BLOGG Flera medier uppmärksammar att det är pressfrihetens dag, vilket såklart är bra och nödvändigt. Nyligen var ett förslag om att ändra mediegrundlagarna på väg att röstas igenom och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke varnar för olika hot mot pressfrihet. Men framför allt vill jag uppmana dig som läsare att ge ett bidrag till ”swish-journalisten” Joakim Lamotte.

Det var inte längesedan jag var bekymrad över att Sverige skulle få nya mediegrundlagar som i praktiken öppnar upp ett svart hål. Som tur var ändrade Moderaterna inställning till det liggande förslaget och därmed är faran över. För denna gången. Men det går inte andas ut för det.

Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke listar en rad olika saker som borde bekymra oss som vill se ett liberalt samhälle med fria medier. I en krönika i Dagens Juridik listar han bland annat hur staten på olika sätt vill in och peta i den fria opinionsbildningen, något jag själv många gånger varnat för.

Kontentan är att alltid vara på sin vakt mot nya förslag som ska ”förbättra” medieklimatet. Ledordet bör vara frihet och så få regler och lagar som möjligt. Den fria marknaden kommer alltid garantera att de bästa medierna överlever och de som inte håller måttet kommer sortera bort sig själva.

Men en dag som denna vill jag ändå lägga fokus på ”swish-journalisten” Joakim Lamotte. Han hånas och bespottas från olika håll, senast från Henrik Schyffert. I en video som Schyffert klippt ihop är Lamotte som vanligt arg. Det brukar Lamotte vara och visst är det ibland nära till hands att göra sig rolig på Lamottes bekostnad.

Men Lamotte gör något som varken Schyffert eller egentligen så många andra journalister gör. Han åker ut på plats, talar med människor ute på gator och torg, och lyckas nästan alltid hålla sig mitt i debattens mest brännande ämnen. Då syftar jag inte på de ämnen som de stora tidningarna ägnar spaltmeter åt, som alla DN-artiklar om Donald Trump.

Jag syftar på det som människor möter i sin vardag. Det som händer i Lysekil och i Värnamo. Där alla andra journalister på de stora redaktionerna, med stor budget och fin-fina annonsörer, egentligen borde vara. Men det är förstås bekvämare att sitta bakom skrivbordet och tycka rätt saker.

Det är också därför Schyfferts hån av Lamotte är osmakligt. I sak handlar det om klassförakt. Bor du innanför Stockholms tullar, som Henrik Schyffert gör, är det enkelt att lägga sig till med åsikten att det inte är lika viktigt med människor i Lysekil eller i Värnamo. Det är tydligen mer spännande vem som har tafsat på vem i Svenska Akademien.

Men journalistik och medier ska spegla hela samhället, inte bara Södermalm. Och i verkligheten, bortom de fina salongerna, är det faktiskt mycket viktigare att berätta vad som sker i just Lysekil och i Värnamo. Och alla andra platser i Sverige där de stora medierna är för fina för att borra i brännande och svåra frågor.

Det är också därför Joakim Lamotte är viktigare än du tror. Således, eftersom det är pressfrihetens dag, uppmanar jag dig att skicka ett bidrag till Joakim Lamotte via Swish: 0707760990

Jag tror det är den bästa insatsen man kan göra just nu för svensk pressfrihet.