De senaste årens stora arbetskraftsinvandring kommer leda till en ny våg av asylsökande när arbetslöshetssiffrorna skjuter i höjden. Något som skulle belasta en redan till bristningsgränsen stressad svensk välfärd. Nu behöver vi politiker som klarar av att fatta kloka och långsiktigt hållbara beslut, skriver Nima Rostami, advokat och debattör.

Coronakrisen kommer inom de närmaste åren att sätta sin prägel även på svensk migrationspolitik. För att begränsa spridningen av Covid-19-viruset införde den svenska regeringen den 19 mars inreseförbud från länder utanför EES-länder med vissa undantag.

Asylsökande som tar sig till Sverige får dock ansöka om uppehållstillstånd och därmed beviljas inresa in i landet. Regeringens beslut kom till efter ett möte med EU:s regeringschefer medan initiativet ursprungligen kom från EU-kommissionens ordförande.

Till följd av regeringens beslut om inreseförbud har Sveriges ambassader stoppat visumansökningar och erbjuder numera begränsade tjänster i migrationsärenden. Krisen har även påverkat genomförandet av asylutredningar. Antalet asylsökande har till följd av inreseförbude de senaste två veckorna varit lägre än någon gång under de senaste 10-15 åren.

En del av de som nu ansöker om asyl befinner sig troligtvis redan i Sverige, antingen genom att vistas i landet illegalt eller med något slags tillfälligt tillstånd. Inreseförbudet och stängda gränser leder givetvis till minskad inströmning av asylsökande utifrån.

Men, och det här är viktigt att förstå, det här kommer ändå inte att påverka antalet asylsökande.

Skälet är enkelt: Arbetskraftsinvandrare som innehar ett tillfälligt uppehållstillstånd kommer vid hög arbetslöshet att förlora sitt arbete och följdaktligen förlora sitt uppehållstillstånd. Vi kommer framöver att se många fall av tidigare arbetskraftsinvandrare som för att få stanna kvar i Sverige väljer att söka asyl. Det innebär i sin tur ökade kostnader för samhället.

Under de senaste fyra åren har uppemot 80 000 personer samt deras familjemedlemmar beviljats tillfälligt uppehållstillstånd på grund av arbete. Lika många eller flera har på grund av skyddsbehov beviljats tillfälligt uppehållstillstånd. Ytterligare några tusen personer har beviljats uppehållstillstånd i enlighet med gymnasielagen.

Samtliga de beviljade uppehållstillstånden för arbete är tillfälliga och samtliga är beroende av bibehållen anställning för att få fortsatt eller permanent uppehållstillstånd. Detta är ett absolut krav. Vid arbetslöshet i mer än tre månader förlängs inte tillståndet för arbetskraftsinvandrare.

Till följd av coronakrisen kommer arbetslösheten hamna på mycket högre nivåer.

Krisen har redan börjat att drabba konjunkturkänsliga serviceyrken, ofta utan krav på hög utbildning. Samma yrkeskategorier där många av de som har beviljats tillfälliga arbetstillstånd är verksamma.

Krisen kommer också leda till arbetslöshet bland de som på grund av skyddsbehov har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd. Även för skyddsbehövande är arbete en förutsättning för permanent uppehållstillstånd. Vid arbetslöshet kommer de att vara aktuella i asylstatistiken.

Förutsättningar för individer med gymnasielagen som grund för uppehållstillstånd att hitta ett jobb är sedan tidigare ogynnsamma.

Till följd av coronakrisen kommer förutsättningen för samtliga dessa grupper att hitta arbete och försörjning bli sämre och i vissa fall helt omöjlig. Hög arbetslöshet kommer således leda till utvisning av de som är beroende av arbete för fortsatt uppehållstillstånd.

Det är dock föga troligt att dessa grupper kommer att återvända till sina hemländer. Effekten blir då att de stannar kvar i Sverige och söker asyl. Detta kommer i sin tur leda till en ytterligare belastning av Sveriges redan svårt ansträngda välfärdsystem.

Vissa debattörer och politiker börjar nu signalera för eftergifter och amnesti för en redan privilegierad grupp, nämligen de som beviljats uppehållstillstånd i enlighet med gymnasielagen.

Coronakrisen kommer innebära påfrestning för Sveriges ekonomiska tillväxt. Att i ett sådant läge inte inse och hantera risken de senaste årens migration inneburit för Sverige visar på total ansvarslöshet och omognad.

Migrationsminister Morgan Johansson (S) har hittills inte visat någon vilja till att ändra utlänningslagen beträffande migranter som är beroende av anställning för fortsatt vistelse i Sverige.

Det är något som inte bara i kristider utan även i ett Sverige postcorona bör vara normen, de som inte uppfyller kraven för fortsatt tillstånd får återvända till sin hemländer.

Rimligtvis i tider av kris då riktade stödåtgärder för småföretagen, äldre som har byggt upp landet och den generella välfärden är väsentliga måste migrationslagstiftningen ställas om till att bli mindre generös.

En ändring av en redan komplicerad, ogenomtänkt samt inkonsekvent gymnasielag eller ändring av lagen om arbetskraftinvandring och asyl kommer innebära ökad asylinvandring. Detta vore i nuläget ett fatalt misstag.