Den färska Norrbyrapporten avslöjar ett segregerat, islamiserat och kvinnoförtryckande område i Borås. Norrby har möjliggjorts av en slapphänt och absurt naiv socialdemokratisk bidragspolitik där organisationer och föreningar med antidemokratiska agendor fortfarande kan mjölka staten och kommunerna på pengar. Det är en politik som nått vägs ände, skriver Andreas Exner och Jonas Andersson i Linköping, Sverigedemokraterna.

Ministrarna Morgan Johansson och Mikael Damberg besökte Borås den 18 december, nio dagar efter släppet av rapporten Lägesbild Norrby 2014-2019 sammanställd av Centrum för Kunskap och Säkerhet.

Läs mer: Ny rapport visar på islamisering i Borås: ”Slöjbärande redan vid 1 års ålder”

Borås är en kommun som lyckats med konststycket att generera två särskilt utsatta områden (Norrby och Hässleholmen/Hulta). Utvecklingen på Norrby i Borås visar något som pågår över hela Sverige i våra särskilt utsatta områden, och förtjänar uppmärksamhet även nationellt.

Av rapporten framkommer att klanstrukturerna, främst bland den somaliska befolkningen, är väl etablerad och har stor påverkan på människors liv. Inom klansamhället praktiserar man egen rättsskipning, tillskrivs olika värde utefter vilken klan man tillhör samt så utgör klanen också ett slags försäkringskassa för klanmedlemmarna, där skulder och pengar fördelas.

Kvinnorna är de stora förlorarna i dessa parallella samhällsstrukturer. Ansvariga förvaltningar uppskattar att nära 100 procent i gruppen är könsstympade. Rapporten konstaterar vidare att: ”Särskilt avseende våldtäkter så hanteras dessa genom förhandlingar och kompenserande bötesbelopp som betalas av…subklanen. Migrationsverket uppger att man även har hittat uppgifter om att kvinnan kan komma att tvingas att gifta sig med förövaren. Det finns också risker att anmälda våldtäkter resulterar i att kvinnan uppfattas som oren.”

Kvinnor och flickor angrips av ett slags moralpolis om de går utan slöja eller har varit ”lättklädda”.

Särskilt inom skolverksamheten förekommer stora problem med mobbning av flickor som inte lever efter normen, och mot de elever som äter griskött. Svensk jämställdhet lyser alltså med sin frånvaro, vilket ministrarna verkar ha missat under Boråsbesöket.

Etniska motsättningar frodas också och tar sig olika uttryck. Bl.a. har polisen noterat att personer tillhörande samma folkgrupp krävt att andra boende av annan etnicitet antingen ska avlägsna sig från vissa platser till fördel för dem själva, eller att man i trappuppgångarna skapat en miljö som syftar till få personer att flytta från fastigheten.

Många svenska kommuner inklusive Borås har varit mycket naiva med föreningsbidrag. Bidrag har i Borås gått till ett religiöst samfund med en koranskola som utövar påtryckningar mot barn, till exempel i form av att inte få prata med barn av motsatt kön.

Det har även förekommit att ungdomar efter skoldagen kommit till moskén för att ”tvättas” från det de lärt sig under skoldagen. Vidare menar man också att ”värstingarna” inom extremistmiljöer har verksamhet för 6–12 åringar med saft, bullar och tv-spel. Föreläsare bjuds in och predikar jihadism, kvinnoförtryck, demokratiförakt och homofobi.

Hur skattebetalarnas pengar via det offentliga går till verksamheter och föreningar som bereder utrymme för en antidemokratisk agenda samt spär på byggandet av parallellsamhällen finns det många exempel på inte bara i kommuner, utan också på statlig nivå.

Folkbildningsrådets tiotals miljoner kronor i statsbidrag varje år till det muslimska studieförbundet Ibn Rushd är ett sådant exempel som varit medialt uppmärksammat under 2019, och som Sverigedemokraterna kraftigt ifrågsätter.

Ibn Rushd mottar detta bidrag trots att forskare som bland annat Magnus Ranstorp och flera rapporter beställda av svenska myndigheter pekar på kopplingar till det islamistiska Muslimska brödraskapet. Vidare så har studieförbundet under ett decennium bjudit in olika välkända hatpredikanter till möten.

Flera kommuner, som Borås, fattar uppenbarligen dåliga beslut rörande föreningsbidrag. Staten behöver oavsett det vara konstruktiv och ett gott föredöme för kommunerna i civilsamhällespolitiken.

I dagsläget är staten via regeringens politik dessvärre delvis en destruktiv kraft genom att understödja föreningar som har en agenda som pekar i samma riktning som det vi nu ser i skräckrapporten om Borås särskilt utsatta områden.

Just en dålig statlig civilsamhällespolitik kan mycket väl vara en bidragande orsak till att det ser ut som det gör i de särskilt utsatta områdena i Borås och andra kommuner. I stället behöver politiken i både stat och kommun ha nolltolerans mot islamism, hederskultur och andra baksidor som det mångkulturella samhället har medfört.

Segregationspolitiken har nått vägs ände, oavsett om statsminister Stefan Löfven såg det komma eller inte. Med sverigedemokratisk politik på nationell och lokal nivå hade vi inte kommit till dagens fullständigt absurda situation, men vi har också politiken för att föra Sverige i rätt riktning igen.