Våra barnbarn kommer att hata oss för det vi gör just nu, när vi låter skuldsättningen skjuta i höjden, säljer ut demokratin och skriver ut räkningen till kommande generationer, menar Nyheter Idags krönikör Robert Mathiasson.

Nationalekonomi är ett slags Sagan om ringen med ekvationer, menar filosofen Tim Lewens. En matematiskt avancerad undersökning av en påhittad värld tämligen olik vår egen. Lewens jämställer i vetenskaplig mening nationalekonomi med astrologi.

Det senaste tillskottet på den pseudovetenskapliga stjärnhimlen heter Modern Money Theory, MMT. Det är denna teori som ligger till grund för den skenande skuldsättningen. Teorin menar att pengar inte hänger ihop med verkliga värden i samhället, att pengar inte är kopplat till varken produktion eller varuutbyte.

Istället är pengar bara ett påhitt av staterna och om det går trögt i ekonomin är det bara att tillföra mer pengar. Detta görs av banker i form av krediter, inte minst i form av bostadslån. Men det görs också av stater och centralbanker, som EU:s så kallade coronastödfond eller Joe Bidens monstruösa infrastrukturpaket på 2000 miljarder dollar.

Centralbankerna har förvandlats till pojken med guldbyxorna, det är bara att stoppa ner handen i fickan och fiska upp nya pengar.

Försvararna av MMT pekar på exempel som Marshallplanen eller det svenska miljonprogrammet för att bevisa att det minsann går att göra framgångsrika investeringar via lån. Ja, det är fullt möjligt att göra investeringar genom lån. Men det förutsätter att investeringarna i slutändan stannar i det egna landet. Men med globaliseringens fria rörlighet finns inga sådana garantier, varken när det gäller löner, skatter eller investeringar.

Tvärtom är resultatet att pengarna flyter med de finansiella strömmarna och hamnar hos ett fåtal oligarker som kontrollerar det globalt verkande näringslivet. Samtidigt landar skulderna hos medborgarna, framförallt framtida medborgare. Och inte minst blir resultatet fortsatt avdemokratisering när statsmakterna lösgörs ännu mer från folkligt inflytande och hamnar i händerna på finansmarknaderna. Att vinna marknadens förtroende blir viktigare än att ha folkets förtroende.

Vi har en allians mellan ett politiskt etablissemang – som vill rädda de egna politiska karriärerna genom och framstå som kraftfulla reformpolitiker genom att göra investeringar genom skuldsättning – och ett finanskapital som är de verkliga vinnarna på den skulddrivna ekonomin. Det är inte så förvånande då att det hoppas hej vild mellan de två alliansparterna.

Politiker får toppjobb inom storbankerna och bankchefer blir politiker. I USA har Wall Street-direktörer prenumererat på finansministerposten i årtionden. EU-kommissionen och de europeiska storbankerna har smällt samman helt och fullt.

Och listan är lång på svenska toppolitiker som belönats med välbetalda jobb inom bankväsendet, från Tomas Östros och Göran Persson till Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Det är i det närmaste omöjligt att avgöra om vi har fått ett förstatligat bankväsende eller om det istället är staterna som tagits över av bankväldet.

Problemet är att nationalekonomerna utgår från att vi lever i Hobbitarnas rike med harmonisk fri konkurrens mellan strävsamt arbetande småföretagare, när vi snarare lever i Saurons Mordor med en koncentration av kapital och makt som saknar motstycke i historien.

I boken The Myth of Capitalism – Monopolies and the Death of Competition, som kom härom året, visar Jonathan Trepper hur den politiska debatt där högern hävdar att staten är problemet och vänstern menar att det privata näringslivet är bekymret är ett skyttegravskrig utifrån gamla och överspelade krigsplaner.

Skottlossningar utifrån dessa skyttegravar missar det faktum att stat och finansoligarki har smällt samman och det som är under attack är inget mindre än demokratin. Folkmakt ersätts av teknokrati och byråkratvälde utifrån regelverk som står över folkligt inflytande och som är riggade i oligarkins intresse.

Våra barnbarn och deras barnbarn kommer att hata oss för att vi sålde ut den demokrati som tidigare generationer kämpat för i en skuldsättningskarusell som överlämnar räkningen till de generationer som kommer efter oss.