Kristerssons tal visar att Annie Lööf styr Alliansen

Annie Lööf (C). Foto: Nyheter Idag
  • Söndag 1 jul 2018 2018-07-01
E-post 1520

ANALYS Ulf Kristerssons attacker mot SD i sitt tal i Almedalen kom inte från ett läge av styrka, utan var framtvingat för att hålla ihop Alliansen. Detta efter den djupa sprickan mellan M och framför allt Centerpartiet i frågan om utskottsplatser för SD. Genom hårda markeringar mot SD försöker Kristersson blidka Annie Lööf som ser ut att få som hon vill.

Jag har tidigare varnat för en ängslighet i Moderaterna, vilken i sak inte är svår att förstå. Opinionsmätningar skvallrar om att nedsidan just nu är större än möjligheterna att växa. Det är i princip redan intecknat att SD kommer gå om Moderaterna som andra största parti. Men SD kan även bli det största, flera mätningar pekar på det.

Den som i teorin har störst chans att desarmera SD är Ulf Kristersson. Moderaterna är det parti som kommit längst med att närma sig den politik som Sverigedemokraterna under lång tid varit ensamma om. Och teoretiskt skulle M kunna ge SD en match, till Kristerssons fördel saknar Moderaterna det besvärliga bagage som Åkesson har att hantera. Detta ger, teoretiskt, Kristersson en fördel.

Men Kristersson har också ett bagage och det stavas Alliansen. Eller för att vara mer precis, det stavas framför allt Annie Lööf. Eftersom Moderaternas väg till regeringsmakten är i samarbete med övriga allianspartier måste Kristersson hålla sig väl med övriga partiledare i det borgerliga blocket.

Förslaget om att i praktiken ge SD utskottsplatser i riksdagen var ett rimligt bud till SD. I gengäld vill M ha stöd från SD i talmansrundan, vilket jag tror SD bedömer som en rimlig byteshandel. Draget är smart. Genom att i någon mån bjuda in SD i värmen och på så vis få inflytande, blir det också svårare för Åkesson att utan ansträngning plocka politiska poäng.

Men Annie Lööf agerade som den barnunge hon är och körde till och med över sin egen gruppledare i riksdagen. Att få kritik från Socialdemokrater och bokstavsvänster blev för mycket för Lööf som i sin tur antagligen förbereder att vara regeringsunderlag åt just Socialdemokraterna. Ett färskt exempel är hur Centerpartiet hjälpte Socialdemokraterna lotsa igenom den mycket hårt kritiserade afghanamnestin, något som på allvar skapade djupa sprickor i Alliansen.

Och nu är vi där igen. Inför öppen ridå blottläggs djupa sprickor mellan Allianspartierna, sprickor som i praktiken underminerar Ulf Kristerssons chanser att bli nästa statsminister. När så Kristersson går till attack mot Sverigedemokraterna i sitt tal i Almedalen sker detta inte från en position av styrka, snarare är han piskad till det. Han måste blidka Annie Lööf och försöka täta den allt bredare sprickan.

Därmed visar de senaste dagarnas turbulens att i praktiken är det Annie Lööf som styr Alliansen, ungefär som ett skrikande barn styr sina föräldrar inne i affären att lik förbannat köpa den där leksaken eller godisbiten som ungen så hemskt gärna vill ha. Vad som helst, bara det blir tyst på ungen.

Men svängningen i retoriken från Kristerssons sida har ett pris. Ända sedan han blev vald att leda Moderaterna har han haft en försiktig retorik mot Sverigedemokraterna. Istället för att distansera sig har han försökt göra sig så attraktiv som möjlig för SD-väljare. Och till en början gick det också hem när M ökade i opinionsmätningar efter katastrofsiffrorna som Anna Kinberg Batra lämnade efter sig. Nu överger han den taktiken.

Samtidigt tror jag inte Kristersson gett upp planerna på att försöka desarmera SD genom att ge dom inflytande. Förslaget, som skapade krisen i Alliansen, byggde just på att ge SD inflytande – inte i regeringen – men väl i riksdagen och dess utskott. Den observante noterar vad Kristersson faktiskt sade i sitt tal.

– Mitt mål är att bilda regering med Alliansen och jag inser att det sannolikt kommer att bli en minoritetsregering. En sådan regering måste vara pragmatiskt och ytterst ödmjukt förstå att det är riksdagen som bestämmer i Sverige, inte regeringen. Jag tror också det kräver en vuxen attityd till politik. Att man respekterar sina motståndare, trots att dom har fel. Och att man faktiskt kan det politiska hantverket.

Vi kan alltså vänta oss en taktik där Moderaterna vill använda riksdagen som ett sätt att ge SD makt, för att i gengäld få det stöd Moderaterna garanterat kommer behöva från Sverigedemokraterna för att regera landet.

Tyvärr visar de senaste dagarna att Kristersson får kämpa med näbbar och klor för att sy ihop sitt regeringsunderlag. Det går inte i längden att hålla både Åkesson och Lööf nöjda. Dessutom kan SD bita ifrån mycket hårdare än Centerpartiet. Tidigare regeringskris som Löfven hade att hantera när budgeten föll i början av mandatperioden kan som sagt upprepas.

Det är inte konstigt att det är ängsligt och nervöst i Moderaterna. Men Annie Lööf kan iallafall vara glad, än så länge får hon som hon vill i Allijangsen.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag