BLOGG Är du feminist behöver du inte tänka jättenoga på pressetik, du får en helt okej behandling av journalistkollektivet. Heter du däremot Joakim Lamotte föräras du med en spalt i DN av Jack Werner med det smickrande omdömet att din ”blodtörst” kommer ”kräva offer”. Än en gång bekräftas den världsbild som tillskrivs ”högerpopulister”.

Häromdagen letade journalisten Joakim Lamotte upp hemmet till en dömd våldtäktsman och mördare som fick ett löjligt lågt straff. Enligt Lamotte försöker samma man återigen få kontakt med tjejer på nätet, något han finner potentiellt livsfarligt.

”När jag får reda på att han har släppts fri i förtid börjar jag kartlägga honom och det visar sig att han är på jakt efter tjejer på olika dejtingsajter. Jag får även reda på flera nya omständigheter som gör mig ännu mer tvärsäker på att han är totalt livsfarlig för tjejer”, skriver Lamotte själv på Facebook.

Lamotte gör ingen hemlighet av vad mannen heter och kritiker menar att det går att lista ut var den här mannen bor genom att titta på Lamottes video som alltså livesändes. Så kan det säkert vara.

Det är emellertid inte bara Lamotte som har ambition att, som det kallas, ”hänga ut” dömda våldtäktsmän och andra hemska människor. Nyligen meddelades att Cissi Wallin startar en ny sajt som ska ”utmana” det pressetiska systemet.

– Det handlar om att värna allmänheten och skydda kvinnor och barn från dömda brottslingar, säger Wallin till sajten Medievärlden.

På ett sätt är likheterna slående, men de slutar också där. Till skillnad från Lamotte har Wallin fått stor uppmärksamhet i ”etablerade” medier, eller om vi ska kalla det ”gammelmedia”. I DN får hon rubriken ”Cissi Wallin lanserar opinionssajt: Vi har fått nog”.

Samma tidning uppmärksammar också Joakim Lamotte, men då är rubriken: ”Joakim Lamotte agerar domare, jury och bödel”. Den är författad av Jack Werner och han ser stora problem med det Lamotte ägnar sig åt. Förvisso nämner Werner i en bisats att fenomenet finns även på den feministiska kanten, men det utan att ens nämna Wallin.

”Han rider på den skavande biologin rakt över rättsäkerheten, och han gör det till sina följares jubelrop. En vacker dag kommer denna blodtörst kräva offer”, avslutar Werner.

Den intellektuellt hederlige skulle kanske lite försiktigt påpeka att de fina, stora och anständiga medierna redan drevat ihjäl Benny Fredriksson under hashtaggen #metoo. Samma #metoo som Cissi Wallin drog igång i Sverige. Det kan tyckas märkligt att Lamotte får bära skuld för den sortens ”skamjournalistik” som kommit att känneteckna svenska medier generellt.

Kanske är det så enkelt att alla i grunden är populister? DN och Werner jagar ryggdunk från den ängsliga och obildade medelklassen. De som fortfarande tror att Sandviken nog ändå går med vinst och att Brå-rapporterna är oklanderliga. Lamotte å sin sida får ryggdunk av de som bor utanför tullarna i Stockholm, de som lever i en helt annan verklighet.

Jag tror att de här klasskillnaderna är ett större hot än både Lamotte och Wallin tillsammans. En gång i tiden satte journalister en ära i att upptäcka vad som hände i samhällets gömslen och vrår, med likabehandling och konsekvensneutralitet som grundläggande värden. En gång i tiden hade Lamotte och Wallin behandlats ungefär likadant.

Men medierna är inte längre en neutral och nyfiken observatör. Kanske inser de en vacker dag att det är de själva som skapat fenomenet Joakim Lamotte?