DEBATT Medmänsklighet är Centerpartiets och Socialdemokraternas främsta argument i migrationsfrågan. Snart kommer ytterligare migranter till Sverige efter den katastrofala Januariöverenskommelsen. Det finns inget stopp i sikte, i EU vill båda partierna driva på för att EU fortsatt ska ta emot migranter. De som får betala priset för Annie Lööfs och Stefan Löfvens öppna hjärtan, deras medmänsklighet, är svenska fattigpensionärer, patienter och familjer i utanförskapsområden, skriver Jessica Stegrud, kandidat till EU-parlamentet för Sverigedemokraterna.

Annie Lööf och Centerpartiet gick i höstas till val på i huvudsak två saker – att vara emot Stefan Löfven och vara för medmänsklighet. Hur det gick med det första löftet vet vi nu. Hur det går med det andra återstår ännu att se, men efter att ha mött både Centern och Socialdemokraterna i ett antal debatter de senaste veckorna så kan jag iaf konstatera två saker; Medmänsklighet utgör de båda regeringspartiernas främsta argument i migrationsfrågan. De tycks mena att en så stor, komplex fråga med många aspekter och svåra avvägningar skall lösas med hjälp av just “medmänsklighet”.

Men vad betyder egentligen medmänsklighet och vad innebär det i den centerpartistiska och socialdemokratiska praktiken?

Medmänsklighet – att kunna känna medlidande med andra människor är så klart en väldigt god egenskap. Att kunna leva sig in i andras omständigheter, gör oss både mänskliga och medkännande. Och kan dessutom utgöra en stor drivkraft för något man vill åstadkomma.

Frågan är dock om medmänsklighet räcker som grund för politiskt beslutsfattande? Kan man ha det som huvudsakligt riktmärke i sitt ledarskap, om ambitionen är att leda ett parti, ett land, en union? Räcker det som politisk plattform när det i grund och botten handlar om att skapa förutsättningar för ett fungerande samhälle och om att fördela resurser?

Hur har tex Centerpartiets politik fungerat i realiteten? Ett parti som länge verkat och talat för stor invandring och som 2018 – tillsammans med S – var med och genomdrev den så kallade gymnasielagen. Något som Lööf – trots svidande kritik från Lagrådet och brist på konsekvensanalyser – motiverade med att ”de medmänskliga konsekvenserna kommer att bli alldeles för stora om vi stoppar det”.

Vi har länge sett konsekvenserna av den förda migrationspolitiken. Utanförskapsområden, segregation, sociala slitningar, etniska konflikter, ökad brottslighet och ansträngd ekonomi för att nämna några. Nu har vi, några år och miljarder kronor senare, även facit gällande gymnasieuppgörelsen. Många av de över nio tusen unga ensamkommande – som trots avsaknad av asylskäl – fick möjlighet att stanna i Sverige för att gå på gymnasiet, har inte klarat sina studier. Många saknar dessutom både bostad och försörjning och en del har dragits in i drogmissbruk, kriminalitet och till och med prostitution. Stort lidande och något som drabbar många, inte bara de ensamkommande själva.

Medmänskligt? Gott ledarskap? Rätt prioritering av trytande resurser? Inte enligt mig.

Jag är för övrigt nyfiken på hur man resonerar kring de som inte tycks omfattas av den medmänsklighet man förespråkar. Som fattigpensionären som trots ett långt arbetsliv tvingas panta tomflaskor och bo på gatan. Eller de som dör i väntan på canceroperation för att resurserna lagts på annat. Eller kanske de många barn som tvingas växa upp i permanent utanförskap.

Europa och EU-samarbetet står inför många utmaningar. Annalkande lågkonjunktur, sjunkande konkurrenskraft, hög arbetslöshet, klimatomställning, ett stundande Brexit och inte minst effekterna av flyktingkrisen 2015. En flyktingkris som i mångt och mycket hanterades just utifrån parollen medmänsklighet. Medmänsklighet för de som tog sig till Europa, inte för de som blev kvar i miserabla flyktingläger. Inte heller för de som betalar – det sociala, kulturella och ekonomiska – priset.

Världen är orättvis men hur medkännande vi än är inför andras öden så byggs framgångsrika samhällen och samarbeten främst på principer som rättvisa, ansvarstagande, förnuftsbaserade argument och konsekvensanalyser. Och att leda kräver mycket mer än löften om medmänsklighet. Det kräver förmåga att prioritera, att se till helheten och att förstå följderna av fattade beslut.