Enligt en aktuell opinionsundersökning från Aftonbladet står endast 3,0 procent av väljarna bakom Miljöpartiet, vilket skulle innebära att man har tappat var tredje väljare sedan det svaga valresultatet 2018 (4,4 procent). Helt utan ödmjukhet inför folkviljan vill makthungriga miljöpartister fortsätta att diktera villkoren för svensk politik. Med det rödgröna regeringsunderlaget och EU:s hjälp är det fortsatt möjligt, skriver Jessica Stegrud (SD).

Den orimliga ”gröna” energipolitiken verkar nu ha kommit till vägs ände. När elpriset nu flyger kring nya extrema nivåer beroende på hur mycket det blåser, ja då kan man vara säker på att Miljöpartiet vill se mer av det som inte fungerar. Det vill säga ännu mer väderberoende elproduktion och ännu snävare ramar för handeln med utsläppsrätter. Och när vi har världens dyraste diesel så ska bränsleskatten höjas ytterligare.

Det är alltså inte konstigt att väljarna sviker, men avsaknad av eget väljarstöd är dessvärre inget problem då det övriga rödgröna blocket, inte minst Centern, agerar parlamentariskt stöd för orimligheterna. Wag-the-dog tycks ha fått en svensk upplaga.

Annars går det numer nästan lika bra att luta sig mot EU, vilket sker i fråga efter fråga. Det gäller inte bara energi och orealistiska miljömål, synen på naturbruk och skogspolitik utgör andra övertydliga exempel.

EU:s Art- och habitatdirektiv samt Fågeldirektivet, som är implementerade som svensk lag, är inte utformade efter svenska förhållanden. Ändå får dessa regler stora konsekvenser för svenska skogsägare, som i förekommande fall förhindras från att bruka sin skog.

Mer är på väg. Utöver att enorma arealer ska ”skyddas” från sina ägare diskuteras nya inskränkningar i hur skogsbruk får bedrivas samt en tydlig gräns för hur mycket skog som över huvud taget får avverkas i Sverige. Denna politik hade Miljöpartiet aldrig någonsin kunnat få igenom i Sveriges folkvalda riksdag, men med EU kan numera vad som helst hända.

Är det bara jag som minns ett parti, som tidigare saluförde sig som folkligt, jordnära och EU-kritiskt? Idag framstår de alltmer som ett verklighetsfrånvänt, elitistiskt parti för en ofta proppmätt medelklass eller med domedagsretorik uppskrämda förstagångsväljare. Och EU-kritiken har numer övergått till en vurm för överstatlighet och tjänstemannamakt.

Nyligen presenterades regeringens förslag till budget för 2022. EU-avgiften ligger nu på 48 miljarder på årsbasis, ungefär en fyrdubbling sedan 90-talet. Dessutom håller unionen på att ta upp gigantiska lån som i framtiden ska bekostas av, bland andra, svenska konsumenter och skattebetalare.

Inte ett ord av protester från Miljöpartiet och förklaringen torde vara enkel. Miljöpartiet motsätter sig inte längre varken maktförskjutning, överstatlighet eller nya lager av byråkrati, tvärtom. EU-tjänstemän uppfattar man som allierade och svenska väljare som ett nödvändigt ont som man helt vill kunna bortse ifrån.

Men visst är miljöpartisterna kritiska ibland. När EU försöker göra något som inte går, ja då är det alltså Miljöpartiets roll att vilja gå ännu längre på det omöjligas väg. I ett brev ställt direkt till kommissionen kräver hela den gröna gruppen i EU-parlamentet, inklusive svenska miljöpartister, bland annat ett förbud mot fossildrivna bilar från 2030, ett förslag som skulle paralysera hela den europeiska transportsektorn.

Dessa gröna khmerer – det är ett vedertaget begrepp som vi ska fortsätta att använda – är ett tunnelbaneparti som avskyr svensk industri, svensk landsbygd och svenska väljare.

Inom ett år står de inför folkets dom. Den kan bli hård.

Jessica Stegrud (SD), Europaparlamentariker