Att Nyheter Idag vid upprepade tillfällen uppmärksammar och avslöjar antisemitism tycks reta upp Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA.  Det är obegripligt, vi konkurrerar inte om deras bidragspengar de får från staten. Det förefaller mig som att det finns en underliggande politisk aversion mot mig och Nyheter Idag.

När jag gick i grundskolan fanns det framför allt två saker jag fick höra. Att min farsa var tattare och att min mamma är en polack och jude. Med dessa argument blev jag ofta, i vissa perioder dagligen, påmind om att jag inte har i Sverige att göra. Det bidrog inte heller att jag är mörkhårig, brunögd och har ett så konstigt namn som ”Chang”.

Läs även: Soraya Post (Fi) i antisemitiskt utspel: ”Judiska lobbyn”

Till en början var jag en lipsill, jag visste inte hur man skulle bemöta sådant. Ska jag be om ursäkt för att jag valt fel föräldrar? Ibland fick jag även stryk av äldre elever för att jag var den jag var. Vid ett tillfälle cyklade en äldre ”skolkamrat” bredvid mig och utdelade en spark så jag for i ett staket som var under renovering. Eller rättare sagt, jag for in i ett metallstag som slog emot bröstkorgen, knäckte ett par revben som i sin tur for in i högerlungan.

De skrattade när det hände. Själv försökte jag ta mig hem, men kom kanske ett tjugotal meter innan jag föll ihop. Och där låg jag, en avsvimmad tioåring som blev blå i ansiktet. Där fick tattarungen så han teg, eller om de just denna dag motiverade det hela att morsan är judinna.

Allt var förstås inte skit. Jag hade några vänner som var lika socialt utstötta som en själv. Och så var det, år efter år tills tiden någonstans vid högstadiet och gymnasiet. Flera av mina ”lågstatuspolare” ägnade sig nu åt att klistra upp Sverigedemokraternas klistermärken. Detta var mer eller mindre en rak konsekvens av att de mobbades och fick stryk av en grupp nya elever från företrädelsevis Balkan.

En av invandrargrabbarna i skolan som jag faktiskt lärde känna rätt väl kom senare att bli förevigad på omslaget till boken ”Svensk maffia” av Lasse Wierup och Matti Larsson. Det var inte svårt för mig att förstå de vänner som sympatiserade med SD eller än mer extrema grupper.

De som tidigare gett mig stryk för att jag själv var både jude och tattare hade förstås lite högre social status. Flera av dem kom att orientera sig mer åt den politiska vänstern. De skaffade palestinasjal, t-shirts med Che Guevara och de kom att kalla sig ”antirasister”. Men en sak ändrades inte. Mobbingen.

Eftersom jag inte hade många andra vänner än de jag hade hette det nu att jag var ”rasse”. Att jag var medlem i MUF bidrog starkt till anklagelser om att jag var extrem. Det kan låta märkligt idag, men innan SD kom in riksdagen var M det stora ”onda” partiet. Och någonstans här har ställningarna, så att säga, institutionaliserats.

Klassföraktet blev en statusgrej. I medier hånades ”arga, unga och lågutbildade män”. En del av de arga, unga och lågutbildade männen drog slutsatsen att judar var roten till allt ont. Merparten var snarare av åsikten att vänstern och den ”politiska korrektheten” bär skuld till att de föraktas när de försöker påpeka deras upplevda otrygghet, inte sällan kopplad till invandring. Jag kom att identifiera mig med den senare gruppen och var till och med aktiv i SD några år innan jag tröttnade på partipolitik.

Under tiden i SD och SDU satt jag i en styrelse med en grabb som heter Robert. Han hade bakgrund från den riktigt högerextrema miljön och tillhörde de lägre socialgrupperna. Vi hade många samtal om judar och antisemitism. Jag introducerade honom för min lillasyster och de blev sedan ett par. Några år senare fick jag en kippa av dem, det visade sig att de hade börjat frekventera Malmö synagoga.

Alla har sin historia och bär sina egna ryggsäckar.

Idag äger och driver jag Nyheter Idag. Numer har den otrygghet som tidigare bara lågstatuskillar upplevde även börjat drabba medelklassen och SD ligger snart på 20 procent. Och samhället har kanske aldrig varit så polariserat som det är i dag.

Vi är en liten redaktion, utan presstöd eller andra statliga bidrag. Det har emellertid inte hindrat mig från att uppmärksamma sådant jag brinner för. Det kan vara små obetydliga artiklar som knappt någon läser, som när jag uppmärksammade resandefolkets dag och vad romer/tattare/zigenare faktiskt betytt för Sverige.

Ibland kommenterar jag saker i efterhand som jag varit med att avslöja. Ett exempel är affärerna runt Mehmet Kaplan där det stundtals fälldes mycket hårda anklagelser mot gruppen muslimer. Där argumenterade jag att muslimer måste få vara en lika självklar del av svensk politik som alla andra.

Andra artiklar skakar om regeringspartier. Det färskaste exemplet är mitt avslöjande av SSU som sjunger om att ”krossa sionismen” medelst ”stenar” och ”raketer”. Kanske är vi på väg tillbaka till den tid när det var okej att ge mig stryk för att jag är en misshaglig judezigenare?

Jag hoppas inte det. Efter något dygn kom fler medier att haka på mitt avslöjande och numer har saken växt till en ganska stor affär. För säkerhets skull pressade vi Stefan Löfven häromdagen i just den här frågan.

Samtidigt scrollar jag förbi Facebookflödet och ser att Aron Flam är upprörd. SKMA har kommenterat SSU-nyheten som jag avslöjade.

”Nej Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), det är inte ’oroväckande’, det är inte ’problematiskt’. Det är antisemitiskt. Men ni verkar inte kunna ta det ordet i er mun när det gäller vänstern”, skriver han.

Jag ringde Flam för en intervju om saken och enligt honom är SKMA bara en sorts fasad.

– De använder antisemitism som ett slagträ mot högern. De skiter i antisemitism när det kommer från muslimer eller från sina egna led, säger Flam i telefonen.

Han menar att detta i olika grad även gäller för Expo och Forum för levande historia. Flams kritik är mycket hård, han säger även att ”SKMA är till för att dölja antisemitism inom vänstern”.

Jag gjorde aldrig någon artikel på det där. Flam har säkert sina skäl till det han säger, men jag upplevde att påståendena gick över gränsen. Några dagar senare får Flam rätt. När SKMA uppmärksammar att politikern Soraya Post i Fi talat om ”den judiska lobbyn” lade SKMA till en brasklapp om Nyheter Idag.

Läs mer: Soraya Post (Fi) i antisemitiskt utspel: ”Judiska lobbyn”

Precis som så många gånger tidigare har Nyheter Idag varit först att uppmärksamma antisemitism. Detta besvärar tydligen SKMA.

”Vi är medvetna om att den SD närstående sajten Nyheter idag tidigt uppmärksammade Posts uttalanden. Syftet bakom denna typ av publicering är emellertid inte oro över problematiska formuleringar om judar utan att cyniskt utnyttja frågan för att angripa Soraya Post och FI för deras arbete mot högernationalism och antiziganism”, skriver SKMA.

Det ligger nära till hands att använda orden från Flam. Men så kom jag på att jag faktiskt pratade om detta med den mer beskedliga Ulf Kristersson häromdagen, i ljuset av att Stefan Löfven använt liknande värdeomdömen om Moderaterna som SKMA nu använder om mig.

– Man säger ifrån, man säger att det är ovärdigt och att så gör man inte i Sverige. Man smutsar ner samtalsklimatet, svarade Kristersson.

Jag vill även göra ett tillägg till det Kristersson sade till mig. När jag var yngre vann jag över plågoandarna genom att vara bättre än dem. Jag såg till att prestera i skolan och få så bra betyg jag bara förmådde. På den vägen har jag alltid vunnit över dem.

Därför kommer jag fortsätta vara först att avslöja antisemitism och andra former av rasistiska föreställningar. Alldeles oavsett vad SKMA kallar mig.