BLOGG Om Svenska Dagbladets chefredaktör Fredric Karén vill behålla förtroendet för den egna tidningen får han skyndsamt ta ett utvecklingssamtal med medarbetaren Teresa Küchler. Hon påstår – felaktigt – att det inte ägt rum någon stenkastning mot polisen samtidigt som terrordramat utspelades i Stockholm. Det är en allvarlig lögn på mer än ett sätt.

I en ”kommentar” publicerad i Svenska Dagbladet menar Teresa Küchler att Nyheter Idag publicerat falska och obekräftade uppgifter i samband med terrordramat i Stockholm. Förutom Nyheter Idag, nämner hon även den brittiska tabloiden Daily Mail, som rapporterat uppgifter om att stenkastning mot polisen har ägt rum samtidigt som terrordramat pågick sent på fredagskvällen.

”Tensta figurerar ingenstans i sammanhanget, och ingen stenkastning heller”, konstaterar Küchler.

Dra fram trollen i ljuset så spricker de, sägs det. Artikeln i Nyheter Idag om stenkastning mot polis var skriven av mig själv. I artikeln citerar jag Stockholmspolisens presstalesman Kjell Lindgren, det är bara att läsa innantill vad han själv säger.

– När patrullen passerar blir de utsatta för stenkastning. Adressen ska vara Tenstagången. Varken fordon eller konstaplar skadades, säger han.

I Küchlers ”kommentar” visar hon aldrig hur hon kommit fram till att ingen stenkastning har ägt rum. Jag kan ens inte se att hon bemödat sig med att ringa polisen för att ställa en enkel kontrollfråga. Det gjorde däremot jag, det är så seriösa journalister arbetar. Samtalet nedan ägde rum lördagen 8 april klockan 17.13 när jag ringde polisens presstalesman Kjell Lindgren.

Varför är stenkastningen i Tensta relevant i terrordramat?

Under en presskonferens berättade polisen att myndigheten kallat in resurser från andra län än Stockholm för att stärka upp i stabsläget. Kortfattat kan sägas att terrordramat föranledde en av de största kraftsamlingarna inom svensk polis på mycket länge. Generellt kan sägas att ju närmare en polis befinner sig händelsernas centrum, desto viktigare är det att polisen snabbt kan omprioritera och åka till platsen.

Vi vet att den misstänkta terroristen påträffades i Märsta på fredagskvällen. Det är inte otänkbart att gärningsmannens kulle kunna vara beväpnad, kanske rentav skulle han kunna bära på en bomb.

Det handlar inte bara om att gripa gärningsmannen. Det handlar om att få bort människor som kan befinna sig i omedelbar fara, att samla in bevis och rent generellt finnas tillgänglig ifall situationen eskalerar. Gärningsmannen kanske inte är ensam, han kanske har medhjälpare på plats i Märsta? Som polis får man av naturliga orsaker vara beredd på allt. Det är alltså oerhört viktigt att snabbt få polisresurser på plats när en terrorist går lös.

Att köra med laglig hastighet från Tensta till Märsta tar 20 minuter. Är man polis och kan sätta på blåljus och sirener bör det gå att köra samma sträcka på ungefär halva tiden, alltså 10 minuter. En polispatrull i Tensta är således en av de första patrullerna som går att skicka fram i främsta ledet när gärningsmannen ska tas omhand.

Vad betyder det då om polispatrullen blir utsatta för stenkastning i Tensta samtidigt som Sveriges mest jagade gärningsman befinner sig 10 minuter i polisbil därifrån? Det skulle kunna betyda människoliv i allra sämsta fall.

Lyckligtvis inträffade stenkastningen efter det att gärningsmannen kunde gripas, men avståndet i tid är inte stort. Klockan 20.30 bekräftade polisen att gärningsmannen var gripen. Klockan 00.28 upprättas händelserapporten om stenkastning. Det skiljer några timmar i tid.

Det behövs seriösa medier som rapporterar fakta

Svenska Dagbladets chefredaktör Fredric Karén berättar i en krönika att flera etablerade medier olyckligtvis spred falska uppgifter om skottlossning, bombhot och annat otäckt. Man kan såklart vara kritisk mot kvällstidningar, men samtidigt har jag full förståelse för att så kan ske när stora dramatiska saker händer och det är stor tidspress. Det viktiga är att medier snabbt och skyndsamt rättar uppgifterna så snart det är möjligt.

Annat är det när det finns tid att gå igenom uppgifter och bena ut vad som är sant och inte. Då finns det fog för att ställa högre krav på journalister.

Samtidigt poängterar Karén att det i sociala medier ”som saknar utgivare och ansvarstagande redaktörer, får hat, hot, rykten och spekulationer härja fritt”. Han konstaterar även att i Förtroendebarometern ökar dagspress i förtroende för första gången på tio år.

”Just förtroendet från läsarna är vårt viktigaste kapital och det som gör att vi kan bygga vidare mot framtiden. Helgens rapportering och de reaktioner jag fått från er SvD-läsare gör att jag vågar tro och hoppas på ett fortsatt högt förtroende”, skriver han.

Om Karén vill behålla det förtroendet finns det ett utvecklingssamtal som väntar. Han är själv nämligen ansvarig utgivare för Teresa Küchlers lögn.