DEBATT Ju mer kommunernas ekonomier tycks spåra ur desto större tycks politikernas vilja växa för att bygga skrytbyggen och monument i form av kulturhus och sportarenor. Det är en oroväckande trend som vi sett förr – i socialistiska diktaturer som Sovjet. Prioritera i stället kärnverksamheten och låt de här projekten finansieras via crowdfunding. Det borde ju gå på nolltid om stödet är så stort som politikerna säger, skriver nationalekonomen John Gustavsson. 

I Örebro tvingas man skära ner 102 miljoner på kommunens skolor. Samtidigt bygger kommunen ett ”kulturkvarter” för 500 miljoner kronor. Att ställa in, eller åtminstone skjuta upp projektet för att slippa försämra skolmiljön för kommunens barn diskuteras inte ens. Det 14 000 kvadratmeter stora kvarteret, som bland annat ska innehålla en kulturskola, en multiscen och ett nytt stadsbibliotek, har blivit något av en helig ko bland kommunpolitiker.

Tyvärr är Örebro inte ensamma. Runtom i landets kommuner är schizofrenin och dubbeltänket total: Å ena sidan råder en kris i välfärden som alla vet bara kommer att bli värre i takt med att befolkningen åldras. Å andra sidan finns det alltid pengar till skrytbyggen och politiskt korrekta investeringar (tänk: genusutbildningar).

När helst man påpekar att pengarna som går till exempelvis kulturkvarteret hade kunnat gå till något annat så kontrar politikerna att vi kan ha råd med båda, och att kulturkvarteret dessutom ”kommer löna sig i längden” (ungefär som invandringen?). Jag representerade SD Örebro i ett antal debatter under valkampanjen och hade denna diskussion så gott som varje gång. Mitt svar var alltid samma sak: Nej, vi har ju uppenbarligen inte råd med både skrytbyggen och välfärd, för då hade vi inte haft en välfärdskris. Och om kulturkvarteret nu är lönsamt, varför har ingen privat investerare redan byggt det?

Intressant nog känns det som att politikers behov av flådiga skrytbyggen är negativt korrelerat till välfärden: Ju sämre det går – desto mer vill politiker smälla upp dessa prestigebyggen.

Behovet av att ge sken av att allt går som på räls blir större ju mer urspårat tåget är. Ibland får man intrycket av att kommunerna gått på ledarskapskurs i Sovjetunionen: Folk svälter? Inget bröd i butikerna? Tio års kö för att få en bil? Bara bygg en till staty av Lenin så glömmer folk det säkert. Eller ett kulturkvarter för spridandet av etablissemangsgodkänd kultur, det går det också också – både i Sovjet och i Sverige.

Trots att man kan klaga på dessa byggen så finns det ändå legitima argument för att kommunerna ska hjälpa kultur- och fritidslivet. Här behövs därför en kompromiss: Kommunal crowdfunding (alltså gräsrotsfinansiering). Om du exempelvis har ett kulturprojekt du vill få anslag till, så får du lägga upp en annons på en hemsida som kommunen satt upp för det ändamålet, där du kan berätta för besökarna vad projektet går ut på och be dem bidra. Ett sorts kommunalt GoFundMe alltså.

Kommunen står för själva hemsidan, samt hjälper till att göra reklam för hemsidan genom annonser på sociala medier och i lokala tidningar. Alla insamlingar på hemsidan har ett mål, och donationer dras först från bidragsgivarnas konton när målet uppnåtts. På så vis finns det ingen risk att man som bidragsgivare ”kastar pengar i sjön” och donerar till ett projekt som i slutändan inte blir av.

Jag vill hävda att alla blir vinnare med denna kompromiss: De av oss som vill att kommunerna ska ägna sig åt sin kärnverksamhet (välfärden) kan glädja oss åt att detta frigör stora resurser för just det ändamålet. De som sysslar med konst och kultur som folk verkligen vill ha kommer inte få några problem att få in pengar för sin verksamhet – i vissa fall betydligt mer än vad de kunnat få från kommunen.

Om nu de styrande politikerna har rätt och örebroarna verkligen vill ha ett kulturkvarter, så kommer de där 500 miljonerna att samlas in på nolltid – det är ju ändå bara 3 300 per kommuninvånare vi talar om (eller som Henrik Schyffert skulle uttryckt det: 1 års Netflix, 20 Vesuvio-pizzor och 64 liter Fanta).

Men de största vinnarna blir politik- och kulturetablissemanget, som kommer få tusentals chanser att skryta med selfies och skärmdumpar på Instagram och Facebook som visar hur mycket de donerat till att bygga friluftsgenusteatern, feministmuséet och HBTQ-akvariet.

Detta blir en helt ny källa av godhetspoäng som jag är säker på att inte minst alla så kallade influencers kommer kasta sig över. Sedan kan de såklart plocka ännu fler poäng när de insamlingar de gett bidragslöften till inte når sina mål (och därmed inte kostar dem ett öre) genom att yla om kulturskymning och klanka ner på svennebananerna som hellre köper serietidningar än lägger pengar på deras fina kultur. Alla är med andra ord vinnare, så vad väntar vi på? Låt oss kompromissa.