GÖTEBORG Allt fler kändisar kan komma att svänga i retoriken och låta mer ”främlingskritiska” framöver. Det menar journalisten och debattören Emanuel Karlsten som berättar om mekanismerna som skapar en ny åsiktsgemenskap. Och han känner igen hur processen går till. – Det var supertydligt när jag var i dom sammanhangen i frikyrkans värld, säger han till Nyheter Idag.

Det nya svarta kan komma att vara ”främlingskritik” framöver. Så kan man tolka en krönika i Göteborgs-Posten av  journalisten och debattören Emanuel Karlsten där han beskriver processen när en kändis blir omhuldad av främlingskritiker efter att denne yttrat något som ligger utanför den så kallade åsiktskorridoren. Som exempel pekar han på författarna Katerina Janouch, Elisabet Höglund och Ann Heberlein.

Det gemensamma mellan de tre personerna är att de har kommit att få stort genomslag, och uppskattning, hos den allt mer växande skaran av människor som är kritiska till stor invandring, dess effekter på samhället eller det som i dagligt tal kallas ”politisk korrekthet”. Nyheter Idag har talat med Karlsten och på en rak fråga svarar han att samma mekanism kan man hitta det läger som vill ha öppna gränser.

– Jo, verkligen. Jag gjorde ett inslag för P3 Nyheter om det. Det var ett jättestort kändisupprop, jag kommer inte ihåg vad parollen var, men det var typ ”nej till rasism” eller något annat supergeneriskt där alla kastade sig bakom. Det var ingen som sade emot det, det är svårt att ens hitta någon som säger ”ja till rasism” idag. Ingen skulle ställa upp på den beskrivningen.

”Det var supertydligt i frikyrkans värld”

Ett annat exempel som blivit en snackis är PR-jippot ”Sverige Tillsammans”, ett event som den rödgröna regeringen låg bakom. Det eventet kom att beskrivas som ett väckelsemöte, inte minst då en kör sjöng ”Halleluja” samtidigt som en rad föreläsare höll positiva tal om invandring. På liknande sätt menar Karlsten att det har skapats en frikyrka i motsatt läger, det som han i sin krönika kallar ”landet främlingskritik”.

– Det jag försöker beskriva handlar snarare om mekanismerna som uppstår i debatten, eller i samtalet, när olika åsikter och skyttegravar blir så djupa att man tvingas ta så tydlig ställning. Man halkar ur där och så radikaliseras man i sitt ställningstagande.

De människor som finner sig i denna nya ”värme” behöver inte nödvändigtvis vara ideologiskt drivna, utan själva gemenskapen kan i sig själv vara en tillräckligt stark orsak.

– Det finns en massa människor som har främlingskritiska åsikter av rent politiska, ideologiska, skäl. Men så finns det vissa som på något sätt råkar säga något främlingskritiskt som man tänker, eller som har slagit en, och så halkar man plötsligt ur, eller halkar in i den här världen och upptäcker ”shit, det är ganska befriande att vara här”. Att få säga det man tänker och man märker att det finns en hel rörelse där som bara väntar med att omhulda en och krama en och säga ”vad skönt att du också tycker så som vi”. Det var supertydligt när jag var i dom sammanhangen i frikyrkans värld.

Tror du den här främlingskritiken kan komma att bli det nya politiskt korrekta?

– Det är den väl redan i den världen. Jag tror det är så man ska se det. Det är parallella världar som uppstår. Det jag tror är att den här parallella världen i landet främlingskritik kommer växa och att det finns en normbildning där.

Karlsten menar att i denna parallella värld kommer det skapas en egen sorts ”politiskt korrekthet”, om det inte redan har skapats en sådan. I framtiden tror han inte det kommer finnas en gemensam berättelse eller definition av vad som är politiskt korrekt, utan snarare en mer fragmenterad verklighet.

– Det man kan hoppas är att det inte ska behöva vara så hårt, att man antingen är på ena sidan eller andra sidan. Att man kan tagga ner lite.

Hur ska det gå till?

– Det är en väldigt bra fråga, jag vet inte. Det känns som att allt är på liv och död just nu, att det inte går att tagga ner. Jag antar att det känns på liv och död från båda håll. För den som vill skärpa asyllagar känns det på liv och död för att vi håller på att importera terrorister och på andra sidan känns det på liv och död för att man stänger ute människor som förlorar sina liv.

– Jag vet inte, jag har inget svar på det, suckar Karlsten i telefonen.