STOCKHOLM När SD:s riksdagsledamot Sara Seppälä hörde av sig till Amineh Kakabaveh (V) för att gå med i Riksdagens nätverk mot hedersförtryck blev det kalla handen när Kakabaveh fick klart för sig vilket parti Seppälä tillhörde. Nu kommenterar Amineh Kakabaveh det hela till Nyheter Idag.

I mejlet skriver Kakabaveh bland annat att hon aldrig påstått att Sara Seppälä, som är halvkurd, är rasist eller att hon gjort några påhopp på Seppäläs person överhuvudtaget. Kakabaveh uppger att nätverkets evenemang är öppna för såväl allmänhet som samtliga riksdagsledamöter men att man inte tillåter SD:are att aktivt delta i nätverkets arbete.

Läs mer: SD:are nekas medlemskap i Kakabavehs nätverk – har fel värdegrund

Skälet är enligt Kakabaveh trovärdighet för nätverket. Hon skriver att SD:s partiprogram, samt uttalanden från partiföreträdare inklusive Jimmie Åkesson, gör att SD skulle vara en belastning i stället för en tillgång för nätverket. Bland annat handlar det om hur man formulerat sig kring islam respektive islamism.

”Jag och många andra i nätverket vet hur svårt det varit att bilda opinion i de här frågorna. På ena sidan har vi mött misstänkliggöranden om att vara rasister eller islamofober, därför att vi driver frågor om mänskliga rättigheter. Från ett helt annat håll har vi mött de som velat utnyttja hedersfrågorna för att misstänkliggöra hela folkgrupper eller religioner”, skriver Kakabaveh.

Läs: Annie Lööf: Centerislamisten ”försäkrade att hon stod upp för våra grundläggande värderingar”

Amineh Kakabavehs mejl:

I nättidningen Nyheter Idag uttalar sig SD:s riksdagsledamot Sara Seppälä om en mejllväxling som hon och jag har haft angående det tvärpolitiska nätverk mot diskriminering och förtryck i hederns namn som jag är ordförande för. Seppälä skrev till mig först i tron om att nätverket är en förening där medlemskap skulle beviljas. Så är inte fallet. Det var jag som för 10 år sedan startade detta nätverk för ledamöter i riksdagens olika partier.

I nätverkets regi har vi arrangerat seminarier och debatter för att öka medvetenheten och kunskaperna om hedersförtryck. Dessa arrangemang är öppna för såväl riksdagens ledamöter som allmänheten. Ingen har hindrat ledamöter från något speciellt part att närvara. Vi som varit aktiva i arbetet med dessa arrangemang har arbetat i övertygelsen om att samarbete över partigränserna i dessa frågor bidrar till en ökad respekt för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.

I en mejlväxling med Seppälä har jag upplyst henne om nätverkets grundprinciper om antirasism (även att ta avstånd från islamofobi) och alla former av diskriminering. Jag har aldrig påstått att Seppälä är rasist, vilket hon antyder för Nyheter Idag. Som hon själv skriver så känner jag inte henne som person. Seppälä tillskriver mig dessutom åsikten att jag skulle ifrågasätta varför en kurd är medlem i SD. Jag har inte gjort några sådana påhopp mot henne. Den svenska föreningsfriheten gäller naturligtvis också för kurder.

Under de år nätverket har funnits så har vi som är aktiva haft som princip att utesluta SD från att aktivt medverka i nätverket, vilket alltså inte är detsamma som att partiets politiker varit utestängda från arrangemangen. Anledningen till denna hållning har också handlat om trovärdighet.

Jag har flera års erfarenhet av att på olika sätt arbeta med frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Jag och många andra i nätverket vet hur svårt det varit att bilda opinion i de här frågorna. På ena sidan har vi mött misstänkliggöranden om att vara rasister eller islamofober, därför att vi driver frågor om mänskliga rättigheter. Från ett helt annat håll har vi mött de som velat utnyttja hedersfrågorna för att misstänkliggöra hela folkgrupper eller religioner. Dessa motpoler i debatten förstärker varandra och försvårar för oss som vill vara konstruktiva. Det är ofta kvinnor och barn som har fått betala priset.

SD är ett parti som utmärkt sig med en oförsonlig retorik mot människor med muslimsk bakgrund och tro. När partiet kom in i riksdagen gjorde man detta genom att partiordföranden sökte uppmärksamhet med uttalanden om att invandring av människor med muslimsk tro var ”vårt största hot sedan andra världskriget”. I SD:s partiprograms skrivningar om religion flyter begreppen ”islam” och ”islamism” ihop, för att leda fram till slutsatsen om särskilda begränsningar av ”invandringen från muslimska länder med starka drag av fundamentalism”.

Här luckras gränserna upp mellan dem som utövar ett förtryck i den religiösa fundamentalismens namn och de som flyr från samma förtryck. Med sådana programskrivningar och uttalanden från partiordföranden har också toleransen för att uttrycka sig generaliserande och nedsättande om människor med bakgrund i muslimska länder helt enkelt varit högre i SD än i andra partier. Detsamma gäller för hur SD:s partiföreträdare i flera fall uttalat sig om HBT-personer.

Detta kan jag och vi påstå utan att påstå att alla SD:s väljare, medlemmar eller företrädare för att ha uttalat sig rasistiskt eller på ett homofobt sätt. Det jag kan konstatera är att SD som parti själva har skaffat sig ett sådant stort förtroendeproblem i frågor om diskriminering och likabehandling att de som parti är en belastning istället för en tillgång i en tvärpolitisk samverkan i de frågor som det tvärpolitiska nätverket arbetar med.