Paolo Robertos återinträde i rampljuset används av Chang Frick och Alexander Bard till att propagera för att legalisera sexköp. Men bara för att man spyr på hyckleriet kring Paolo Robertos torskande ska man inte tappa den egna tankeförmågan, menar Nyheter Idags krönikör Robert Mathiasson.

Paolo Roberto har återuppstått från offentlighetens frysbox. Hyckleriet är monumentalt när sexköpare tvingas löpa gatlopp påpucklade av samma kulturdebattörer som försvarar att gangsters från gäng som kidnappar och mördar tilldelas priser. Om Paolo Roberto bara hade fortsatt med att sparka ner folk i Kungsträdgården istället för att skriva kokböcker hade han kanske försvarats på kultursidorna.

Men debatten efter Paolo Robertos återuppståndelse är trots allt märklig, inte minst hur frågan om förbudet mot köp av sexuella tjänster ifrågasätts.

Närmast komiskt är att från samma politiska håll höra förslag om att förbjuda tiggeri och att legalisera prostitution. Så om tiggaren erbjuder en avsugning för några mynt i koppen är problemet löst?

En legalisering av prostitution reser många frågor. Ska det göras helt ”fritt” eller ska det regleras av staten genom företagsregistreringar och beskattning? Ska i så fall kondomanvändning skattesubventioneras av folkhälsoskäl eller straffbeskattas för dess plastlika utseende?

Om försäljning av sex är en legal karriärmöjlighet, ska vi organisera utbildningar i bokföring åt hallickar och entreprenörskurser åt prostituerade? Eller kanske friskolor som Horgymnasiet eller Sexarbetarakademien? Är det möjligt att göra rut-avdrag om tjänsterna utförs i hemmet?

Så många frågor, så få svar.

Det gäller att inte tappa tankeförmågan bara för att man kaskadspyr på hyckleriet. Som att nätbokhandlar tar bort Paolo Robertos kokböcker men behåller Hitlers Mein Kampf. Eller att samma feministiska debattörer som rasat över Paolo Roberto inte säger flaska över det hot mot jämställdhet och kvinnors frihet som kommer genom massinvandring av killar och män från länder med en kvinnosyn som ser sommarklädda tjejer som horor och alla de övergrepp och våldtäkter som följer på detta.

Andras galenskap rättfärdigar inte din egen galenskap. Det finns helt enkelt företeelser som vi inte bör acceptera i vårt samhälle. Ingen människa ska till exempel behöva tigga eller sälja sex, alldeles oavsett om det finns enskilda individer eller grupper som anser att det är okej för egen eller andras del.

Det handlar om en anständighetsgräns. När denna nedre gräns angrips öppnas avgrunden under oss alla. Det som framställs som individens frihet blir ett angrepp på hela samhället.

Det är i slutändan din son eller dotter som kommer att nekas ersättning från a-kassan med hänvisning till att det finns jobb i närmaste gathörn med att sälja avsugningar. Eller ska vi importera dessa ”sexarbetare” från andra länder, som Paolo Robertos eskort? Se där ännu en marknad för den globala arbetskraftsimporten. Billiga filippinskor som städar och passar ungarna, billiga uzbeker som renoverar villan och billiga ukrainskor som står för lördagsunderhållningen.

Att bekämpa prostitution, tiggeri och import av billig arbetskraft handlar om grundtryggheten i det svenska samhället. Inför den får Chang Fricks och Alexander Bards liberala önsketänkande stå tillbaka, om de sedan vill blanda in pengar i sina sexliv får de väl använda monopolpengar. Jag är i varje fall inte beredd att offra min och mina barns trygghet för deras lustar.