Det iranska valet kan för en okunnig betraktare verka demokratiskt. Men valens primära funktion är att skänka legitimitet åt den brutala shiamuslimska diktaturen i landet, skriver Nima Rostami, advokat och debattör.

Under fredagen gick det iranska folket till vallokalerna. Det är inte ett demokratiskt val. För att förstå varför behöver man förstå det politiska systemet i Iran.

Sedan maktövertagandet 1979 har den shiamuslimska diktaturen i Iran härskat med järnhand. Den har utövat censur av media och vägrat miljoner iranier frihet och mänskliga rättigheter.

Iran styrs av shiamuslimska teologer som har Koranen som rättskälla, samtliga lagar måste vara i konformitet med islamisk sharia.

Polygami är lag, barnäktenskap är tillåtet, kvinnors underlägsenhet är konstitutionaliserad och männen är den ultimata härskaren i familjen.

Inte heller tillåts verklig oppositionell aktivitet och religiösa-etniska minoriteter vägras sina grundläggande rättigheter. Trots detta håller ungdomar, intellektuella och kvinnorättsaktivister demokratitanken vid liv i Iran och utanför Iran finns en aktiv och sedan länge väletablerad opposition.

I Iran hålls vart fjärde år val till parlamentet och presidentposten. Dessa val är egentligen bara ett spel för gallerierna och det folkliga deltagandet utnyttjas systematiskt av regimen för att skänka legitimitet åt den islamiska republiken.

En regim som sprider hat, understödjer internationell terrorism och bedriver en aktiv shiaimperalistisk politik. I Sverige pekas Iran ut av Säpo som om ett av de tre länder tillsammans med Ryssland och Kina som är mest aktivt med spionverksamhet.

Valen till parlamentet och presidentposten har element av direkt folkligt deltagande och kan för en okunnig betraktare på håll framstå som demokratiskt.

Men vid en snabb granskning ser man snabbt att så inte är fallet. Alla kandidater måste först godkännas av Väktarrådet. Detta väktarråd består av sex ayatollor som väljs av den andlige ledaren, diktatorn Ayatollah Khamenei, och sex jurister som på ledarens rekommendationer tillsätts av parlamentet.

Rådet är kraftigt lojalt med den andlige ledaren (Ayatollah Khamenei), och underkänner kandidater vars agerande ogillas och bedöms underminera ledaren. Inför årets val har man varit mycket restriktiva med vilka som får ställa upp och kandidera, 7 000 politiker rapporteras ha strukits. 

Det politiska systemet i Iran är unikt och består av två parallella strukturer. Dels den formellt icke-religiösa. Där ingår presidenten och parlamentet. Utomlands representeras man av ambassader. Men den verkliga makten ligger hos den andlige ledaren, Ayatollah Khamenei, som förutom att han är överbefälhavare över samtliga militära trupper har en egen styrka, Revolutionsgardet och kontrollerar alla statliga företag.

Det här är viktigt: Ingenting som presidenten eller parlamentet beslutar om genomförs utan Khameneis godkännande.

Utomlands finns Khameneis representation i olika shiamuslimska moskeér. På samma sätt som den sekulära strukturen är underställd Khamenei i Iran, är ambassaderna underställda Khameneis representant utomlands. I Sverige finns exempelvis Khameneis högsta företrädare i Imam Ali Center i Järfälla.

Parlamentsvalet hölls i fredags samtidigt som på sociala medier spreds vädjan till chefen för rättsväsende om ett dekret. Skrivelsen avslöjar den avskyvärda nyheten om drygt 4 800 kroppar som ligger på landets bårhus och väntar på begravning.

Dessa ungdomar sköts ihjäl i samband med senhöstens protestdemonstrationer runt om i landet. Hårdföra islamister tros vinna valet stort då reformister – men fortfarande regimtrogna, märk väl! –  effektivt hindrats ställa upp för omval.

Varje försök av vilket slag det än må vara att göra sin röst hörd hotas med omfattande repressalier.

Parlamentet styrs av ledaren och utländska valobservatörer tillåts inte närvara i landet. Detta spel kan inte anses vara ett tecken på demokrati och folkligt deltagande.

I brist på demokrati och i takt med landets islamistiska och försoningslösa politik gentemot omvärlden har landets dragits till ett katastrofalt och hållbart läge. Detta har ett till ett enormt folkligt missnöje, till historisk lågt valdeltagande.