Ronie Berggren om Iran: ”Allra viktigaste är att Europa och USA står enade”

Bilden är ett montage Foto: Gage Skidmore CC BY-SA 2.0/Privat/IRNA
  • Måndag 6 jan 2020 2020-01-06
E-post 500

Efter att amerikanskt flygvapen eliminerade den iranske generalen och strategen Qasem Soleimani när han besökte Iraks huvudstad Baghdad har retoriken mellan parterna och spänningarna eskalerat. Nyheter Idags krönikör, USA-experten Ronie Berggren följer utvecklingen och menar att det transatlantiska samarbetet – relationen mellan USA och Europa är en nyckel till en konstruktiv lösning.

Vad har hänt efter att USA slog till mot Soleimani?

– Situationen har trappats upp. Iran har lovat att hämnas och USA har sagt sig vara redo att slå tillbaka hårt mot alla eventuella iranska attacker. På begravningen av Soleimani så önskade en av talarna att man skulle sätta 80 miljoner dollar som pris på Trumps huvud, säger Ronie Berggren.

– Men den största och faktiskt allvarligaste utvecklingen är den i Irak. Det är där Väst har investerat miljarder dollar. Det är där USA offrat flera tusen soldater för att säkra irakisk demokrati mot Al Qaida, mot pro-iranska shiamiliser och senare mot ISIS.

USA lämnade Irak 2011 men USA återvände efter att Irak uttryckligen bett om hjälp i kriget mot ISIS förklarar Ronie Berggren.

– Nu är Irak hårt pressade av Iran och har röstat för att skicka ut USA:s soldater ur landet. Det har fått Trump att reagera med ilska då han anser att Irak är mycket otacksamma. Att USA dödade Soleimani på ”irakisk mark” betyder förstås ingenting. Iran dödar folk på irakisk mark hela tiden; och USA gjorde det med Iraks välsignelse under ett årtionde.

Det har ändå blivit en fråga i media, och Irak trycker hårt på det. Varför?

– Det är mer ett svepskäl att använda sig av för att att kunna motivera ett nej till USA. Irak är klämt mellan USA och Iran, men sedan USA lämnade Irak 2011 så har Iran så klart kommit att dominera allt mer.

Ronie Berggren säger att det är den iranska dominansen och inflytandet i Irak som är på allvar problematiskt.

– Det är en indirekt konsekvens av tillslaget mot Soleimani. Här måste USA agera smart. Man behöver sina baser i Irak. Och även om man inte nationsbygger längre så kan man inte vända ryggen till Irak och helt kasta dem i händerna på Iran.

Vilka, om några, misstag har USA och Trump gjort när man tog Soleimani?

– Trump valde ju en annan väg än både Obama och Bush när det kom till Soleimani. Tidigare administrationer ansåg att riskerna med att slå ut honom var för stora. Jag anser instinktivt att Trump gjorde rätt. Däremot får sådana här saker givetvis större konsekvenser än när man slår ut statslösa terrorister, som salafi-jihadisternas ledare, säger Ronie Berggren.

– Det här blev storpolitik över en natt. Tog Trump de konsekvenserna i akt? Det är den stora frågan. Och den närmsta tiden kommer vi att få svar på det.

Vilka risker finns det just nu?

– Utöver att Irak hotas splittras ytterligare mellan de stora delar av befolkningen som är urtrötta på Irans infiltration av landet och de politiker som är lojala eller känner sig tvingade att vara lojala med Iran, så finns också risken för något slags krig.

– Trump vill inte det. Demokraterna vill inte det. Men om en snöboll väl sätts i rullning så är en sådan svår att stoppa. Trump har sagt att han kommer att slå tillbaka mot eventuella iranska utfall. Om utfallen sedan fortsätter, hur långt ska då USA fortsätta? Det riskerar att bli ett mission creep, det vill säga att man börjar småskaligt men kan sedan inte undvika att trappa upp och målet blir något annat än vad det var från början.

Vad bör omvärlden göra?

– Det allra viktigaste är att Europa och USA står enade. En så stor del av problemen i Mellanöstern beror på den transatlantiska sprickan – på Europas skepsis mot USA:s republikaner. Den sprickan ledde till en svag allians i Afghanistan; till ett obefintligt samarbete ifråga om Islamiska staten; och till en splittring i synen på Iran.

Ronie Berggren menar att vikten av att stå enade inte går att understryka nog tydligt.

– Västvärlden, Europa och USA tillsammans, har i sin gemensamma verktygslåda redskap som är starkare än allt som Mellanösterns alla makter kan uppbåda. Men vi samarbetar inte. Vi bråkar och gnäller på varandra. Det är oerhört destruktivt och i längden ohållbart. Vi får inte hur många chanser till på oss att enas.

– Vi i Europa måste inse att det inte spelar någon roll huruvida vi ansåg att Obamas Iranavtal var en bättre väg än den Trump nu slagit in på; att det inte spelar någon roll om vi anser att operationen mot Soleimani var smart eller inte. Vi måste fokusera på att vi i Väst, tillsammans, har en enad front: en tydlig linje mot Irans regim. En tydlig politik för ett sammanhållet Irak som står på vänskaplig fot med västerländska demokratier.

– Den transatlantiska sprickan beror på den förhärskande tro som finns i Europa om att kunna muta eller förhandla diktaturer att bli snälla. Medan USA, och republikanerna i synnerhet, inte tror så. Den sprickan har funnits här i 20 års tid – fortsätter den så splittras Väst och då kommer andra krafter att ta över. Det här är ett utmärkt tillfälle för Europa att visa att man står sida vid sida med USA, även när man inte nödvändigtvis håller med om allt som Trump twittrar eller gör.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag