DEBATT Att bli prickad av konstitutionsutskottet och sedan få lämna regeringen borde innebära att den politiska karriären är över. Men Anders Ygeman kunde trots Transportsstyrelsenskandalen göra comeback när den nya regeringen presenterades. När uppgifter om att gränskontrollerna inte fungerar svarar ansvarige minister att han bedömer att det egentligen fungerar bra men med brister. Det här är exempel på att många svenska politiker förminskar och slätar över problem eller helt enkelt inte förstår och därför blir direkta säkerhetsrisker, skriver Åsa Tallroth och Fredrik Sander, Medborgerlig Samling.

“My main priority is the safety of the American people.”

Orden uttalades av president Barack Obama under Syrienkriget, då han informerade om att potentiella flyktingar från Syrien till USA skulle komma att genomgå omfattande utredningar och gallring. Detta för att kunna fastställa deras identiteter och bakgrund så att de inte skulle utgöra något hot mot de amerikanska medborgarna.

Barack Obamas ord borde fungera som en ledstjärna för varje seriös politiker.

En politikers främsta ansvar är alltid att förvalta den egna nationen, se till dess intressen och värna medborgarnas väl. Studerar vi de beslut som tas eller inte tas i svenska styrande församlingar kan vi dock sorgset konstatera att medborgarnas säkerhet är satt på undantag. Konsekvensanalyser lyser med sin frånvaro, och beslut fattas ofta på en känslobaserad grund.

Det rådande läget är alarmerande, inte minst eftersom det inte finns någon ansvarig politiker som verkar ta uppdraget att förbättra situationen på allvar. Det framstår klart att man brister såväl i kompetens som i förståelse för frågan. Helt klart är i alla fall att man saknar intresse för att vidta ens de mest grundläggande säkerhetshöjande åtgärderna.

Ett flagrant exempel på att det tas lätt på säkerheten är skandalen vid Transportstyrelsen, där känslig information om försvaret, hemliga agenter, infiltratörer och personer med skyddade identiteter genom bristande ansvarstagande hamnade i orätta händer. Det som riskerades var således inte bara enskildas liv utan hela rikets säkerhet.

Anna Johansson och Anders Ygeman, infrastrukturminister respektive inrikesminister vid tidpunkten, tvingades avgå. Ett och ett halvt år senare valde den nygamle statsministern Stefan Löfven att ignorera varför Ygeman tvingats avgå och återinsatte honom som minister i den nybildade regeringen.

Kontrollen som Sverige har på vilka och vad som passerar över eller befinner sig inom våra gränser är i princip obefintlig. En Schengenrapport som ansågs så kontroversiell att den hemlighölls över valet gav vid handen att svensk gränskontroll är en av de sämsta i Europa. Gränspolisen larmar nu om att de akut behöver över 500 medarbetare för att kunna uppfylla EU:s direktiv. Ansvarig minister, Mikael Damberg, svarar att han bedömer att verksamheten fungerar bra men att det finns brister. Det finns således ingenting som tyder på att Damberg inser det allvarliga i situationen.

Det finns ett okänt antal personer som uppehåller sig illegalt i Sverige. Det uppskattas röra sig om cirka 50 000 individer, men siffran kan vara både lägre och högre. Alla dessa måste på ett eller annat sätt livnära sig utan giltigt uppehållstillstånd och då handlar det i huvudsak om en mer eller mindre kriminell tillvaro med påföljande konsekvenser för medborgarnas liv och egendom.

Häromveckan knivskars en kvinna i Oslo av en rysk medborgare som kom till Norge via Sverige och nu sitter häktad för terrorbrott. I Norge har en oro blossat upp för att svensk jihadism kan komma att spilla över till Norge mot bakgrund av Sveriges ytterst bristfälliga förmåga att kontrollera jihadistmiljön. Det är således inte bara Sverige som drabbas av den svenska slapphäntheten utan även våra grannländer.

Listan över kända brister är på många områden omfattande men vi får av platsbrist inskränka oss till att peka på några flagranta exempel på grundläggande säkerhetsbrister:

• Polisen saknar resurser att lösa sitt uppdrag
• Gränspolisen saknar tillräckliga resurser  
• Säkerhetspolisen har ett närmast omöjligt uppdrag att bevaka i runda tal 3000 hotaktörer i den våldsbejakande extremistmiljön varav drygt 2000 islmamistiska extremister.
• Svenska myndigheter har upprepade gånger allvarligt brustit i sitt säkerhetsarbete
• 26 utredningar gjorder efter skogsbranden i Västmanland 2014.

Trots tillgång till omfattande  utredningsmaterial blev myndigheter och kommuner tagna på sängen sommaren 2018, och 25 000 hektar skog brann ner. I en utredning som överlämnades till regeringen för ett par veckor sedan beskrivs hanteringen av skogsbränderna som”kaosartad”.

Exemplen kan mångfaldigas och bildar tillsammans ett tydligt mönster – viljan att släta över, ignorera, dölja och tysta ner problemen är betydligt större än beredvilligheten att åtgärda bristerna för att därigenom förbättra säkerheten för de som befinner sig i riket.

Sverige förtjänar en ansvarstagande politikerkår som ser de problem vårt land har och är beredda att göra det som krävs för att åtgärda dem. När man är satt att förvalta ett land, men inte klarar av att lösa de i många fall allvarliga problem som landet har, då är man i sig en säkerhetsrisk.

Våra politiker har tappat kontrollen.