STOCKHOLM I en ny bok går den 82-årige journalistveteranen Staffan Heimerson till storms mot metoo, Aftonbladet, åsiktskorridoren och den svenska mesigheten. Nyheter Idag har intervjuat honom.
– Vi har själva ålagt oss att inte använda oss av vår yttrandefrihet. Det har inte sagts en kvick replik i Sveriges riksdag på 22 år, säger han.

Du läser just nu ett fritt utdrag ur vår PLUS-intervju, två delar, med Staffan Heimerson. Gillar du det du läser? Bli PLUS-kund och läs resten.

”Idag säger alla att han hade rätt, men att problemet är att han hade rätt för tidigt. Du kan inte ha rätt för tidigt, för då riskerar du din egen karriär och ibland ditt eget liv.”

Så skrev den polske krigskorrespondenten Ryszard Kapuściński om en dissident i shahens Iran, som straffades hårt för sin olydnad mot den dåvarande envåldshärskaren. Revolutionen hade inte satt igång än – han talade sanningen för tidigt och blev ett lätt byte.

Nog går det att säga att Staffan Heimerson var tidigt ute med sin kritik mot metoo. Det var just därför han skrev – ingen annan tycktes våga. Men trots att han fick sparken för sina åsikter tycker han inte att liknelsen med Kapuścińskis sanningsägare är särskilt träffande.

– Journalistik handlar inte om tajming. Journalistik, eller opinionsskrivande, handlar om: Skriv det du vill skriva – nu.

– Det är kärringjournalistik att vänta.

Bröt mot värdegrunden

Heimerson hade jobbat på Aftonbladet sedan 1963. Varit korrespondent och rapporterat om några dussin krig, och slutligen frilansat som kolumnist. Men hösten 2017 tog det slut efter ett snabbt samtal från chefen Sofia Olsson Olsén.

Hans felsteg var att ha skrivit en krönika om metoo där han jämförde den hyllade kampanjen mot sextrakasserier med 1600-talets häxbränningar och Stalins terror. Men än värre var intervjun han gjorde för Resumé där han försvarade sin text.

– Jag tycker inte om vad du har skrivit. Men jag lät det passera. Men nu säger du saker i en intervju i Resumé som strider mot Aftonbladets värdegrund. Därför bryter jag samarbetet med dig, sade Olsson Olsén.

– Förlåt, är det det samma som sparken? svarade Heimerson.

– Ja, det är det. Och nu hinner jag inte prata mer för jag måste få ut det här i ett pressmeddelande …

Behövde sysselsätta sig

Blott 32 timmar dröjde det från att hans alster publicerades till att domen summariskt avkunnades på telefon av kvällstidningspublishern. Den relativt nytillträdda chefen avpolletterade veteranen med motiveringen att han inte ställde upp på tidningens värderingar. Ingen guldklocka fick han heller.

Med den nya boken Punkt. Slut? (Sterners förlag) ger Heimerson ett 200 sidor långt svar på tal. Redan innan läsaren har hunnit till innehållsförteckningen riktar han en känga till Aftonbladets publisher, som han dedikerar boken till: ”Till Sofia Olsson Olsén som gjorde denna bok nödvändig.”

Sedan han abrupt sparkades från Aftonbladet har han hållit sig sysselsatt med att skriva den nyutkomna boken. När Nyheter Idag får honom på luren sitter han i baren på Grand Hôtel. Han har precis bjudit en tjej på en drink efter att ha hållit en föreläsning på temat journalistik och yttrandefrihet.

– Syftet med boken var att inte hamna i sysslolöshet och gå omkring och tycka synd om mig själv, bli någon rättshaverist och gå och gnälla. Eller – som publishern Sofia Olsson Olsén har gjort, sjukskriva mig, annonsera att jag gått in i väggen, annonsera ”nu tar jag time out”, och sedan inte göra ett jävla skit.

Metoo var ”masspsykos”

Heimerson hade också en historia att berätta – ”om tidningar, om den svenska jävla ängsligheten, att vi alla tassar i samma spår”. Mottagandet har varit ljummet från de traditionella mediernas recensenter, vilket han också väntade sig.

– Om jag vore en 46-årig kulturredaktör och kunde ge Heimerson på käften så skulle jag inte missa chansen. Detta tar jag bara som ett erkännande av att det är värt att läsa mig och värt att lappa till mig.

Den mångårige kolumnisten har ett färgstarkt språk och avfyrar gärna och ofta syrliga ordsalvor mot kända medieprofiler och samhällstrender. Han håller sig inte heller för att svära när han vill understryka sitt misstycke.

Men det är inte de många svordomarna utan Heimersons åsikter om metoo som har renderat mest kritik. Medan många i höstas såg okritiskt på den nya rörelsen, där den ene kändismannen efter den andre föll för mer eller mindre väl underbyggda övergreppsanklagelser, tyckte Heimerson att något skavde.

– Jag tände genast på att fy fan vilken masspsykos det här är. Det kan inte vara så att alla Sveriges tjejer på en och samma gång upptäcker att de har blivit misshandlade och våldtagna – det kan inte ligga till så. Och så kom jag på likheten med häxprocesserna i Salem, det var så det började egentligen.

Läs resten av intervjun med Staffan Heimerson här – en del av vårt PLUS-material