LEDARE Författaren Mattias Hagberg har analyserat Göteborgs-Postens ledarsida och funnit att den inte är liberal utan istället glider mot högerpopulism, vad nu det betyder. Men det är Hagberg själv som, i likhet med stora delar av det ”socialliberala etablissemanget”, i själva verket övergett de grundläggande tankarna om vad liberalismen egentligen är – eller i vart fall borde vara.

En del har svårt att förstå varför Nyheter Idag definierar sig själv som en libertariansk publikation. Ansvarig utgivare Jakob Bergman ser sig som libertarian, även jag föredrar detta begrepp framför socialkonservativ, eller det mer slängiga ”högerpopulism”. Ibland har jag även använt begreppet liberalkonservativ om mina idéer. Nu är förvisso inte Nyheter Idag en i första hand ideologisk tidning, men de gånger vi själva argumenterar i frågor där ideologi kan ha en bäring i resonemanget, då tar vi stöd i klassiskt liberala idéer.

Men vad är dessa idéer och hur ska vi förstå dom? Är idéerna ett verktyg eller ett mål i sig?

”Ju mer civiliserade vi blir, desto okunnigare måste relativt sett varje individ bli om de fakta som gör att hans civilisation fungerar”, argumenterar Friedrich von Hayek i sitt magnus opus ’Frihetens grundvalar’. Detta följer av att Hayek menar att all världens kunskap omöjligt kan vara samlad i en entitet, utan är fragmenterad och utspridd över alla de individer som existerar i en civilisation.

Citatet återges av Johan Hakelius i förorden till en nyare upplaga som finns att köpa hos Timbro. Hakelius introducerar läsaren, med hjälp av Hayeks resonemang, till vad frihet bör anses vara och vad det framför allt inte borde vara. Det är utifrån hur vi tolkar begreppet frihet som vi också definierar liberalismen.

Hayek argumenterar emot föreställningen att en stat eller en individ ensam kan fatta alla de beslut som dagligen måste fattas för att ett samhälle ska fungera. Han menar istället att frihet bäst förstås som en ”spontan ordning”, likt evolutionsteorins ”trial-and-error-process”, som med tiden av sig självt förfinas omedvetet av alla de individer som är en del av en civilisation. På så sätt finns en rak koppling mellan konservativa idéer och Hayeks definition av frihet.

I Hayeks resonemang är frihet, eller liberalism om man så vill, snarare ett verktyg istället för ett mål. Egentligen är begreppet ”process” mer träffande.

”Den spontana samhällsordningen är en konsekvens av att världen i många stycken är oförutsägbar, stadd i ständig förändring och omöjlig för det mänskliga förnuftet att sammanfatta”, skriver Hakelius. Vi skulle även kunna säga att hela världen, med dess innehåll, i grund och botten är en fri marknad. Det gäller inte bara varor och tjänster, det gäller även idéer, kulturer, livsstilar och så mycket mer.

Alltså, som jag vid tidigare tillfällen har argumenterat, sann liberalism handlar om att värna en fri spelplan för handel, utbyte av idéer och allt annat som världen innehåller. Det är inte en samhällsritning, eller ens ett önskemål, om hur individers val ska falla ut i verkligheten. Ordningen uppstår så att säga spontant. Hela resonemanget kan spåras tillbaka till Adam Smith och begreppet ”laissez faire”. Ett modernare begrepp för denna tankegång är uppmaningen ”gilla läget”.

Det är så jag tolkar Alice Teodorescu när hon argumenterar för att släppa in Sverigedemokraterna i värmen.

– Prata med dem, ställ krav och se till att de förändras, så har vi löst problemet, har hon sagt i SVT Agenda.

Men så finns det tyvärr något som heter socialliberalism, som olyckligtvis allt mer kommit att bli synonymt med begreppet ”liberal” och ”liberalism”. Det är därför sådana som jag känner mig nödgad att definiera mig själv som ”libertarian”, då jag finner att socialliberala idéer är ett av de största hoten mot frihet.

När industrialiseringen på 1800-talet höjde välståndet i länder som Storbritannien, kom inte de nya rikedomarna att fördelas jämnt mellan individer. Vinnarna av industrialiseringen kom att bli förmögna och skapa en ny sorts medelklass med allt var det innebär. I denna värld var livet betydligt mer bekvämt än för arbetarklassen, där exempelvis gravida kvinnor och barn arbetade i kolgruvor.

När denna nya medelklass blev varse om situationen för arbetarklassen kom detta som en chock. Krav höjdes genast på statligt ingripande mot de usla förhållanden som arbetarklassen tvingades finna sig i. Genom att ställa sig bakom krav på statliga regleringar kunde samvetet dövas utan att för den sakens skull själv tvingas ge upp några av de rikedomar man tagit del av. Den socialliberala godheten hade därmed sett dagens ljus.

Samtidigt dog tanken hos socialliberalerna på vad en fri marknad egentligen är och ska vara.

Nu kanske jag låter hård och elak, men det finns en annan aspekt i detta som måste förklaras. De gravida kvinnorna och barnen i kolgruvan hade heller inte fått det sämre med industrialiseringen. Innan industrialiseringen var livet fruktansvärt tufft om vi jämför med levnadsstandarden idag i Europa. Barn tvingades arbeta och hjälpa till med sysslorna på 1700-talet, precis som att gravida kvinnor också var tvungna att bidra för att familjen skulle överleva.

Vid denna tid var också medellivslängden i Sverige blott mellan 30 och 40 år. Men vad var det då som ökade välståndet för dessa människor? Var det socialliberalernas statliga ingripanden i den fria marknaden, eller var det resultatet av växande ekonomi, som kom att mätta fler munnar?

Det var inte längesedan vi såg Kina som ett av de största U-länderna. Idag är det en ekonomisk stormakt. Även om landet formellt styrs av en kommunistregim har inte denna ideologi gjort mycket åt arbetsförhållandena hos arbetarklassen. Ändå, vill jag påstå, är barnarbete och usla arbetsförhållanden, något som allt mer minskar i Kina.

Det är nämligen så att när ekonomin växer kan fler människor göra en klassresa. När man väl har kommit att lämna den värsta fattigdomen bakom sig behöver man inte skicka barnen eller sin gravida fru att arbeta. Marknaden löser detta av sig självt, bara man ger det tid och inte drabbas av akut socialliberal ”godhet”.

För vad händer när den socialliberala godheten kickar in? När människor, av den största välvilja och empati, vill använda staten istället för den egna plånboken för att korrigera orättvisor, möter vi som sagt krav om fler regleringar. Man försöker tämja den fria marknaden, eller kontrollera naturen om man så vill. För att en sådan ordning i teorin ska fungera krävs att man redan besitter all den kunskap som är samlad i en civilisation.

Det går inte styra ett väsen vars egenskaper vi inte känner till. Om du inte vet hur bilen fungerar, då kan du inte heller köra den. Du kan försöka, men förr eller senare hamnar du i diket. Ett samhälle är så mycket mer oändligt komplext och dessutom föränderligt, att det är teoretiskt omöjligt att reglera sig fram till önskat resultat. Det vore som att besitta förmågan att spå i framtiden.

Det är denna insikt, som Hayek formulerat och som Hakelius poängterar, som krävs för att förstå vad sann liberalism egentligen är.

Att migrationspolitiken havererat beror inte på för få regleringar, de beror på för många. Sveriges system med vidlyftiga bidrag, vilket ger en signaleffekt och lockar till stor invandring, är i praktiken en mer omfattande reglering än att stänga gränserna.

Nu vill socialliberalen Mattias Hagberg reglera Göteborgs-Postens ledarsida, även om han inte skriver det rakt ut i sin långa text publicerad i Dagens Nyheter. Med breda penseldrag ”anklagas” Teodorescu för att inte vara socialliberal, utan istället socialkonservativ. Hon anklagas alltså mellan raderna för att företräda Sverigedemokraternas ideologi.

”Visst finns det definitioner som gör att man kan kalla Alice Teodorescu och hennes kollegor populister. Men kanske räcker det med att slå fast att det på Göteborgs-Postens ledarsida finns en tydlig vändning till populism, en glidning från en klassisk socialliberal världsbild, präglad av pluralism och öppenhet, mot en mer sluten och nationalistisk syn på samhället. Och det är enkelt att konstatera, med en snabb blick på vilka texter som får snurr på nätet, att det finns en koppling mellan det populistiska anslaget och antalet klick”, skriver Hagberg i DN.

Hagberg varnar GP:s ägare för att det är farligt att öka andelen läsare ”till priset av liberalismen”. Det ligger alltså nära till hands att tolka Hagbergs text som en önskan att Teodorescu ska sparkas och att en mer socialliberal debattör istället ska ta hennes plats. Argumenten bygger som vanligt på en godhet, som någon annan ska införliva istället för en själv – i detta fall Göteborgs-Postens ägare.

Men Hagberg blottlägger sin okunnighet, något som allt oftare tycks inträffa när människor debatterar med DN som plattform. Trots att han ser konturerna av det som borde få honom att förstå bättre, argumenterar han emot den fria marknaden av idéer.

Poängen med liberalism och en fri marknad är att individer genom sina val ”röstar” för vad de själva vill konsumera. Om Teodorescu lyckas locka fler läsare än Hagberg, eller för den delen Dagens Nyheter, är detta ett kvitto på att hon bättre förstått vad den fria marknaden efterfrågar. Teodorescu vill inte reglera DN med uppmaningar om att inte publicera Hagberg, istället konkurrerar hon genom att vara bättre.

Ser du skillnaden? En av dom tror på den fria marknaden och de liberala idéerna genom att vässa sin idémässiga konkurrenskraft och bättre förstå vad som efterfrågas. Den andre chockas av den fria marknaden och likt reaktionären vill ha det som det var förr, när GP var mer socialliberal.

Hagberg tycks i sin enfald tro att Teodorescu, och antagligen även sådana som jag, drivs av att lyfta in Sverigedemokraterna i den politiska värmen. Vad han inte förstår är att Sverigedemokraternas socialkonservatism vill reglera precis lika mycket som socialliberalerna önskar göra. Det enda som skiljer Hagberg och SD åt är hur de definierar det allt mer flyktiga begreppet ”godhet”.

Och kanske kommer SD:s socialkonservatism i framtiden att bli det nya DN. Det nya socialliberala. Det krävs inte mer än att justera vad vi lägger i begreppet ”godhet”.

Den som önskar en annan framtid bör noga studera Teodorescu och GP:s ledarsida. Att bekräfta Sverigedemokraternas problemformulering är inte samma sak som att bekräfta deras lösningar på problemen. Tyvärr lyckas inte Hagberg se detta när han klipper och klistrar alla citat.

Frihet försvaras genom att erbjuda bättre alternativ på den fria marknaden. Det är så man visar att de klassiskt liberala idéerna, med en fri marknad, fungerar. Att likt Hagberg och även SD vilja reglera denna marknad är ett bevis på motsatsen.

PS. Och nej, att använda min text – eller Nyheter Idag – som guilt by association mot Teodorescu är inget argument. Det är inget annat än intellektuell slapphet.