Skattemiljarder ska inte slösas på en svällande Public Service som historiskt hjälpt till att bibehålla en åsiktskorridor. Sverigedemokraterna behöver anta en tydlig politik på området och driva på för en slimmad Public Service som i högre utsträckning ägnar sig åt kvalitetsprogram riktat mot en äldre publik och överlåter en större marknad till kommersiella medier, skriver Josef Fransson och Martin Kinnunen med flera.

I helgen beger sig sverigedemokrater från hela landet till Landsdagarna i Örebro för att besluta om partiets politik inför nästa val. En fråga som engagerar så väl gräsrötter i partiet som partidistriktens styrelser är Public Service, vilket har föranlett oss att verka för en mer tydlig och offensiv politik på området. Partistyrelsen vill i sitt svar på vår motion tillmötesgå oss i det mest centrala yrkandet om en effektivisering av verksamheten.

Vi vill dock skicka en tydlig signal om att Sverigedemokraterna inte kan nöja sig med mellanmjölkspolitik på området. Tydlighet och rakhet i såväl kommunikation som i konkreta förslag vilket också måste få genomslag i riksdagsgruppens arbete redan nästa år.

Vi anser framför allt att kostnaden för Public Service måste hållas nere, att Public Service måste inriktas för att inte konkurrera med privat media samt att vi måste kunna svara upp mot det stora missnöjet med den nya Public Service-skatten och allvarligt diskutera andra finansieringsformer.

En stor del av folket upplever idag att innehållet i Public Service, mer eller mindre subtilt, har en vänsterliberal slagsida vad gäller agenda, innehåll, inbjudna gäster med mera. Journalister som arbetar på public service är troligen inte medvetna om sin partiskhet, de tror sig nog i de flesta fall göra sitt jobb.

Det är dock dokumenterat att de rödgröna partierna har ett kraftigt överrepresenterat stöd hos public servicepersonalen vilka har stor möjlighet att, direkt eller indirekt, påverka innehållet genom att välja vinkel eller intervjua likasinnade. Ett återkommande fenomen är exempelvis när man intervjuar ”den vanlige medborgaren på stan” och denne bara råkar visa sig vara politiskt aktiv inom något av vänsterpartierna.

Trenden är tydlig, förtroendet för Public Service minskar bland högerväljare och ökar eller ligger still hos vänsterliberala väljare. Detta om något visar att Public Service har misslyckats som opartisk aktör.

Sverige behöver ett parti som sätter ned foten när skattepengar förslösas och används för politiska ändamål. Sverigedemokraternas kulturpolitik är överlag mycket bra, men på den här punkten behöver vi bli vassare.

Ett så dominerande Public Service som vi har i Sverige motverkar en mångfald av åsikter och bidrar till instegshinder för nya aktörer. Med ett bantat Public Service skulle vi också kunna få mer livskraftiga lokaltidningar och kunna se privat pratradio växa fram samtidigt som SVT och SR i större utsträckning hade kunnat inrikta sin verksamhet på kvalitetsprogram där den äldre målgruppen sätts i fokus som idag hamnar utanför kommersiell TV:s målgrupp.

Erfarenheter kan också hämtas från Danmark där man lyckats minska kostnader bland annat genom att låta privata produktionsbolag ta över så väl TV som radioproduktion. Hade vi historiskt haft ett mindre dominerande public service och som inte varit delaktiga i att skambelägga och förtrycka vissa åsikter hade vi kanske inte heller fått den skeva bevakning och debatt om invandringspolitiken som präglat Sverige. Politiseringen gör att åtgärder mot allvarliga problem sätts in år eller decennier för sent.

Vi är inte ensamma om att notera den politiska vinklingen. En rapport från Näringslivets Medieinstitut har granskat de senaste femtio fallen där inslag blivit fällda av granskningsnämnden för radio och TV. I de fall där Sveriges television eller Sveriges radio har fällts i politiska ämnen lutar vinklingen nästan alltid åt det vänsterliberala hållet. Avsaknaden av seriösa debattprogram är också talande. Man får hålla tillgodo med ett käbbelprogram som SVT Opinion, där radikala vänsteråsikter brukar få ett oöverträffat utrymme.

Vi väntar oss inget annat än att resterande riksdagspartier okritiskt ställer sig bakom rådande ordning, så vilket parti ska protestera om inte Sverigedemokraterna? Det är därför vår förhoppning att vi efter Landsdagarna i Örebro kan enas om den vassaste politiken för ett effektiviserat och billigare Public Service där diversitet och åsiktspluralism är ledord.