Slut på att ignorera samhällsproblem och i stället adressera dem, istället för att svartmåla kritikerna. Stopp för att låta små partier få inflytande över frågor – som migration – där majoriteten av väljarna körs över. Det är två exempel på åtgärder som effektivt skulle krossa försök olika försök till påverkan från Ryssland, skriver Fredrik Sander och Edward Nordén, Medborgerlig Samling. De föreslår också att Styrelsen för psykologiskt försvar återuppträttas.

Inför valen det senaste året har det varnats mycket för rysk påverkan under valrörelserna. Spridning av lögner och falska narrativ har utmålats som den stora hotbilden.

Martin Schori skrev i Aftonbladet för några månader sedan om hur vissa partier borde ha lyckats bättre i riksdagsvalet eftersom ”deras berättelse” var uppbackad av ryska medier och trollkonton. Underförstått att partierna sprider en rysk propagandabild av läget i Sverige. Schori tror att det handlar om att väljarna skulle ha genomskådat en felaktig verklighetsbeskrivning.

Det är helt enkelt inte sant. Det finns ingen annan ”berättelse” om Sverige än den nakna verkligheten.

Den verklighet som så kallade borgerliga partier, först under galgen, börjat att erkänna. Den verklighet som man själva har varit med att skapa. Först under Reinfeldtåren då man regerade. Och sedan som passiv opposition. En ”borgerlighet” som ingått överenskommelser vi känner som MÖK, DÖ och JÖK för att skapa konstellationer som väljarna varken efterfrågat eller önskat.

Likaledes blev det smärtsamt övertydligt efter 2015 då både S och M svängde och antog ståndpunkter som var på kontrakurs med de åsikter de gav uttryck för bara månader tidigare och som förklarades med naivitet.

Istället för att adressera de högst reella problem som en stor del av väljarna upplever varje dag har kritik avfärdats som ”svartmålning”, av såväl den nuvarande som den förra regeringen. Men rysk desinformation är inte anledningen till det sviktande förtroende för våra institutioner.

Desinformation surfar bara på svallvågen av de problem vi själva orsakat. Visst tar sig rysk desinformation och påverkan uttryck som i rena falsarier eller förvrängning av faktiska händelser.

Dokument med regeringskansliets logga och underskrivna av ansvarig minister har påträffats i cirkulation men detta är endast en mycket liten del i undergrävandet av demokratin i Sverige.

Rysk underrättelsetjänst vet mycket väl att vägen till framgång ligger i att exploatera verkliga motsättningar i vårt samhälle istället för att försöka ljuga ihop nya. Man tvekar därför inte för att skapa plattformar via vilka man kan sprida ett budskap som ligger i linje med dess säkerhetspolitiska intressen.

I en nyligen utgiven skrift av Kungliga Krigsvetenskapliga Akademin omnämns just problemet med medborgares sviktande förtroende för myndigheter och folkvalda. Förtroende är en färskvara och det bästa sättet att förebygga effekterna av fientlig propaganda är just att ha välfungerande myndigheter som sköter sina uppgifter samt ansvarstagande och mogna statsmän som folkvalda.

Extremister på båda kanter är mottagliga för svartvita förklaringsmodeller och förenklade lösningar på svåra problem. En lätt kalibrering gör att samma koncept kan exploateras till extremister på båda kanter. Mediernas antipati mot den ena parten kommer att ge spridning av ett budskap medan den andre kan röra sig nära makten och flyga under radarn vilket i båda fall vinner olika grupper för en gemensam sak.

Det är därför Afs deltagande på kongresser med nationalister som ordnats av den ryska regimen väcker medial uppmärksamhet medan representanter för Kvinnor för freds resor till ockuperade Krim inte gör det. I båda fall vinner Ryssland mer stöd för sin agenda.

Oaktat vad man anser om en svensk anslutning till NATO så ska man ta sitt beslut med vetskapen om att båda ovan nämnda organisationer är eniga i sin uppfattning och därför indirekta allierade i sin kamp. Båda har kontakter med samma regim som strävar efter ett politiskt instabilt Sverige med så svag militär motståndskraft som möjligt.

Den ena kommer att locka anhängare ur grupper som avskyr det politiska etablissemanget och den andra ur samma etablissemang där den rör sig obehindrat. Den enes budskap kommer alltid att förkastas av det stora flertalet medan den andre kommer att erbjudas möjlighet att föredra sina åsikter direkt i maktens hjärta.

Lösningen för att hantera rysk påverkan ligger i stort sett i linje med vad som krävs för att upprätthålla politisk stabilitet i Sverige och återvinna väljarnas förtroende:

• Adressera de faktiska problem som finns i Sverige istället för att mörka dem som en del av att dölja tidigare misslyckanden.
• Cui bono – beakta budskapet istället för avsändaren för att värdera vad som utgör hot mot svensk suveränitet.
• Återupprätta visionerna inom politiken där makten blir ett medel att föra vårt land framåt istället för ett mål för att säkra fortsatt maktinnehav till varje pris.
• Återupprätta Styrelsen för psykologiskt försvar som Alliansen avvecklade och Löfven lovade att återupprätta under sitt anförande i Sälen 2018.
• Ge inte små partier med extrema ståndpunkter avgörande inflytande över frågor där en kvalificerad majoritet av väljarna körs över.
• Tydligt ansvarsutkrävande av politiker som återkommande brister i sina uppgifter, oaktat vilket parti de tillhör.

Att desperat hålla fast vid företrädare som uppenbarligen är olämpliga för sin post må tyckas smart av taktiska skäl men är förödande för förtroendet för demokratin som system. Det är det bristande förtroendet som öppnar för desinformation.

Medborgare som litar på sitt lands politiker och institutioner är däremot knappt möjliga att påverka på det sättet. Vi behöver återskapa den tilliten.