Det blodiga butiksrånet
En fyra, fem knivhugg och fyrtio stygn på sjukhuset blev facit efter det sjätte rånet i ordningen. Den här gången var det en stamkund som var nära att mista livet. Fem gånger har Nader El Ashkar själv blivit rånad eller utsatt för rånförsök och en gång var det hans fru som blev rejält misshandlad. – Två stycken kom och slog sönder henne. De sparkade och slog, säger han.
Klockan är 21.03 tisdagen den 29 maj. En mörkhyad man med maskerat ansikte går in butiken samtidigt som han tar upp en kniv. Förutom Nader El Ashkar, som äger och arbetar i kiosken, befinner sig även två kunder på platsen. En av kunderna känner Nader. När de första knivhuggen utdelas i Naders riktning ingriper vännen direkt.
Den andre kunden springer omedelbart ut genom butiken när han upptäcker vad som är på väg att ske. Alla som befinner sig i butiken är invandrare, såväl Nader som de bägge kunderna och förmodligen också mannen som håller i kniven.
”Han kom för att döda”
Det är ett fridfullt område med villor där Nader El Ashkar, precis som tusentals andra invandrare i Sverige, driver en liten kiosk där stamkunderna hälsar honom vid namn. Kiosken är belägen i Flysta, strax söder om Spånga. Bara minuter bort ligger ökända områden som Rinkeby, Tensta och Rissne. Och åt andra hållet ligger Vällingby och Hässelby.
Samtliga områden har av många allt mer kommit att förknippas med otrygghet och ungdomsgäng. Rent geografiskt kan Naders kiosk anses vara utsatt, trots det lugna, nästan idylliska, området. Ej heller är det första gången Nader blir utsatt för ett rån, eller rånförsök. Han berättar att det är sjätte gången i ordningen, varav en gång var det hans fru som blev misshandlad av två personer.
Men det som hände i tisdags sticker ut. Nader säger att när han tänker på det hela i efterhand har han inget minne av att personen bad om pengar. Detta var något annat, en ”dödsmaskin”, säger han.
– Han är ett monster. Han kom inte för att råna, han kom för att döda.
Övervakningsbilderna styrker det Nader säger. När gärningsmannen kommer in i butiken drar han genast kniv och försöker hugga både Nader och stamkunden i butiken. Det blir ett mycket blodigt drama där Naders vän får uppskattningsvis fyra eller fem knivhugg. Trots att han blöder kraftigt lyckas han, tillsammans med Nader, hålla fast knivmannen tills polisen anländer några minuter senare.
”Invandrares största fiende är andra invandrare”
Nader är långt ifrån ensam om att vara utsatt för grov kriminalitet. Han berättar att han känner till andra kioskägare i Stockholm som själva varit utsatta för rån och rånförsök. Och även om debatten i stort beskriver att allt fler upplever en ökad otrygghet är det framför allt små butiksinnehavare som får möta det värsta.
Och nästan uteslutande är det andra människor med invandrarbakgrund som är förövare. Nader förklarar att det finns kriminella bland alla folkgrupper, men att det ändå är skillnad på en kriminell invandrare jämfört med en kriminell svensk.
– En svensk kriminell gör bankrån där du kan komma över stora pengar. En svensk planerar inte för tio tusen. Men en invandrare från Somalia tänker att han kommer aldrig åka fast, det är riskfritt. Han hoppar in här och tar femtusen och därborta tiotusen, så räcker det för knark i en vecka. Det sitter i huvudet på honom att det är riskfritt.
– Han vet av erfarenhet. Hans kompisar har gjort sådant, blivit gripna och sedan släppta. Det finns inget som gör att han tänker att ”oj, är det värt det?”.
Enligt Nader är det inte polisen det är fel på, även om många har den uppfattningen. De är engagerade och lägger ner stor möda på att lösa de brott som Nader utsätts för. Han berättar hur polisens tekniker lagt stor möda på att få ut en kopia på övervakningsfilm från en hårddisk och hur de arbetat intensivt vid tidigare rån. Det är längre upp i kedjan i rättsystemet som det brister.
Men det finns även en annan omständighet som vi inte kommer ifrån. Nästan alla små kiosker och spelhörnor drivs idag av människor med invandrarbakgrund. Och nästan alla rån som inträffar mot dessa småbutiker utförs av människor med invandrarbakgrund. Det är i vart fall den bild som Nader har.
– Invandrares största fiende är andra invandrare, säger han.
”Om det var fritt fram skulle jag slå ihjäl honom”
En annan omständighet är att Nader skulle inte vara i närheten lika utsatt för grova brott om han drev sin butik i hemlandet Egypten. Han förklarar att kriminella hanteras så hårdhänt att de i praktiken tvingas erkänna brott de inte begått. Om Sverige är för mesiga mot kriminella är det tvärtom i Naders hemland.
– Det måste vara längre straff, det måste vara hårdare tag. Ge mig frihet att försvara mig, det är inte första gången. Man vill inte vara förlamad och tänka på de här orden om att inte bruka ”mer våld än vad nöden kräver”. Det där gör mig förlamad.
Och om lagen var annorlunda i Sverige råder det ingen tvekan om hur Nader skulle agerat i tisdags.
– Om det var fritt fram skulle jag ta en stol och slå ihjäl honom, men jag gjorde inte det för jag vet att det finns en kamera bakom mig och då är det jag som kommer sitta inne och dom kommer istället tycka synd om honom. Och han kommer bli frisläppt efter tre veckor.
Nu blev aldrig knivmannen ihjälslagen. Istället hölls han fast av Naders blodiga vän som sekunderna innan fått ett antal knivhugg. Även Nader hjälpte till att hålla fast personen och efter någon minut anlände fler ur allmänheten som hjälpte till, tills dess att polisen kom till platsen.
”Jag vill inte gråta framför mina barn eller framför min fru”
De flesta människor som utsätts för en nära döden-upplevelse sjukskriver sig några dagar, kanske längre än så. Men det kan inte Nader göra, butiken måste vara bemannad och stängs den några dagar eller i en vecka kommer han förlora pengar. Sådan är verkligheten för de flesta småföretagare, de måste driva sin verksamhet alldeles oavsett vad.
Detta tvingar Nader att vara tuffare än vad han kanske egentligen är.
– Jag låtsas alltid vara stark och låtsas att det spelar ingen roll, men självklart, man blir paranoid och sen när det kommer någon, man ser en skugga… självklart, jag ljuger om jag säger något annat. Men man låtsas som något annat, jag vill inte gråta framför mina barn eller framför min fru.
– De ska känna sig trygga, jag vill inte gråta framför dom. Inte framför kunderna heller. Och jag har inte råd med det heller, jag har en familj att försörja.
Men innerst inne har Nader redan tröttnat på situationen. Helst skulle han vilja göra något helt annat, om han bara hade ett val.
– Om jag pratar ärligt, jag orkar inte mer. Men jag har inget alternativ, vad ska jag göra?
Du kan stänga butiken?
– Och sen? Ska jag sitta på socialen? Vad ska jag göra? Jag orkar inte, man orkar inte sitta och vänta på nästa rån. Alla ska betala skatt, det är meningen att man ska jobba tryggt, sköta sitt och ha det bra. Det är det som är Sverige. Jag bor inte i Somalia, eller Irak eller i Syrien där man kan få en missil i huvudet. Jag bor i Sverige, det borde inte vara så här.