Peter Springare om att utreda grova brott: ”Flashback är en av de första sajterna vi kollar”

Springare berättar hur det går till att utreda grova brott som terrordådet. Foto: Privat samt Nyheter Idag
  • Måndag 10 apr 2017 2017-04-10
E-post 1667

SVERIGE Hur arbetar polisen med att utreda grova brott som terrordådet i Stockholm? Polismannen Peter Springare har arbetat med att utreda just detta i flera år och berättar hur det generellt går till och varför det är viktigt att snabbt få till rätt organisation. Framför allt är rätt information kritisk och förmågan att hantera stora mängder information. – Flashback är en av de första sajterna vi kollar, säger han.

Springare har arbetat med att utreda grova brott i många år hos polisen och har en lång erfarenhet av hur arbetet går till. Han berättar att även om lastbilsdådet i Stockholm är ett synnerligen dramatiskt brott, utreds det i princip på samma sätt som andra mord.

– Det faktiska arbetet, det sköts av svenska kriminalpoliser.

Det som skiljer arbetet från normalt polisarbete är stabsläget, eller som det kallas, en ”särskild händelse”. Då tillsätter polisen en rad resurser ägnade att arbeta endast med att lösa det aktuella brottet. Och just organiseringen är viktig att få på plats direkt, berättar Springare. Det är stora mängder information som ska bearbetas på kort tid, samtidigt som polisen aktivt arbetar med att hitta den skyldige.

– Då inrättar man en stab där man har en massa olika poster. Den syftar till att försörja utredningen med resurser, se till att det inte sitter fast någonstans, det måste flyta på. Vill man ha mer resurser, då ska man få det och man ska få det så snabbt och smidigt som möjligt.

– Den här staben har ett helhetsgrepp över hela händelsen. I det här fallet handlar det inte bara om att jaga en mördare. Det handlar även om ha folk som kan ta emot tips, det handlar om att få ut folk i trygghetsskapande åtgärder, man ställer ut polisbilar på strategiska platser. Man låter allmänheten komma och prata, you name it. Det är många olika funktioner som staben säkerställer.

– Det rent utredningsmässiga, konkreta polisarbetet, det har inte staben. De har ingen makt eller inflytande över den brottsutredande verksamheten. Istället är det en förundersökningsledare som svarar för den, till 110 procent. Det är bara han som har ansvar för den.

När det sker något större och grövre brott går polisen upp i en sorts särskild utredningsorganisation, berättar Springare. Det är andra rutiner än i normala fall, exempelvis registreras handlingar efter ett visst system för att vara säker på att ingen uppgift lämnas åt slumpen.

– Man har, så att säga, en egen liten stab i utredningsorganisationen.

Flera gånger nämner Springare förkortningen PUG som står för ”Polisens metodstöd vid utredning av grova våldsbrott”. Där har polisen en särskild handbok som beskriver alla åtgärder som ska vidtas, från första stund när polisen blir varse ett grovt dödligt våldsbrott, till dess att åtal ska väckas. Framför allt är det stort fokus på att kraftsamla direkt, tiden är en mycket viktig faktor för att nå framgång i utredningen.

– Man kan säga att vi jobbar efter vad vi förr kallade för ”gamla mordbibeln”. Man kan säga att man jobbar efter ett visst koncept. Det konceptet är implenterat i hela polismyndigheten, framför allt efter det här mordet på Engla.

De här grova och omfattande brotten, likt det misstänkta terrordådet i Stockholm, är händelser som svensk polis är väldigt duktiga på att hantera, betonar Springare. Under söndagen höll även Samverkansrådet mot terrorism ett extrainsatt möte och de konstaterade att allt fungerat väldigt väl med arbetet efter det som hände på Drottninggatan. Springare förklarar att de stora bristerna hos polisen hittas istället i utredningar av mängdbrott och till viss del även i att utreda alla skjutningar mellan kriminella gäng.

Nationella insatsstyrkan gör nästan inget annat än tränar

Under det pågående terrordramat i centrala Stockholm åkte tungt beväpnade poliser i gamla stan och andra stadsdelar i små minibussar. Skjutdörrarna var öppna och de kunde hoppa ut vilken sekund som helst. Vid flera tillfällen ropade de åt allmänheten att lämna området för att det var potentiellt farligt att vistas i närheten av Drottninggatan och kvarteren runt riksdagen.

Det var tydligt att polisen räknade med att terroristen kunde vara beväpnad och orsaka ytterligare dödsoffer, en risk som myndigheterna till varje pris försökte minimera. I första hand är det piketen och Nationella insatsstyrkan som hanterar det arbetet, berättar Springare.

– De är samtränade. De tränar otroligt mycket. Vanliga ordningspoliser som åker radiobil och är ute i landet, de tränar nästan aldrig på sådant här. När de tränar är det kanske någon gång per år, i vissa delar. Men de här enheterna, som naturligtvis sköts fram i främsta rummet när det här hände, de tränar hela tiden. Någon gång ibland kan de användas i reguljär polisverksamhet för att stötta upp, men annars när de inte har några fasta uppdrag då tränar de.

– Det är varenda vecka. De tränar på olika scenarier och olika tänkbara händelser och så vidare. Hela tiden. De är duktiga. De vet mycket väl vad de ska göra och vad jag förstått har det fungerat jättebra med att spärra av och tömma ut folk från gator och ta tag i det här.

Samtidigt som de tränade poliserna i Nationella insatsstyrkan är beredda att oskadliggöra en potentiell terrorist arbetar polisen med spaningsverksamhet för att dels identifiera och dels få tag i gärningsmannen. Det arbetet består både av så kallad inre och yttre spaning.

– Vem är det som gjort det här? Vi måste ha tag på han, vi måste gripa och låsa in honom. Det löper parallellt då.

Men även om polisen griper en misstänkt gärningsman fortsätter polisen arbeta med att kolla upp alla tips och spår, även sådana uppgifter som pekar i en helt annan riktning än den person som är gripen. Springare förklarar att om det skulle visa sig att man tagit fel person vore det förödande om utredningen tappar fart med att kolla andra spår. Det kan vara en av förklaringarna till att polisen efter dådet slagit på flera adresser, man vill helt enkelt inte lämna något åt slumpen.

Forumet Flashback är en viktig resurs

Sociala medier har kommit att bli en allt viktigare arena för att leta ledtrådar och bevis. Idag är nästan alla människor uppkopplade mot internet och har ett konto i sociala medier som Facebook och Twitter, arenor där människor lämnar mycket information om vad de har för sig. Och när det kommer till den misstänkte terroristen i Stockholm är det inget undantag.

Bara timmar efter dådet kunde ett ryskt Twitterkonto publicera skärmdumpar från en konversation som bedöms vara äkta, där gärningsmannen skriver på ryska till en IS-anhängare om dådet. I den konversationen stod det i klartext att gärningsmannen åkt till Arlanda flygplats och samma kväll greps han mycket riktigt i Märsta, som ligger strax utanför Arlanda.

Men en sida sticker ut särskilt mycket och det är Flashback forum. Springare berättar att polisen har haft stor nytta av Flashback i flera större utredningar.

– Det är en av de första sajterna vi går ut på. Oftast hittar man jättebra uppgifter där. Sen använder man inte allt, men man får hintar. I många utredningar, som jag varit involverad i där vi har tittat på Flashback, där har uppgifterna visat längre fram att många där är jävligt initierade.

– Man får hintar, det kan dyka upp namn, adresser, företeelser och så vidare. Det kan vara vissa beskrivningar där ”fan, det här måste vi kolla upp”. Den typen av uppgifter används för att hjälpa oss att komma rätt, och att titta på rätt saker, för att vi sen ska kunna uppdaga saker så att det kommer från oss. Vi skriver inte i ett förundersökningsprotokoll att något är si och så för att det läste vi på Flashback, skrattar Springare.

En annan verksamhet, som Springare relaterar till, är informatörer. Det finns olika typer av informatörer och i kriminella kretsar kallas dessa ofta för ”golare”. Tillsammans med vittnesuppgifter, bildmaterial ur kameraövervakning, uppgifter från Säkerhetspolisen och tips från allmänheten kan polisen skapa sig en bild av ett brott. Det är en stor mängd information som ska diarieföras, sparas och sedan analyseras för att vaska fram de uppgifter som kan binda en misstänkt gärningsman till ett brott.

– Det skulle förvåna mig om inte polisen varit inne på Flashback och andra sociala medier och tittat i den här pågående terrorutredningen, säger Springare.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag