Kultursidekriget: Allt du behöver veta om debaclet runt pjäsen ”Muslim Ban”
SVERIGE Debatten om den kontroversiella teaterföreställningen ”Muslim Ban” på Dramaten vill inte lägga sig, och det har hettat till mellan regissören America Vera-Zavala och Expressens kulturchef Karin Olsson. På något sätt blev även Nyheter Idags Chang Frick ett slagträ i debatten. Här redovisas för turerna i korthet.
Föreställningen, vars fulla namn är ”Performance lecture: Muslim Ban” med Amanj Aziz och Carlito, i regi av America Vera-Zavala, var höstens kultursnackis innan Svenska Akademien och Kulturmannen kladdats ut på tapeten. Vera-Zavala följde upp sin tidigare produktion ”Svenska hijabis” från förra året med ytterligare en föreställning om muslimers situation i Sverige, den här gången med fokus på den muslimske mannen.
Redan mer än en månad före premiären började kritiken hetta till mot Vera-Zavalas val av skådespelare. Amanj Aziz påstods nämligen ha kopplingar till islamistiska rörelser och ideologer.
Kända debattörer som Sakine Madon och Nalin Pekgul påpekade det problematiska med att låta en – i deras ögon – extremist företräda alla muslimer. Pekgul har själv erfarenhet av Amanj Aziz från en radiodebatt i SR:s Studio Ett 2011, då de debatterade den muslimska ungdomsorganisationen TUFF:s val att bjuda in den kände hatpredikanten Bilal Philips som bland annat vill se dödsstraff för homosexuella och otrogna. Det slutade med att Pekgul fick nog och lämnade studion.
En annan högljudd kritiker var Sofie Löwenmark på Timbros webbtidning Smedjan som menade att Dramaten inte skulle vara en plattform för extremister. Detta fick Daniel Suhonen, medarbetare på Expressens kultursida, att mana till lugn och vänta tills folk faktiskt hade haft en chans att se föreställningen. Detta fick dock inte debatten att lägga sig.
America Vera-Zavala försvarade pjäsen och menade att det var islamofobi som låg bakom kritiken, och dessutom hade ingen sett pjäsen ännu.
Den 18 november hade så ”Muslim Ban” premiär, och kritiken ändrade delvis form. Sveriges radios Jenny Teleman undvek den tidigare så heta frågan om Aziz bakgrund men fick då hon såg föreställningen en känsla av ”Braveheart-peptalk” med budskapet ”Vi äger styrkan, ni är fienden” och menade att föreställningen innehöll ”inga motfrågor, ingen kritik, ingen diskussion, varken konstnärlig eller annat”.
Hos Timbros Smedjan liknade recensenten Johan Lundberg föreställningen vid att ”inneslutas i en universitetsaktivistisk bubbla” och jämförde pjäsens hets mot en viss hudfärg med antisemitismen före 1945.
Andra recensenter var mer positiva, som DN:s Leif Zern som menade att föreställningen knappast var kontroversiell, och beskrev debatten som en skandal som kom av sig. Förutom att han tyckte att det var ”hjärtknipande att bevittna den avslutande barnvagnspantomimen” framkom dock inte mycket om det faktiska innehållet.
Kulturchefen Karin Olsson på Expressen skrädde dock inte orden i sin recension av föreställningen – vilken hon kallade för en ”intellektuell härdsmälta” redan i rubriken – och sammanfattade upplevelsen som ”en performance som är en förolämpning mot varje tänkande människa och mot konstformen teater”. I sin kritik påstod hon även att den mindre omtalade skådespelaren i sammanhanget, rapparen Carlito, hade kopplingar till konspiracistiska grupper där förintelseförnekande och antisemitism stod på dagordningen.
Karin Olssons text fick America Vera-Zavala att gå i svaromål, och på Expressens kultursida menade hon att hon är utsatt för ett drev och att det har ”varit att utsättas för det som många muslimer drabbas av varje dag. Att ständigt misstänkliggöras, attackeras, feltolkas och pressas att ta avstånd.” Hon menar också att anklagelserna mot Amanj Aziz bygger på avsaknad av faktakoll och härstammar från bloggar och sociala medier. Hon skriver också att samma debattörer som uttrycker kritik mot pjäsen även ”nyligen torgfört extremisten och tidigare SD-journalisten Chang Frick.” Hon menar att det är hyckleri och att det inte är någon idé att ens bemöta kritik från ”ett sådant gäng”.
Karin Olsson avfärdade kritiken och hänvisade till ett par av sina källor om Amanj Aziz extremism och Carlitos antisemitism. Hon avslutar med att konstatera att ”Muslim Ban” är ett publikfiasko och skriver att ”platt och dålig konst om islamofobi” inte lyckas dra nya besökare till Dramaten.
