Idag är det miljö- och djurrättsaktivister som dominerar debatten om det svenska jordbruket. I stället för brukarnas perspektiv så matas vi hela tiden med storstadsboende betraktares bild av verkligheten. Resultatet är en livsmedels- och jordbrukspolitik som gjort Sverige – som tidigare varit självförsörjande – importberoende även på viktiga basvaror vid en kris, skriver Edward Nordén, Anna Jung och Thomas Abrahamsson, Medborgerlig Samling.

”Jordbruk (substantiv) Ett sätt att förlora pengar medan du arbetar 400 timmar i månaden för att människor ska få mat samtidigt som de tror att du förgiftar dem och förstör naturen.”

Så lyder ett känt skämt jordbrukare emellan. Inte utan viss sanning ska sägas. Det är mycket jobb, det är ofta obekvämt arbete på ett sätt som många inte upplever längre. Många timmar till en generellt låg timpenning men hög nivå av byråkrati och myndighetsbörda som tynger och en klart förvirrad allmän bild av vad såna där bönder egentligen gör. Det är naturligt i ett urbaniserat Sverige där landsbygden ofta lever i en mediaskugga samtidigt som den mediala debatten fragmentariserats.

Är det inte Mandelmanns högst unika värld så är det miljö-och djuraktivister med utsikt från lägenhetsfönstret som dominerar debatterna. Olika röster gynnar en fri debatt men debatten förblir skev. Vi får betraktarnas bild – inte brukarnas. Resultatet är en befolkning, en stor del av politikerkåren och en stor del av medierna som inte alls förstår hur bönder arbetar, hur livsmedelsproduktion ser ut i verkligheten och varför en hög grad av självförsörjning är betraktat som rimligt av alla länder, överallt och i alla tider.

Om du bor i en större stad med dålig luft och lite grönska så är det alltså inte självklart att det är landsbygden som behöver regleras ytterligare. Om du lever i den stadsmiljön och samtidigt äter importerad mat med höga halter av kemikalier och usel djurhantering så behöver resten av oss inte ha köttfria dagar och ännu fler regleringar i svenska näringar som är renast i världen. Att ”ställa om till ekologiskt” är vare sig vettigt, ansvarstagande eller önskvärt. Det finns ett markant informationsproblem och det är ett konkret och återkommande problem för lantbruket.

Alla världens länder producerar mat. Alla världens länder – som kan – vill slippa att vara beroende av andra länder för sin tillgång till mat. Alla världens länder, befolkningar och regeringar förstår också varför. Förutom i Sverige. Här tycker vi mest att det är en intressant teori som inte gäller oss.
Det är en myt att Sverige inte skulle kunna vara självförsörjande med basvaror vid kris, krig, pandemi eller katastrofer utomlands som påverkar livsmedelstillgången.

Vi har varit självförsörjande och kan naturligtvis vara det idag också. Men det är vi inte. Vi är importberoende även på det som i Sverige kan odlas bättre, mer effektivt, mer miljövänligt och på bättre villkor för de som arbetar med produktionen. Vari ligger problemet? Dels så är det oförmågan att förstå varför även Sverige behöver funktionella kärnverksamheter. Alla länder behöver försvar, polis, säkerhetstjänst, gränskontroll, antiterrorfunktioner och egen tillgång till mat och vatten. Sverige har dock länge haft en politisk, medial – och därmed allmän – nivå som inte riktigt tycker att vi behöver ha det. Och nu har vi det inte heller.

Svensken betalar, till skillnad från flertalet länder, hälften av alla intjänade kronor till politiker att fördela ut igen. För hälften av dina intjänade pengar så får du alltså inte ens kärnverksamheterna. De grundläggande byggstenarna i ett land räcker ju i grannländerna.

Tror du att det inte räcker eller att skattepengarna hanteras fel? De hanteras naturligtvis fel. Vi är övertygade om att Sverige behöver tänka om i de här frågorna. Vad måste Sverige ha för att fungera? Hur prioriterar vi? Om ett lands kärnverksamheter inte fungerar – trots att man betalar hälften av det vi tjänar – så är ju något fel.

Om ett land som kan vara självförsörjande istället är importberoende av livsnödvändiga produkter i högkonjunktur och dessutom under fredstid så är något fel. Men Sverige blott svenskt flum har. Det här måste ändras snart och det är vad Medborgerlig Samling vill åstadkomma.