”Din äckliga journalistböghora är en av dom första vi ska hänga”

Patrik Lundberg arbetar på Aftonbladet. Foto: Albin Olsson / Wikimedia Commons
  • Onsdag 16 nov 2016 2016-11-16
E-post 932

LEDARE Aftonbladets krönikör Patrik Lundberg har fått mordhot och näthat i mejlinkorgen efter en krönika som ger uttryck för identitetspolitik. Man ska inte skicka mordhot till människor, framför allt är det olagligt men det visar även att man själv är betydligt sämre än vad man nu kan tycka att Lundberg är. Istället finns det mycket mer konstruktiva sätt att bemöta debattörer som pratar hudfärg och kön istället för klass.

Det finns gott om exempel på offentliga debattörer som möter helt legitim kritik men som istället för att ta debatten drar på sig en offerkofta och skyller på ”näthat”. Det har till och med blivit en karriärstege i vissa mediala kretsar att göra sig till offer för att sedan plocka hem ryggdunkningar. Ovanpå det har vi fenomen som Anders Lindberg på Aftonbladet som gör karriär på att mer eller mindre ljuga om andra opinionsbildare, ett beteende som vid det här laget är välkänt. Att han får skit och sura mejl är inte mer än rätt.

Men det finns också näthat mot människor som kanske inte riktigt gjort sig förtjänt av det. Ett exempel är kolumnisten Patrik Lundberg, även han verksam på Aftonbladet. Lundberg är en tämligen harmlös medial profil. Han må ha åsikter och utspel mellan varven som väcker reaktioner, men han är definitivt ingen mobbare eller elak människa. Ändå får han rätt vidriga mejl skickade till sig.

”Du din äckliga journalistböghora är en av dom första vi ska hänga på torget tillsammans med politiker och annat vänsterdrägg. Först ska du ångra vad du skrivit och sen be om ursäkt för det. Sen hänger vi dig och sjunger sånger om det i hundratals år, som i frankrike…. så patrik, du kan dra åt helvete!!!”, lyder ett stycke ur ett mejl som Lundberg publicerar på Twitter.

Även ett annat mejl Lundberg publicerar är minst sagt hätskt, även om det är oklart om fysiskt våld utlovas.

”Snart du snart du snaaaart. Land efter land kommer att plockas. Särskilt journalister. Sakta sakta kommer ni försvinna. Ljugar media är snart ett minne blott”, lyder det textstycket.

Såhär, jag fattar att folk är arga på journalister och ett flertal offentliga debattörer. Det är jag också. Jag hatar dem för vad de gjort mot människor och vad vissa fortfarande ägnar sig åt. Man ska markera mot människor som behandlar andra illa, som ljuger, mobbas och som gör karriär på att vara oärliga. Samtidigt får man inte glömma en sak. Slåss man mot monster får man se upp så att man inte blir ett monster själv.

För i ärlighetens namn, om man skriver sådär till Patrik Lundberg, som knappast är en av de där mediepersonligheterna som mobbar vanligt folk, har man ens rätten att klaga då? Varför ens anmärka på de hemska journalisterna som man inte håller med om man samtidigt ägnar sig åt att skicka sådana här mejl?

Jag föreslår istället att nästa gång man är sådär arg och vill skicka ett svavelosande mejl med mordhot och invektiv, försök istället att vara bättre. Fundera igenom vad den där Lundberg skrev som gör dig så vansinnig och försök på någorlunda rumsren svenska att förklara vad i hans resonemang som är så uppåt väggarna fel. Författa texten till en debattartikel och skicka den till olika tidningar. Om du blir refuserad kan du skicka den till Nyheter24, de tar in precis vad som helst.

Och om ens inte det hjälper, starta en blogg. Det är inte svårt, det finns massor av smidiga tjänster för att komma igång. Och undvik helst att vara anonym, stå för det du skriver i offentligheten och var beredd på att få mothugg. Jag är offentlig med vad jag skriver och det är Lundberg också.

Det verkar som att de där hatmejlen till Lundberg är ett svar på en krönika med titel ”De vita männens oro är viktigare än alla ändras”. Kortfattat funderar Lundberg över att det plötsligt pratas jättemycket om de vita männens oro, i ljuset av presidentvalet i USA. Det är en korrekt iakttagelse. Sedan påminner Lundberg om att man även måste ta andra gruppers oro på allvar.

”Måste inte deras oro tas på allvar? Så här efter presidentvalet avfärdas deras oro som identitetspolitik som inte leder någon vart. Av ­hela sprinklersystemet, från höger till vänster. Folkets oro kan alltså bara vara synonymt med de fattiga vita männens oro. De ­andra fattiga människornas oro spelar alltså ingen roll. Deras oro är alltid en ­annan historia”, avslutar han sin krönika.

Det är rätt enkelt att bemöta Lundberg utan att skriva rader om att han ska hängas på Stortorget till allmän beskådan. Han har både rätt och fel i sin analys. Det är såklart riktigt att arbetarklassen består av så mycket mer än vita män. Det ryms alla hudfärger, religioner, sexualiteter och så vidare. Problemet här är att vänstern irrat bort sig och i praktiken slutat prata klass, istället ligger fokus på identitet.

Det är därför det alltid läggs till nya bokstäver i HBTQ-alfabetet. Jag tror det senaste jag läste var LHBTQ eller något sånt. Av samma anledning pratas det om vita och om rasifierade människor. Och så där fortsätter det, jag tror nästan att man börjat uppfinna nya minoriteter med flit.

Mitt svar till Lundberg är att arbetarklassen, under alla lager av hård jargong och grabbighet, faktiskt är mer tolerant än man kan tro. Det viktiga för vanlig arbetarklass handlar inte om människors bakgrund, utan att man är en i gänget. Och det blir man när man själv arbetar i samma lag som andra människor. Det är inte konstigare än så och man ska inte heller göra det konstigare än så.

Att folk är arga på homosexuella, på araber eller vad det nu kan vara, beror till stor del på en politik som särbehandlar. Det beror också minst lika mycket på ett offentlig samtal som gör skillnad på människor utifrån sexualitet.

Tänk såhär, vi har tre ungar i en sandlåda och du är dagisfröken. Alla tre är kompisar och leker med varandra, trots att en unge är mörkhyad. Men det är ingen som bryr sig, den mörkhyade är ju precis som alla andra.

Men en dag har dagisfröken gått genuskurser på Södertörn och lärt sig att den mörkhyade ungen minsann är förtryckt, men man måste ta på sig genusglasögonen för att se det. Det är därför förskolan har missat detta, trots att förtrycket tydligen sker framför ögonen på de vuxna. För att kompensera denna stora orättvisa får den mörkhyade ungen en glass varje dag så han ska bli extra glad. Men de andra ungarna får ingenting. Det kallas positiv särbehandling.

Resultatet vet du nog redan. Från att ha varit en i gänget kommer den mörkhyade bli avskydd av de andra ungarna. De behandlas ju inte längre på lika villkor. Och där har vi identitetspolitiken i ett nötskal.

Och till du som skickar de där mejlen till Lundberg. Sluta med det. Bli istället arg på politiker och makthavare som skapat det här systemet, men hota inte. Jag tror, efter att ha läst Lundbergs krönika, att han på sätt och vis är lika mycket offer för identitetspolitik som alla andra.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag