KRÖNIKA Örebropolisens brottsutredare Peter Springare menar att det behövs en kartläggning av etnicitet bland kriminella invandrare. Han konstaterar att mycket har hänt i debatten på bara nio månader och han välkomnar diskussionen om att ge BRÅ i uppdrag att kartlägga kriminella invandrares bakgrund.

Den 3 februari i år postade jag ett inlägg på facebook, där jag uttryckte min uppgivenhet över att vi i Sverige är så ängsliga och rädda för att prata klartext kring den ökade invandringens påverkan på ökningen och utvecklingen när det gäller mycket grov våldskriminalitet. Och hur förekomsten av dessa brott så tydligt påverkar polisens förmåga att göra sitt jobb och även i stor utsträckning påverkar sjukvårdens förmåga negativt. Även hur den ökade invandringen och de uppenbara bristerna i integrationspolitiken påverkar sexualbrotten och de grova våldskriminella handlingar som görs i hedersförtryckets namn.

Jag pekade på problemet med konkreta handfasta exempel från min vardag. Inga förskönande och tillrättalagda statistiska redovisningar. Jag framförde fortsättningsvis i ett antal inlägg min uppfattning om det självklara i att alla våra ledande politiker måste kräva en kartläggning och ärlig statistisk analys av effekterna av invandrings/integrationspolitiken och dess påverkan på den eskalerande brottsutvecklingen, främst då vad gäller de grövre brotten. Det är viktigt att kartlägga etnicitet i dessa sammanhang.

Detta för att få ett underlag för att så träffsäkert som möjligt skapa förutsättningar att komma till rätta med problematiken. Denna uppfattning konfirmeras också i förordet till BRÅ:s rapport om invandrare och kriminalitet från 2005.

Dessa inlägg på detta tema väckte en enorm reaktion både här hemma i Sverige och utomlands. Cirka 90 procent av alla reaktioner var mycket positiva till det jag skrev. Resten av reaktionerna stod vänsteraktivister för. Både de som är aktiva inom extremvänstern och framför allt ett stort antal journalister inom den etablerade mediestrukturen. Det fanns väl knappt någon ledarsida i de större tidningarna som inte förhöll sig till mina inlägg och sablade ner mina teser och utmålade mig som både rasist, nazist och invandrarhatare. Även nyhetsprogram i olika kanaler hakade på och ifrågasatte mina uppfattningar. Rikspolitiker och lokalpolitiker tog avstånd och i en del fall ”brunsmetade” mig som person.

Nu bara nio månader senare är det ett helt annat klimat. Vi är en bra bit på väg och det gläder mig.För det är som jag tidigare skrev, enormt viktigt att få bort alla polariserande vänster/högeraktivister och alla extrema polariserande vänster/högerjournalister från debattarenan. Dessa polariserande ytterligheter tillför inget konstruktivt i debatten. Istället är det bra, att som nu höra politiker ropa efter kartläggning och statistik kring kriminalitet bland kriminella invandrare. Det började redan i somras när ett par av våra större tidningar på ledarsidor torgförde att det var viktigt med en ordentlig kartläggning och färsk statistik avseende kriminalitet bland kriminella invandrare.

Man anförde ungefär samma argument som i förordet från BRÅ:s rapport från 2005 och näst intill kopierade vad jag skrev om i våras. Nu har även våra etablerade riksdagspolitiker och någon minister börjat tala i samma banor.

Problemet är bara att nu när politikerna äntligen börjar släppa på sin ängslighet och politiska korrekthet, så rör de till begreppen i debatten. Dessutom är vissa ministrar inte kompatibla i sina ställningstaganden kring nödvändigheten av kartläggning av invandrad kriminalitet, norm och kulturpåverkan avseende kriminella beteenden hos kriminella invandrare.

I söndags kunde vi se jämställdhetsministern Åsa Regner uppträda i SVT:s Agenda, där hon debatterade hedersrelaterat våld och förtryck av kvinnor och flickor från olika invandrargrupper. Tyvärr framgick det med all önskvärd tydlighet att Åsa Regner inte kan problematiken eller är särskilt påläst när det gäller vad hedersrelaterade brott egentligen är för något. Denna kunskapsbrist blir då ett hinder när man skall försöka komma till rätta med problemet. Det vi i dagligt tal kallar för hedersrelaterade brott är inget annat än grov kriminalitet bland kriminella invandrare. Det är fråga om allt från människorov, misshandel, olaga hot, mordförsök och mord. Även om man konstaterar att gärningsmännen är nära släktingar, så ändras inte faktumet att det är grov kriminalitet som utövas och utövas av kriminella invandrare.

Att försöka avidentifiera denna grova kriminalitet till några andra epitet som kvinnoförtryck och heder, gagnar inte kampen att komma tillrätta med företeelsen och därigenom hjälpa och skydda dessa utsatta kvinnor. Dessa brott måste angripas på samma sätt som övrig grov kriminalitet. Jämställdhetsintegration måste självklart till inom invandrargrupperna, men våldet inom ramen för ”hederskulturen” får inte lyftas ut från den allmänna hållningen mot invandrad kriminalitet i sig.

Åsa Regner har i alla fall rätt i en sak att dessa ”hedersbrott” måste kartläggas och statistik och andra parametrar kring denna kulturellt baserade kriminalitet måste tas fram för att åtgärder skall bli mer träffsäkra. Alltså precis samma åtgärder som behövs för att komma till rätta med ”vanlig” invandrad kriminalitet. Även Moderaternas rättspolitiske talesperson Tomas Tobé, är inne på att det är nödvändigt med kartläggning av sexbrottslingar och även gärningspersonernas bakgrund. Också där samma åtgärder som behövs för att komma till rätta med ”vanlig” invandrad kriminalitet.

Att kartlägga sexbrottslingars etniska bakgrund är kontroversiellt. Senast BRÅ presenterade en sådan kartläggning var alltså 2005. Det är viktigt att lära oss mer om vem som begår brott. Det kan handla om ålder, men även ursprung, menade Tomas Tobé. Justitieminister Morgan Johansson visar dock återigen prov på bristande ”spelförståelse”. Enligt honom kommer det att behövas en kartläggning av sexbrott, men han tycker inte att den ska omfatta etnisk bakgrund. Morgan Johansson anser att kampanjen #metoo visat att sexualbrott förekommer överallt.

Han gör också den häpnadsväckande reflektionen att problematiken kring de ökande sexbrotten inte har något samband med ökad invandring utan den gemensamma nämnaren är att förövarna är män. Det är både nonchalant och oansvarigt att avfärda denna viktiga fråga med detta argument. Det visar bara att den politiska korrektheten inom vår vänsterregering övergått till att också omfatta en strukturell naivitet, som ytterligare undergräver förtroendet. Frågan om kriminalitet kring invandrare är mycket mer komplicerad och komplex än hos ”infödda svenskar”.

Invandrad kriminalitet har ofta grund i helt andra normer, rättsuppfattningar än som finns hos ”infödda svenskar”. Vidare påverkas också kriminaliteten många gånger från djuplodande religiösa tolkningar och med helt andra kulturella influenser än vad vi är vana med i Sverige. Därför kan vi inte förutsätta att det generellt är samma mekanismer och tankebanor som styr kriminaliteten hos samtliga kriminella i Sverige.

I stället för de nu vidtagna enstaka initiativen i frågan om kartläggning av den invandrade kriminaliteten och vars initiativ spretar åt flera håll, måste politikerna gå samman och enas om en gemensam hållning i denna mycket viktiga fråga. Vill man ha en genomlysning och kartläggning för att få fram relevant fakta, som i sin tur exempelvis kan leda till att politiska beslut, myndigheters förhållningssätt, kan bli mer träffsäkra, måste man ta ett gemensamt grepp om hela kriminalitetskomplexet bland kriminella invandrare.

Det går inte att ha en genomlysning och kartläggning för specifikt våldtäkter. Eller en för specifikt hedersvåld. Det är en generell kriminalitet det är fråga om som utförs av kriminella invandrare. En kriminalitet som de flesta, utan att ha något statistiskt belägg för, påstår i stor utsträckning har med förvärvade normer inom familjer att göra och som i sin tur har sitt ursprung i kulturella synsätt och uppfattningar. Fler och fler bedömare tonar också ner den tidigare så dominerande uppfattningen om socioekonomiska förhållanden som den största orsaken till att barn och ungdomar utvecklar en mer bestående kriminalitet som över tid utvecklas och eskalerar till riktigt grov våldskriminalitet.

När en sådan generell genomlysning finns tillgänglig kan man naturligtvis bena ner den i olika strukturer. Exempelvis grov våldsbrottslighet i gängmiljö, hedersvåld, brott i nära relation, sexualbrott och så vidare.

Jag vill avslutningsvis återigen hänvisa till BRÅ:s uppfattning i förordet till den rapport som år 2005 publicerades om invandrares kriminalitet. Där pekade man på det nödvändiga i att kontinuerligt kartlägga, genomlysa och följa upp kriminaliteten bland invandrare. Inte för att det skulle vara något självändamål i sig, eller att ”peka ut” invandrare som kriminella, utan för att det ansågs som nödvändigt för att kunna vidta relevanta åtgärder mot just kriminaliteten bland invandrare.