder som är effektiva för att minska extremismen. Att i denna viktiga fråga famla i mörkret är ett hot mot tryggheten, sammanhållningen, friheten och särskilt mot den svenska demokratin, skriver Felix Byström, Ungsvenskarna.

Medan de flesta under den senaste veckan har blickat mot valet på andra sidan Atlanten släppte Institut Francais d´Opinion Publique, IFOP, en undersökning som visade på en ökad klyfta mellan muslimer och den övriga befolkningen i Frankrike. Undersökningen är en rakt igenom skrämmande läsning.

Av de svarande som identifierade sig som muslimer svarade 38 procent att islamisk lag är viktigare än fransk lag i Frankrike. Bland unga muslimer var samma siffra hela 57 procent, vilket är en ökning med tio procentenheter jämfört med 2016.

Andra delar som står ut i undersökningen är att 66 procent av de tillfrågade muslimerna motsätter sig lärares rätt att visa karikatyrer av religiösa personer till sina elever samt att 81 procent är för införandet av specifika timmar för kvinnor att använda kommunala simbassänger och undervisning i arabiska i offentliga skolor.

Det vi ser i Frankrike är svårt att tolka på annat sätt än framväxten av en islamisk stat, särskilt med tanke på att Frankrike, enligt Pew Research Center, har Europas näst högsta muslimska population (8,8 procent) efter Bulgarien (11,1 procent). I sammanhanget kan nämnas att den muslimska populationen i Sverige, enligt samma institut, uppskattas till 8,1 procent.

I Sverige saknar vi dock information om hur utbredd islamismen är. Viktigt att nämna i sammanhanget är förstås att man varken kan eller ska döma samtliga muslimer för extremisternas åsikter, och att det samtidigt borde ligga i allas intresse att ta reda på hur många extremisterna är.

Ser vi till Frankrikes siffror är det nästan hälften som bör klassas som islamister, vilket innebär – förutsatt att detsamma gäller för Sverige – att vi snart är i ett läge där moderata muslimer utgör undantaget.

Det krävs ett batteri av åtgärder för att motarbeta islamismen. Islamistiska skolor och moskéer som bjuder in extremister måste stängas ner. Stopp för nya moskéer bör vara norm i samtliga kommuner. Läroplanen behöver innehålla tydligare direktiv om att lära om yttrandefriheten och religionskritik.

Vi kan inte längre ha en ordning där vi mäklar fred med extremister genom att kapitulera för deras ideal.

Tvärtom så behöver vi stå emot. Det måste bli svårare att leva som islamist i Sverige, oavsett om det sker genom slöjförbud i skolorna, krav på handskakning vid alla anställningar i offentlig sektor eller utvisning av icke-medborgare med islamistiska värderingar.

Men för att vi ska kunna mäta effektiviteten av åtgärderna behöver vi ett större kunskapsunderlag. Därför bör regeringen omgående ta initiativ för att kontinuerligt mäta utbredningen av islamistiska värderingar, både bland dem som har invandrat till Sverige och bland dem som är födda i Sverige.