KRÖNIKA Den eskalerande grova sexbrottsligheten i Sverige beror till stor del på utländska män som tar med sig en primitiv kvinnosyn. Det förklarar Örebropolisens brottsutredare Peter Springare i en ny krönika där han bemöter Expressens krönikör Lars Lindström.

Lars Lindström skriver i en krönika i Expressen nyligen, ”Vi måste sluta blunda – för många män saknar respekt”. Lars Lindström skriver vidare att trots att Sverige i stort sett är det bästa landet i världen, får vi inte blunda för alla de män som saknar respekt för framför allt kvinnor och tjejer.

Denna insikt kan vi nog alla skriva under på. Och vi får inte blunda för den alltmer brutalare och förnedrande kvinnosynen som eskalerat både på nätet och framförallt ute i det verkliga livet på gator och torg.

Det jag ändå fortfarande blir så trött på, är att politiska aktivister likt Lars Lindström, fortfarande är förblindade av sin politiska övertygelse, att de vägrar inse vad vi behöver ta upp till diskussion och vad som är viktigt att gå till botten med i denna fråga.

Det man först måste klara ut, är om det allt mer utbredda näthatet mot framförallt kvinnor som deltar i den allmänna debatten, har något samband med sexismen, förnedringen och respektlösheten mot kvinnor och tjejer på gator och torg i vardagen. Ett fenomen som idag skapar en allt mer utbredd otrygghet hos kvinnor och tjejer. Kort sagt, finns verkligen någon tydlig kausalitet mellan å ena sidan den eskalerande trenden avseende tafsande, sexuella ofredanden och våldtäkter i så väl det offentliga rummet som inomhus, å andra sidan de sexistiska och trakasserande hoten på nätet mot kvinnor.

Lars Lindström vill uppenbarligen göra det lätt för sig i sin krönika, genom att generalisera frågan och låta påskina att det urskillningslöst handlar om ”svenska män”. Män och äldre pojkar med högerextremistiska och nazistiska förtecken som hämningslöst ger sig på kvinnliga feministiska debattörer, antirasistiska kvinnor och debattörer av invandrarbakgrund.

Detta ställningstagande görs så tydligt när Lindström till styrkande av sin tes, refererar till ”Kvinnohatarna”, en artikelserie i Expressen av Atilla Yoldas och Meli Petersson Ellafi. Där intervjuas bland annat Rossana Dinamarca om sina erfarenheter av näthat, näthot och sexuella trakasserier via nätet. Ytterligare ett antal kvinnor intervjuas och delar med sig av sina upplevelser på nätet. Det som är gemensamt för dessa, är att de samtliga är offentliga debattörer, med feministiska och antirasistiska förtecken samt att de flesta är av utländsk härkomst.

Lindström försöker att låta dessa kvinnor framstå som någon slags genomsnitt för hur kvinnor i allmänhet blir behandlade på nätet. Dessutom insinueras i texten att de ”svenska” män och killar som utsätter dessa genomsnittskvinnor för detta sexistiska hat, är sprungna ur den högerextremistiska, rasistiska och nazistiska kulturen.

Redan här har man halkat av banan om man vill diskutera den kvinnofientliga och kvinnoförnedrande syn som idag gror och eskalerar hos många män och killar.

Jag är den förste att skriva under på att det är bedrövligt hur dessa avarter till troll på nätet, uttrycker rasistiska slagord, hotar, förföljer och sexuellt trakasserar kvinnor som bara uttrycker en åsikt, debatterar, är feminister, är antirasister eller kanske bara har ett utländskt utseende.

Dessa i grunden rädda och vilsna troll, som sitter i skydd av anonymitet bakom en dator, skulle om det vore möjligt rökas ut ur sina hålor och ställas upp i ättestupor på stadens torg. De förtjänar inget bättre.

Dock tror jag att det är mycket svårt att komma till rätta med detta fenomen och det kommer nog alltid att finnas så länge sociala medier finns. Men vi inom polisen måste ändå ta till krafttag och försöka finna på nya lösningar för att så långt det är möjligt stävja detta. Dessutom är jag helt övertygad om att många av dessa anonyma troll inte i det verkliga livet ens skulle våga närma sig en tjej eller kvinna, utan de lever sina låtsasliv i anonymitet bakom tangentbordet i sina slutna rum.

Dessa nämnda exempel på drabbade kvinnor är nu inte några genomsnittskvinnor, men lika fullt är det oacceptabelt när de blir utsatta för näthatet. Men man ska också komma ihåg, att det finns långt många fler varianter och företeelser på nätet, där kvinnor och tjejer utsätts för grova övergrepp och sexistiska påhopp. Förövarna i dessa sammanhang är ofta långt ifrån ”svenska” män med rasistiska och nazistiska ådror. Att generalisera och låta påskina att näthatet domineras av rasistiska högerextrema män, är att ordentligt skjuta över målet.

När det gäller frågan om det finns något klart samband mellan näthatet och de fysiska övergrepp och sexuella ofredanden mot kvinnor och tjejer i verkligheten, är den frågan inte helt enkel att finna svar på. Jag vill påstå att dessa två företeelser är ganska fristående från varandra. Det är därför vanskligt att se detta i ett sammanhang.

När det gäller de faktiska kvinnoöverfallen, våldtäkterna och sexuella ofredandena, är min uppfattning att vi de senaste åren gått i helt fel riktning. Det är dessa typer av brott som skapar mest otrygghet bland kvinnor och tjejer och som vi måste finna lösningar på. I mångt och mycket hör det samman med en kraftigt ökad invandring de senaste fem till tio åren.

Män av utländsk härkomst, som också är förebilder för en icke oansenlig mängd invandrarpojkar, har fört med sig en uråldrig primitiv syn på kvinnan, sexualitet och jämlikhet mellan könen. Det är också en handfull specifika länder, vars män representerar dessa förlegade avarter. Det står helt klart att detta fenomen i hög grad påverkar sexualbrotten.

Om vi tittar på Örebro exempelvis, har vi en kraftig överrepresentation av gärningsmän av utländsk härkomst, när det gäller våldtäkter och andra sexrelaterade överfall. Man kan också påstå att Örebro är ganska representativt för alla svenska städer av den storleken. Av den anledningen är det mycket angeläget att åtgärder omedelbart sätts in mot just olika invandrargrupper där just denna typ av kriminalitet är oroväckande överrepresenterad.

Vid grova brottsroteln i Örebro utreds alla våldtäkter som inte är mot barn eller inom någon relation. Jag kan konstatera att under 2016 och de fem första månaderna i maj 2017, har vi utrett 83 anmälningar om våldtäkt. 46 av dessa hade gärningsmän av utländsk härkomst, medan 34 hade gärningsmän av svenskt ursprung. Tre ärenden hade gärningsmän av okänt ursprung.

I de 46 ärenden med gärningsmän av utländsk härkomst, var det fråga om 49 personer som var misstänkta. I de 34 ärenden med gärningsmän av svenskt ursprung, var det 34 misstänkta. Gärningsmännen av utländsk härkomst kommer så gott som uteslutande från Mellanöstern och vissa länder i Afrika.

Det är mycket anmärkningsvärt med en sådan överrepresentation i denna typ av brott, sett till det faktiska antalet män med svenskt ursprung, kontra män med utländsk härkomst som bor i Örebro. Jag ser det i alla fall som ett stort problem, när i det närmaste 6 av 10 gärningsmän vid sexualbrott i Örebro idag är män av utländsk härkomst.

Detta fenomen kan alltså svårligen förklaras med socioekonomiska orsaker eller att man bor i utanförskapsområden. I stället handlar det uteslutande om primitiva kulturyttringar vad gäller synen på kvinnan och allmänna rättsuppfattningar, när det gäller vad man kan göra och inte göra som man mot en kvinna.

Man kan också se två ytterligare mönster som skiljer sig åt kring omständigheterna när det gäller våldtäkter med svenska kontra utländska gärningsmän. När det gäller brott med svenska gärningsmän är det ofta fråga om att offer och gärningsman känner varandra och kanske haft någon kortare relation innan. Brott med utländska gärningsmän präglas ofta av att man kanske precis har träffats, ibland bara känt varandra några timmar och att gärningsmännen drivs av någon slags ”hon är bara en hora och att det är bara att ta för sig”-mentalitet.

Inom den sistnämnda gruppen finner vi också så gott som alla gärningsmän när det gäller framför allt gruppvåldtäkter och överfallsvåldtäkter. Vid så gott som samtliga gruppvåldtäkter som anmälts i Örebro de senaste tre åren har det varit fråga om gärningsmän av utländsk härkomst. En viktig passus i detta, är självklart att oavsett vad som är signifikant kring olika typer av gärningsmän, är naturligtvis varje övergrepp mot kvinnor, lika mycket förkastliga.

Dock kan det vara en intressant distinktion att notera dessa skillnader.

Mina förslag till att komma till rätta med detta problem och därigenom skapa mer trygghet och tillit hos kvinnor och tjejer är att först lyfta upp frågan och prata helt öppet om den. Aktivister som exempelvis Lars Lindström, borde börja ägna sig åt journalistik och i klartext skriva om just den kraftiga överrepresentationen av gärningsmän av utländsk härkomst, när det gäller våldtäkter och tillstå att detta är ett stort samhällsproblem.

Vidare att det är viktigt att ta fram fakta över just denna problematik. Precis som DN härförleden konstaterade att 9 av 10 dödsskjutningar har gärningsmän av utländsk härkomst. Vidare slog DN fast att det är viktigt och angeläget att prata om just detta för att finna på lösningar. Men Lars Lindström är så paniskt rädd för att brunstämplas och hamna i rasistfacket, så det kommer väl inte att ske.

I stället tycker han att det är bättre att undanhålla fakta och flytta fokus längre högerut och fortsätta agitera för sin vänstervridna åskådning.

Nästa åtgärd som måste till är att satsa mer än vad som görs idag på att fånga upp, framför allt yngre män av utländsk härkomst, och undervisa dem i de lagar och regler som finns i Sverige, om just sexualbrott och vilka rättsprinciper som gäller i Sverige i dessa frågor. Vidare fokusera på att förmedla en något modernare syn på jämställdhet och kvinnans lika värde, än den som förmedlas via de originalkulturer som dessa män härstammar ifrån. Detta är inte förenat med några större problem.

Om man på ett vetenskapligt sätt tog fram statistik på just detta fenomen, skulle det vara mycket lätt att selektera ut den handfull länder, vars män står för en överväldigande majoritet av just dessa brott. Men det som måste till är som jag nämnt innan, att opinionsbildare likt aktivisten och journalisten Lars Lindström, måste börja rapportera om den verklighet som finns utanför hans fönster, istället för att se högerspöken, nazister och rasister runt varje hörn och i varje buske och skylla allt ont i samhället på dessa marginaliserade troll.

Vill du replikera Peter Springare? Mejla din debattartikel till [email protected]!