EU-kommissionen varnar för recessionsstorm över Europa. Själva har de inflationsförsäkrat lönerna för EU:s 60 000 byråkrater. EU-ordföranden Ursula van der Leyen får en höjning på 25 000 kronor. Om dessa skilda världar skriver Robert Mathiasson i denna sista krönika för Nyheter Idag.

EU-kommissionen räknar med lägre tillväxt, högre inflation och de varnar för en recessionsstorm över Europa. Det framgick av kommissionens rapport om det ekonomiska läget som presenterades i förra veckan. Budskapet från kommissionen var tydligt: Vi måste alla vara beredda att dra åt svångremmen.

Läs även: Mathiasson: Europa kokar – vänta bara till vi börjar frysa

Nu glömde ekonomikommissionären Paolo Gentiloni att berätta att när han säger ”alla”, innefattar detta inte honom själv. Det innefattar inte heller hans kommissionärskollegor eller någon av de 60 000 byråkrater som jobbar inom EU-komplexet.

Nu menar jag inte det faktum att Paolo Gentiloni som har en årslön på 2,8 miljoner och att fallhöjden ner till när den ekonomiska krisen börjar kännas för herr kommissionär är ansenlig. Gentiloni och hans 60 000 EU-kollegor har nämligen ingen sådan fallhöjd. De har sett till att deras egna löner automatiskt justeras upp utifrån inflationen.

Den tusenhövdade skaran EU-byråkrater kan därför efter sommaren se fram emot en lönehöjning på 8,5 procent. För de lägst betalda innebär det en höjning på över 6000 kronor i månaden. Den höjningen hade suttit fint nu när bara kaffet gått upp med 40 procent på et år. Men vilka vanliga EU-medborgare kan se fram emot en sådan höjning den kommande tiden?

Dessa småbyråkrater ligger dock i lä jämfört med Gentiloni. Hans lönehöjning blir nästan 20 000 kronor i månaden. Och EU-byråkratins högsta höna Ursula van der Leyen kan se fram emot en månatlig höjning på 25 000 kronor, att läggas till hennes redan allt annat än blygsamma månadslön på 300 000 kronor.

När van der Leyen & Co säger saker som att vi alla sitter i samma båt snackar de strunt än tidigare makthavare som slängt sig med denna klyscha. Motfrågan mot denna gamla metafor har varit att fråga vem som i så fall ror. Men i EU är det visserligen fortfarande medborgarna som ror. Sittandes i en skruttig eka ror gemene man för kung och fosterland – eller snarare för EU-kommissionens ordförande och hennes stormaktsunion. Men van der Leyen & Co befinner sig på det lyxkryssningsfartyg som är fäst i ekans bakre del.

Gemene man och EU-eliten lever helt enkelt inte i samma värld. Det som van der Leyen & Co fruktar och som börjar gå upp för allt fler av oss roddare är att vi helt enkelt kan kapa linan. Känslan av maktlöshet beror helt enkelt på att vi själva har befunnit oss på knä. Som bönderna i Holland och på många andra ställen visar är det fullt möjligt att vi ställer oss upp. Och de människor som kör traktorer och långtradare och håller hela stormaktsbygget på sina axlar, kan lika väl använda dessa traktorer och långtradare till att visa var den verkliga makten finns. Så länge vi inte alla blivit utbytta mot AI-robotar har vi denna makt, det är ju därför de så gärna vill byta ut oss.

Den kommande hösten och vintern kommer att bli en kraftmätning mellan Europas folk och elit. Jag hoppas att vi ses ute på gatorna när traktorerna och raggarbilarna intar Stockholm. För dess värre kommer vi inte att mötas mer i Nyheter Idags spalter. Den ekonomiska krisen har även slagit mot denna tidning och mitt krönikörsjobb är därför över, i alla fall på regelbunden basis.

Avslutningsvis vill jag därför tacka alla läsare för de två år som varit. Jag hoppas jag har lyckats trampa på några ömma tår, men desto mer önskar jag att krönikorna har gett en och annan tankeställare och kanske rent av någon insikt. Framförallt vill jag tacka alla läsare som hört av sig med kritik, förslag och inblickar i er verklighet runt om i landet. Jag har lärt mig mycket av era brev, även om jag ibland inte svarat på alla brev, jag får skylla på livets villervalla.

Over and out!

Läs även: Mathiasson: Revolten mot eko-tyranniet

Läs även: Mathiasson: Planen för imperiet EU har presenterats