Sverige  befinner sig mitt i ett brinnande gängkrig. Ett krig som finansieras av vår egen politik, där kriminella aktörer kontrollerar en miljardmarknad i form av den omfattande cannabishandeln. Samtidigt har bruket av cannabis normaliserats i de yngre generationerna, där det inte betraktas som mer allvarligt än att dricka alkohol. Därför är det är dags att avsluta The War on Drugs, nu, menar debattören Petter Söderberg.

När jag pratar i telefon med min 86-åriga farmor hör jag en sorg i hennes röst jag tycker blivit allt vanligare de senaste åren. Den här gången kommer den i samband med att vi vädrar våra tankar om det iskalla mordet på rapparen Einár ett par dagar tidigare. Sorgen i min farmors röst bottnar i en oförmåga att förstå vad det är som håller på att hända med det svenska samhället. “Det är så oerhört annorlunda från när jag växte upp”, konstaterar hon hopplöst.

Läs även: Fler amerikanska delstater liberaliserar sina cannabislagar

Och så är det ju. I mina frekvent återkommande samtal med min farmor har jag de senaste åren portionerat ut de nya spelreglerna under det rådande paradigmskiftet lite i taget för henne. Hon behöver inte hela bilden, för hon har ingen ambition att delta i det samhälle som håller på att växa fram på Internet. Farmor har inte ens en router hemma, och det är bra så. Men hon vill såklart försöka förstå vad det är som händer.

Jag förstår att det måste vara mycket svårt för henne. Hon är trots allt från en annan värld, en värld innan Internet. Hur ska hon sätta dagens utveckling i relation till den värld hon känner till? Hoppar man ner ett steg på generationsstegen, till låt säga 50- och 60-talisterna, förändras bilden. Min egen föräldrageneration har alla smartphones och är ständigt uppkopplade. De vill till skillnad från min farmors generation delta i den nya utvecklingen, och gör sitt bästa för att hänga med i kaoset.

Det är också dessa människor som sitter på toppjobben i Sverige, och är högst ansvariga för utvecklingen i vårt land. Här inkluderas politiker och cheferna i näringslivet. Att ett krig råder på våra gator, där tonåringar skjuts ihjäl på nästan daglig basis, är alltså först och främst ett ansvar som ligger på politikerna.

De kan såklart inte hållas ansvariga för att det teknologiska mediet Internet helt har dragit undan mattan på den kapitalistiska världen och försatt institution efter institution från den gamla världen i en skakande identitetskris. Men de kan, och måste hållas ansvariga för utvecklingen i det land de leder. De måste hållas ansvariga för att komma med svar på hur vi ska vända utvecklingen.

Frågan är givetvis ytterst komplex, och kommer behöva mer än ett svar. Delvis handlar det om integration, delvis om att ge alla människor i samhället samma chans och delvis om orättvisa. Till stor del handlar det om den nya kommunikationsdynamiken på Internet. Men mest handlar det om finansieringen av gängkriget, som till stor del är rotad ur vår politik.

Läs även: Riksdagsledamoten Hanna Wigh: Legalisera cannabis!”

Det är The War on Drugs som gör denna situation möjlig. Om vi vill komma åt detta problem, som riskerar att fullständigt urarta i konsekvenser jag knappt vågar föreställa mig, måste vi legalisera cannabis.

Det är nödvändigt att prata om generationsglappet i Sverige för att förstå attitydskillnaderna till cannabis. Som 90-talist är jag övertygad om att det bara är en tidsfråga innan cannabis är legaliserat i Sverige. Detta för att jag knappt känner till en enda människa i min generation som inte någon gång har provat. Alla i min generation åtminstone känner någon som har rökt på. Ingen känner någon som dog av det. Cannabis är inte en dramatiskt fråga för 80- och 90-talister. Visserligen är den inte en drog för alla (precis som alkohol), men de flesta känner till att cannabis är en i stort sett ofarlig drog, även om den givetvis inte är helt oproblematiskt. Men å andra sidan, vilket berusningsmedel kan klassificeras som helt oproblematiskt?

Så om 80- och 90-talisterna har en relativt balanserad bild av cannabis (och följer utvecklingen i omvärlden med infallsvinkeln att den legaliseringsvåg vi ser i land efter land är fullt rimlig) så finns det ännu ett etablerat stigma mot drogen från föräldragenerationen. Detta för att de vuxit upp i ett Sverige starkt präglat av en anti-knarkpropaganda, pådriven av opinionsbildaren Nils Bejerot under 80-talet.

Denna propagandaaparat har hållit Sverige i ett stenhårt grepp för att kunna bedriva statens krig mot drogerna. Det finns mycket att säga om Sveriges historia gällande narkotikapolitik, men jag väljer att i just denna text låta den heta potatisen ligga. Istället nöjer jag mig med att konstatera att cannabiskonsumtionen i Sverige är monumental.

På grund av rådande omständigheter är det såklart mycket svårt att säga exakt hur många svenskar som nyttjar cannabis, men uppskattningsvis handlar det om en miljon svenskar som brukar drogen regelbundet. Det är 10% av vår befolkning. Var tionde människa du möter på gatan. Denna svarta marknad beräknas uppgå i rungande 30 miljarder kronor varje år. Det är dessa pengar som är grunden till att gängkriget pågår. Det är dessa pengar de slåss om. Och vad är det som möjliggör detta?

Jo, det enorma hyckleriet kring vårt krig mot drogerna, samtidigt som inte mindre än var tionde svensk nyttjar cannabis. Svaret är inte att hamparökarna ska sluta röka hampa. Svaret är att hampan måste legaliseras.

Jag ser inte längre några rimliga argument för att Sverige ska fortsätta med detta hycklande, om man menar allvar med att få bukt med gängkriget. För så länge cannabis är olagligt i Sverige kommer den enorma efterfrågan att söka sig till producenter som styrs av kriminella nätverk.

Läs även: Högsta domstolen: Brottsligt att bruka cannabis mot smärta

Det finns ingen väg runt det. Efterfrågan kommer inte gå ner. Troligtvis kommer den snarare öka. Den enda lösningen är därför att lägga ner det historiskt katastrofala projektet The War on Drugs nu. Nu.

Inte snart. Det kan omöjligt vara värt att tonåringar skjuts ihjäl på öppen gata för att bilden av Sveriges som ett “drogfritt” land ska hållas intakt. Reality check: Sverige kryllar av folk som använder droger. Lev med det.

Jag förväntar mig inte att min farmors generation ska förstå varför Sveriges narkotikapolitik är en starkt bidragande orsak till denna monumentala oreda. Men jag kräver det av min föräldrageneration, den generation som nu styr vårt land, att lägga undan prestigen och göra det enda rätta.

Legalisera cannabis nu.

Petter Söderberg