Fruktade att bli bortgift – LVU-placerades med sina föräldrar och fördes utomlands

  • Onsdag 31 jul 2019 2019-07-31
E-post 1902

GÖTEBORG Socialtjänsten LVU:ade flickan för att skydda henne från sina föräldrar som misstänktes utsätta henne för hedersförtryck, men det var svårt att hitta en lämplig placering åt henne. På sommaren, när flera av personerna med bäst insyn i fallet är på semester och flickan själv är tungt medicinerad tas ett snabbt beslut att placera henne med sin familj. Bara dagar senare lämnar hela familjen landet.

Historien tar sin början i januari 2017 när den 14-åriga flickan går till skolkuratorn och berättar att hon blir kontrollerad hemma och misshandlad varje vecka. Misshandeln skall bestå i knuffar och slag med öppen hand. Hon får inte ha vänner och måste bära slöja. Hon är också rädd att hon skall föras till Palestina på sommarlovet för att giftas bort, och skolhälsovården kan senare intyga att detta är en rädsla hon burit med sig sedan 2013, när hon bara var elva år gammal.

Socialtjänsten beslutar omgående att LVU:a flickan och tar henne till ett skyddat boende där hon blir utredd för hedersproblematik, och bedömningen blir att hon behöver vara kvar i skyddat boende. En senare psykologisk utvärdering visar också att hon lider av posttraumatiskt stressyndrom och har ett omfattande vårdbehov.

Flickan kunde enligt alla inblandade vara svår att ha att göra med, och från HVB-hemmet där hon först var placerad flyttas hon på egen begäran till ett familjehem, men där uppstår snabbt nya problem, och inom bara några dagar flyttas hon till ett SIS-boende. Hon trivs ingenstans och har svårt för alla slags regler. Med socialtjänstens terminologi har det uppstått ett ”sammanbrott i placeringarna”. Framåt sommaren vet ingen vad de skall göra av henne.

Under hela den här tiden har föräldrarna varit väldigt påstötande, och inledningsvis konfronterade de både skolkuratorn som först slog larm och flera socialarbetare som vittnar om faderns hetsiga humör. Flera gånger vill de snabba på processen så att dottern kan komma hem. Under våren blir de mer medgörliga och fadern uppger att han lär sig mycket på de föräldrasamtal som sker med socialtjänsten. Han menar också att de är en modern familj och att han och hans hustru gifte sig av kärlek. Ingen verkar reagera på att han själv var 24 när han gifte sig med sin hustru som då bara var 14 år gammal.

I samband med omhändertagandet i januari gjordes också en polisanmälan mot föräldrarna, och förhör genomförs med både 14-åringen och hennes föräldrar, men i maj läggs förundersökningen ned då det saknas stödbevisning.

Besluten fattas när många är på semester

I slutet av juni bedömer socialtjänsten att det inte längre föreligger någon risk att 14-åringen skall föras ur landet, och hemlighållandet av flickans vistelseort upphör, vilket gör henne mycket upprörd när hon får höra det. Hon frågar socialsekreteraren om det är meningen att hon skall vara rädd hela tiden. Samtidigt får föräldrarna begränsad umgängesrätt, vilket bland annat innebär att 14-åringen får ringa dem om hon själv vill, men de får i sin tur inte ringa henne.

I slutet av juli pratar flickan med sin familj i telefon, och bara några dagar senare får hon träffa dem. Då bjuds det på flickans favoritkakor, småbröderna spexar och stämningen är god. En familjebehandlare som arbetade med flickan var med på mötet.

– När de skulle vinna NN som familj så kände hon sig säkert väldigt i centrum och väldigt uppskattad och alla var hennes uppassare där och då; och så kanske det inte är resten av tiden. Och när jag i efterhand har tänkt på andra familjer i liknande kontext så är det så att det nog kan vara väldigt svårt att värja sig. NN hade ändå värjt sig genom att vilja bli placerad utanför hemmet. Sedan sa hon plötsligt att hon ville flytta hem. I hedersärenden måste man vara uppmärksam mot vad tonåringen uttrycker och det kan vara väldigt svårt. Vi kände oss ändå lurade här, berättar familjebehandlaren i förhör.

Eftersom flickan vid mötet var positiv till att återförenas med familjen beslutades det tämligen omgående att umgänget skulle utvidgas. Det blev en stegvis process, där det började med att flickan och resten av familjen gick på Liseberg tillsammans, och sedan blev det helgumgänge. Vid den här tidpunkten hade den person som hos socialtjänsten arbetat mest med flickan gått i pension, och den handläggare som tagit över var på semester.

– Jag litade ju på kollegorna förstås men tog diskussion med [min chef] för jag förstod inte vad stressen var eftersom hon hade LVU och det också var sommar med olika semestrar. Jag lyfte alltså diskussionen efteråt eftersom jag ansvarig handläggare och den här typen av beslut är ganska stora beslut. Jag tyckte vi skulle haft is i magen med tanke på att det var ett hedersärende. Det var ju också planen från början, berättar handläggaren i förhör.

I mitten av augusti, bara drygt två veckor efter att familjen återförenats för första gången på mer än ett halvår beslutas att 14-åringen skall LVU-placeras i hemmet. Eftersom hon är fortsatt omhändertagen enligt LVU är hon socialtjänstens ansvar, och tanken var att stämma av läget den kommande tiden för att se om placeringen fungerade.

Detta avgjordes som ett ordförandebeslut i stadsdelsnämndens individutskott, vilket innebär att en socialsekreterare föredrar ärendet och utskottets ordförande sedan tar det formella beslutet, vilket senare skall redovisas för utskottets ledamöter vid nästa sammanträde. Ordförande för individutskottet var vid denna tidpunkt Göran Moberg (S), men vilka personer från Socialtjänsten som var involverade i beslutet är oklart. Ingen minns.

När Nyheter Idag kontaktar Göran Moberg blir han förvånad att höra att LVU-placeringen i hemmet var ett ordförandebeslut, men förklarar ändå bakgrunden till beslutet.

– Flickan hade ju återvänt till familjen några gånger, och sedan hade man diskussioner med föräldrarna och flickan där tjänstemännen föreslog för mig, när jag var nere och skrev på, att man skulle ge flickan möjliget att bli LVU:ad i hemmet.

Hon blev ju LVU:ad för att skydda henne från sin egen familj, och så placeras hon i sin egen familj. Hur gick resonemnaget?

– Vi ska värna om barnet, och utifrån de diskussioner som fördes under hela våren… man försöker så långt det är möjligt, om man inte ser att det finns en fara med det, att återförena barnet med sin familj och sina syskon. Men efteråt kan man ju konstatera att i det här fallet var det inte ett bra beslut.

Var det ett sätt komma undan problemen på tidgare boenden att placera henne hemma?

– Nej, men hon hade så stark önskan att flytta hem, och sa då att hon inte upplevde att det inte fanns någon fara med att återförenas med familjen.

Varför var det så bråttom? Varför väntande man inte till efter semestern?

– Varje beslut är viktigt, men ibland kan det bli fel. Jag tror att jag skrev på fjorton beslut den månaden, men det här är det mest grannlaga uppdraget just när det gäller att man misstänker bortgifte eller liknande.

Hur mycket tid lägger man ned på ett sådant här beslut?

– Man läser igenom handlingarna och pratar med handläggaren och förstesekreteraren, det är kanske 15-30 minuter. Ärendet kunde jag ju. Jag har träffat pappan tidigare, i samband med omhändertagandet.

Jag satt hela dagen igår och satte mig in i ärendet. Det är ganska kort tid med 15-30 minuter?

– Ibland blir det ju fel, det kan man väl konstatera, avslutar Göran Moberg.

Familjen försvinner

En vecka efter att flickan LVU-placerats i hemmet meddelas socialtjänsten av flickans skola som berättar att hon inte dykt upp vid terminsstarten. Det visar sig snart att hela familjen är försvunnen. En skolkamrat till 14-åringen får ett samtal från henne där hon uppger att hon är i Jordanien, där hennes mor har släkt, och att hon inte tror att hon kommer att återvända till Sverige.

– Jag hade en känsla av att det skulle gå bra, men vi blev väldigt lurade. Sedan dess har jag lärt mig via fler vidareutbildningar att det hör ihop med heder att leva med väldigt mycket lögner; till exempel att man visar bilder från födelsedagskalas för att visa ”Se vad bra vi har det!” men en halvtimma tidigare kan man ha örfilat tonåringen och sagt att ”Du är en jävla hora!” Man lever parallella spår och lögnerna sker så reflexmässigt att omgivningen inte ens känner av det. Det är allmän iakttagelse kring hedersförtryck, berättar familjebehandlaren i förhör.

Några månader senare avslutas flickan LVU-ärende med motiveringen att hon inte längre befinner sig i Sverige.

Flickan var tungt medicinerad när hon gick med på att träffa familjen

En socialsekreterare som arbetade med ärendet en tid kort innan hon hemplacerades ifrågasätter att man fäste så stor vikt vid flickans egna önskemål, i synnerhet som dessa ändrats på kort tid.

– När jag åkte iväg på semester så var hemlighållandet av vistelseort förlängt som jag minns det och hon ville inte träffa föräldrarna. Sedan när jag kom åter efter två veckor så var hon hemma. Jag fick veta att det var det NN ville och då hade man gått på hennes egen önskan. Men sedan skickade SIS-hemmet hennes medicin till oss. Jag såg då att det var tung medicinering: ångestdämpande som normalt inte skall ges till personer under 18 år. Jag minns att jag ringde till SIS och frågade om de tagit i beaktande att hon var så tungt medicinerad när hon sa att hon ville hem. Jag minns inte exakt vad de svarade. Och vi kunde dessutom inte ge NN medicinerna för då hade familjen redan åkt iväg utomlands, och det kändes inte heller bra att hon kanske skulle stå utan mediciner helt plötsligt, berättar socialsekreteraren i förhör.

Inte första gången flickan togs ur landet

Ett varningstecken borde ha varit att hela familjen oväntat flyttade till Palestina en gång tidigare. Efter sommarlovet 2013 kom barnen inte till skolan, och det visade sig först senare att de lämnat landet. De återvände till Sverige först 2015.

Inte mycket är känt om hur denna tid i Palestina var, men under tiden beställdes två nya pass åt flickan, först 2014 och sedan på nytt ett år senare. Ingen förklaring har framkommit till varför det beställdes ytterligare ett pass, men en tydlig skillnad mellan dem är att flickan bär slöja på den senare passbilden. En möjlighet är att det fanns en tanke om att ta flickan till något annat mellanösternland.

I december 2018 är flickan fortfarande försvunnen, men då inkommer ny information till Socialtjänsten som gör att fallet på nytt blir ett polisärende. Och senare, av en ren slump, kan fadern gripas och åtalas. Läs om detta i Palestinaflickans far ställs inför rätta.

Stöd Nyheter Idag

Hej där.

Det är många som likt dig läser Nyheter Idag.

Till skillnad från många av våra konkurrenter tar vi inte emot något presstöd eller deltar i statligt finansierade projekt (Faktiskt.se). Det gör oss mer oberoende. Samtidigt är vi frivilligt medlemmar av det pressetiska systemet.

Att vi inte har något statligt stöd innebär att vi själva bestämmer över vårt innehåll. Att vi själva bestämmer vilka frågor vi ska bevaka och att de vi står till svars för är våra läsare. Därför kan vi också utmana och pressa politiker, vi kan granska de frågor som vi tror att våra läsare anser är angelägna.

För att klara av det här behöver vi ditt stöd. Med en prenumeration på 69 kronor i månaden eller 349 kronor halvår, blir du en av dem som bidrar till att vi kan fortsätta med vår journalistik, fortsätta vara ett alternativ till SVT, SR och andra traditionella medier. Klicka på länken, det går snabbt och du gör en stor insats för oberoende journalistik. Tack.

Bli PLUS-medlem.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag