Den tadzjikiske korankravallaren borde dömts till utvisning

Bild: Polisens förundersökningsprotokoll/Privat
  • Torsdag 16 jun 2022 2022-06-16
E-post 430

Den tadzjikiske medborgare som dömdes till sex månaders fängelse efter korankravallerna bör även ha utvisats på grund av brott. Det utvisningsbeslut mannen redan hade kommer snart preskriberas, vilket gör att mannen sannolikt kommer stanna i landet efter sitt fängelsestraff, skriver Nima Rostami, advokat och debattör.

I slutet av maj dömdes en tadzjikisk medborgare till sex månaders fängelsestraff för våldsamt upplopp och försök till våld mot tjänsteman. Han ansåg sig vara kränkt på grund av Rasmus Paludans koranbål.

Trots att tadzjiken vistades illegalt i Sverige och begick detta allvarliga brott väckte inte åklagaren frågan om ”utvisning på grund av brott”. Tingsrätten initierade inte heller utvisning av honom trots att tingsrätten ex officio har en sådan befogenhet.

Läs även: Utlänning döms för koranupplopp – får ett halvårs fängelse

Att han hade ett lagakraftvunnet administrativt utvisningsbeslut utgjorde inget hinder för tingsrätten att döma honom för utvisning, denna gång på grund av brott. Så hanterade tingsrätten dock inte fallet. Det finns därför risk att han kan fortsättningsvis komma att vara kvar i landet.

Anledningen till det är att ett administrativt beslut (Migrationsverkets utvisningsbeslut) preskriberas efter fyra år, i detta fall preskriberas utvisningsbeslutet inom kort. Innan preskription får utlänningen dessutom genom åberopande av nya omständigheter ansöka om verkställighetshinder och fördröja eller hindra verkställigheten av utvisningsbeslutet.

En brottmålsdom preskriberas däremot aldrig. Utvisning på grund av brott skulle effektivt kunna sätta stopp för tadjiken att senare återvända till Sverige.

Förutom den existerande skeva lagstiftningen angående utvisning på grund av brott är dessvärre våra domare vid allmänna domstolar inte särskilt angelägna att utnyttja utvisningsmöjligheten. Utvisning på grund av brott är starkt förknippad med straffets längd. För att ett brott ska kunna leda till utvisning är riktmärket att det ska handla om brott med ett straffvärde på minst ett års fängelse.

Straffskalorna är i Sverige generellt låga och domstolar utnyttjar inte heller straffskalorna full ut. Därtill hindrar bestämmelserna i kap. 30 Brottsbalken domstolarna att utdöma längre fängelsestraff.

”Billighetsskäl” handlar om att vid val av påföljd skall rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Av den anledningen är domstolar angelägna att helst inte döma till fängelsestraff och definitivt inte till längre fängelsestraff.

Ifall den dömde är en utlänning leder detta då till en annan effekt, vid kortare fängelsestraff än ett år blir utlänningen inte utvisad.

Maximistraffet för våldsamt upplopp är tio års straffstraff men tingsrätten dömde utifrån resonemanget ovan tadzjiken till enbart sex månaders fängelsestraff. Då han redan hade fått utvisningsbeslutet i sitt migrationsärende besvärade varken åklagare eller tingsrätten sig att utnyttja sin befogenhet ta upp frågan om utvisning på grund av brott.

Ett annat hinder för utvinning på grund av brott är utlänningens uppehållstillståndsstatus. En flykting får inte sändas till sitt hemland eller till ett land där han eller hon riskerar illabehandling. Å andar sidan ska en flykting inte befatta sig med kriminalitet och ägan sig åt systemhotande brottslighet i värdlandet.

Trots flyktingstatus bör även en flykting kunna dömas till utvisning. En flykting får vid brott uteslutas, d.v.s trots ett strakt skyddsbehov får uppehållstillstånd vägras. Inför en dom i ett brottmål inhämtar förvisso tingsrätten Migrationsverkets synpunkter om utvisning i det fall det blir aktuellt men detta görs innan tingsrätten dömer i målet.

Systemet i denna del är bristfälligt, innan dom meddelas är den åtalade teoretiskt enbart misstänkt. Vid sitt yttrande utgår Migrationsverket ifrån utlänningens migrationshistorik. I det fall utlänningen redan har beviljats asyl presumeras vederbörande ha behov av skydd.

Vid ett sådant fall borde dock utvisning vara huvudregeln. Efter avtjänat fängelsestraff har utlänningen inom ramen för migrationsrätt alltid möjlighet att åberopa politiskt verkställighetshinder. Då får Migrationsverket, utifrån befintligt material, landinformation och sin expertis utreda ifall det absolut finns hinder mot verkställighet.

En sådan ordning låter helt rimligt och relevant, detta strider inte heller mot Europakonventionen om skyddet för människliga rättigheter.

Om debattören

Nima Rostami är advokat och debattör

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag