101-åringen som tappade väljarna och försvann
Moderaternas gräsrotspolitiker Tapani Juntunen är helt säker. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren är förberedd och vänsterskribenten Malcom Kyeyune räknar kallt med det. Spelbolagens odds skvallrar om samma sak, likaså Lena Mellins varningar om ett kommande politiskt ”blodbad”. Sverigedemokraterna är på väg att bli största parti.
Redan innan valet 2010 meddelade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson att SD skulle bli tredje störst. Då var de ännu inte ett riksdagsparti. Drygt fyra år senare var det ett faktum, efter en första mandatperiod som vågmästare med 5,70 procent mer än dubblerades resultatet till 12,86 procent den där valnatten 2014 och därmed hade löftet infriats. Partiledningen var till och med så säkra på att knipa tredjeplatsen att de i förväg låtit trycka upp en stor banderoll med texten ”Sveriges tredje största parti”.
– Det har varit en lång resa. För fyra år sedan blev vi Sveriges nya riksdagsparti och det var med ganska god marginal. Och sen har vi under de här fyra åren successivt växt och idag är vi tredje största parti och vi har mer än fördubblat oss sedan förra valet, berättade Åkesson triumferande på valnatten 2014 inför jublande partikamrater.
Nu har Åkesson aviserat att SD ska bli det största partiet i svensk politik. Om han får rätt kommer SD bryta Socialdemokraternas maktdominans som Sveriges största parti. Det är en dominans Socialdemokraterna haft oavbrutet sedan 1917 när partiet fick ett stöd om 31,1 procent i andrakammarvalet. Eller med andra ord, i valåret 2018 har Socialdemokraterna varit största parti i 101 år. Nu varnas det för att 101-åringen inte kommer bli mycket äldre i rollen som det största partiet. Nästa val kan bli den största politiska händelsen i Sverige på över ett sekel.
Banderollen var redan förberedd på SD-valvakan.
Den S-märkta statsvetaren Stig-Björn Ljunggren följer den politiska utvecklingen noga. Han föddes 1957 i Gävle och enligt sin egen självbiografi åkte han skridskor för sista gången 1969 när han gick i sjätte klass. Istället för hockeyspelare har han kommit att bli något av en expert på det socialdemokratiska partiet men även svensk politik i stort. Han utesluter inte att 101-åringen i nästa val kan petas från tronen som största parti. Men om det sker kommer det mer bero på de andra partiernas misslyckanden än att SD vinner mark på egen förmåga, menar Ljunggren.
– Om det skapas en bild av att folk tränger sig före eller blir prioriterade före andra, eller ta det här våldtäktsmålet i Uppsala, den typen av frågor. Då är det klart att dom kan bli störst, säger han om Sverigedemokraternas chanser i nästa val.
Det är ett politiskt missnöje som får Sverigedemokraterna att växa. Det går förstås att resonera om att alla partier i grunden adresserar ett missnöje. Är du missnöjd med att inget görs åt klimathotet kan du rösta på Miljöpartiet. Och är du missnöjd med ökade klassklyftor kan Vänsterpartiet vara ett alternativ. Många människor är missnöjda över höga skatter och då kan Moderaterna vara lockande. Men SD är speciellt, de fångar upp ett missnöje som går djupare. Människor litar inte längre på den etablerade politiken. Likadant ökar misstron mot etablerade medier. När allt fler söker ett alternativ gynnas Sverigedemokraterna i opinionen.
På det sättet behöver inte SD anstränga sig för att locka nya väljare. Det räcker att de ”håller sig nyktra” samtidigt som de andra partierna misslyckas, förklarar Ljunggren. Men även internationellt skvallrar den senaste tidens stora politiska överraskningar om att partier och politiska fenomen som liknar SD har potential att bli dominerande. Brexit i Storbritannien och Donald Trump i USA är tydliga exempel. I en rad europeiska länder blåser de politiska högervindarna men paradoxalt nog gynnas varken Kristdemokraterna eller Moderaterna av den nya trenden. Istället har högervindarna kommit att bli ett hot, i synnerhet mot M.
Stig-Björn Ljunggren menar att det är en svår balansgång för M. Foto: Nyheter Idag
– Jag tycker att fokus har flyttats från att det är Socialdemokraterna som har problem till att det är Moderaterna som har problem. Utifrån det vi vet nu kommer det gå dåligt, säger Ljunggren.
Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra beskrivs av elaka tungor som en robot, alltså en själlös individ. En intern M-källa berättar under löfte om anonymitet att ingen i partiet egentligen vet vad hon innerst inne tycker. Kanske vet hon inte det själv. Den 22 november förra året publicerade Aftonbladet en debattartikel signerad Kinberg Batra med rubrik ”Därför har jag ändrat mig om invandringen”, en svängning som uppfattas vara en flirt med SD-väljare. Men bara en månad senare skickar hon en rakt motsatt signal när hon satte stopp för partikamraterna i Hässleholm som var på väg att ta makten i kommunen med tillsammans med SD. Inte på någon politisk nivå ska Moderaterna samarbeta med SD, förklarade hon för Dagens Industri.
Partiet befinner sig i limbo på fler plan. I rikspolitiken vägrar M och övriga borgerliga partier att lägga en gemensam alliansbudget, en taktik som presenterades i och med Decemberöverenskommelsen. Även om den hårt kritiserade överenskommelsen formellt har fallit lever den i praktiken kvar då allianspartierna blockerar Sverigedemokraternas möjlighet att ännu en gång fälla S-budgeten, likt de gjorde i december 2014. Om allianspartierna däremot lagt en gemensam budget hade vi med stor sannolikhet haft en borgerlig regering idag. Istället är M-taktiken att vänta ut Socialdemokraterna till nästa val samtidigt som man räknar med att en svag S-regering kommer tappa stöd dess närmare nästa val vi kommer.
Men det är en taktik som ser ut att straffa sig. Trots omsvängningen i invandringsfrågan har Moderaterna allt mer kommit att uppfattas som ett stödhjul åt Löfven och istället är det inte helt oväntat SD som kommit att dra nytta av rollen i opposition. Men Moderaternas problem är egentligen djupare än så. Förtroendet i frågor om invandring är lågt efter arvet från Fredrik Reinfeldt.
– Man måste markera att man verkligen har tänkt om, om man nu vill göra det. Men det är klart att då kommer spekulationerna om att det öppnar för ett regeringssamarbete. Det är en svår balansgång hon har där, säger Ljunggren om Kinberg Batra.
Paradoxalt nog förefaller ett kommande haveri för Moderaterna i nästa val kunna bli den faktor som bryter Socialdemokraternas 101-åriga dominans som största parti. I normala fall gynnas S av att det går dåligt för M och vice versa. Nu är det istället SD som drar störst nytta av väljare som överger endera partiet. I praktiken betyder att det att desto sämre resultat Moderaterna får, ju större är risken att S tappar rollen som största parti.
”Det är som ett grekiskt drama”
När Nyheter Idag talar med Tapani Juntunen i södra Stockholm bekräftar han samma bild som Ljunggren delvis är inne på. Juntunen är fritidspolitiker och sitter som ledamot i stadsdelsnämnden i Skärholmen. På sin Facebooksida är han öppen med sin kritik mot nuvarande partiledaren Kinberg Batra och han har tidigare berättat för Nyheter Idag att han vill se ett samarbete mellan M och SD. Han är känd för att driva den linjen internt i partiet, men även externt i sociala medier. Så länge inte det sker är han övertygad om att SD kommer fortsätta växa.
– Vi har en väldigt svag regering och vi har en extremt svag opposition i form av Alliansen. Då finns det bara en opposition, det är Sverigedemokraterna. Då är det inte konstigt att väljarna flyr dit. Det finns inga andra alternativ, den borgerliga alliansen är otroligt svag och signalerar splittring, passivitet, Decemberöverenskommelse, tillkännagivanden, inga skarpa förslag, inget ledarskap. Ja, listan är lång.
Juntunen menar även att Sverigedemokraterna befinner sig i en extra gynnsam sits. Att de hittills har varit utestängda från allt politiskt inflytande, trots att partiet är inne på sin andra mandatperiod i riksdagen, kan i sig vara positivt inför valrörelsen.
– Om man tittar på deras styrkor är det ju det att de har inte klantat till sig. I och med att ingen har samarbetat med dom har dom heller aldrig behövt vara med att ta ansvar. De har ingen historia av att göra bort sig. Alliansen gjorde bort sig, den här regeringen har gjort bort sig.
Tapani Juntunen. Foto: Nyheter Idag
Även om inte SD har fått chansen att ta ansvar för sin politik och den vägen klanta sig har partiet kantats av en rad skandaler som rör enskilda politiker. Men detta tror inte Juntunen är något som kommer påverka partiet negativt. Och det är inte bara Juntunen själv som gör den här analysen om sitt eget parti kontra Sverigedemokraterna. Han berättar att fler i Moderaterna anser att det egna partiet är allt för passivt. Det mest effektiva för att hindra SD att växa ännu mer tror han vore att bjuda in SD i värmen.
– Det bästa vore om Moderaterna kunde frosta av förhållandet till Sverigedemokraterna. Nu när vi går till val utan att ha frostat av förhållandet till Sverigedemokraterna kommer Alliansen att rasa bakåt.
Tongångarna är negativa inför valrörelsen. Precis som många andra aktiva moderater hoppas Juntunen på en vändning. Något som sätter det egna partiet i politikens mittpunkt. En sådan sak skulle kunna vara att gå på Juntunens linje om att lyfta in SD i värmen, men det skulle samtidigt riskera att skapa en splittring i partiet. Det finns fortfarande en intern opinion emot SD som Anna Kinberg Batra måste ta hänsyn till.
– Jag tror hon tänker köra sitt race. Jag tror att hon kommer köra huvudet i väggen. Vi kommer hamna under 20 procent. Sossarna kommer inte gå så bra heller, men Alliansen i sin helhet kommer gå sämre. Det kommer bli mister Löfven en mandatperiod till med Sverigedemokraterna som största parti.
Och om Juntunen får rätt kommer Kristdemokraterna få lämna riksdagen. Stödet kommer helt enkelt inte räcka till. Likadant tror han att Anna Kinberg Batra kommer bli tvungen att avgå efter valet. Det är fler inom Moderaterna som tror att Kinberg Batra kommer att göra ett uselt val och sedan bli tvungen att lämna, men de väljer att tala under skydd om anonymitet. Frågan är känslig att ta upp två år innan ett val. Vem som kan tänkas efterträda nuvarande partiledare är en riktigt svår fråga, menar Juntunen.
– Det är som ett grekiskt drama. De är så låsta i sina positioner så de klarar inte av att ta sig ur det här. De kommer ligga kvar i Alliansen som de har tänkt driva, men moderata väljare kommer inte bli jättesugna att rösta på Moderaterna. Om vi tar det här med migrationspolitiken till exempel, man vill få igenom en stramare linje. Men i och med att övriga allianspartier signalerar det motsatta, allra starkast Centerpartiet, blir det ett trovärdighetsproblem som M inte kommer runt.
– Det enda som skulle kunna hända vore om Socialdemokraterna gjorde något katastrofalt korkat, suckar Juntunen.
Även enligt Juntunens bild av det politiska läget ser det inte ut som att 101-åringen kommer kunna räkna med fler år som största parti. Huvudscenariot är att Kinberg Batra gör ett katastrofval, vilket ger väljare till SD som blir störst. Eller tabbar sig Socialdemokraterna kraftigt och tappar väljare till M, de väljare som inte vill gå till SD vill säga. I bägge lägena kommer de mista rollen som största parti.
”Du är fan inte invandrare och du är inte rasifierad”
Malcom Kyeyune är skribent och aktuell som nytt namn på Göteborgspostens ledarsida. Han kallar sig marxist och sitter i styrelsen för vänstertidningen Folket i Bild/Kulturfront. Och så poddar han om politik tillsammans med sin kollega Markus Allard. Precis som de andra dömer Kyeyune ut 101-åringens chanser att ännu en mandatperiod sitta i Sveriges regering som största parti. Även han tror att SD kommer ta den här rollen, inte minst efter att Aftonbladet publicerade en mätning över förtroendet i en rad politiska frågor. Där har respondenterna svarat att SD har bäst politik i frågor som rör invandring, äldreomsorgen och försvaret. Därmed ”äger” Sverigedemokraterna flest frågor av alla.
”Partistrategerna bör genast tänka ut en grundläggande krisplan om de vill undvika att nästa val blir ett blodbad. Det kan dock redan nu vara för sent. Sverigedemokraternas fäste i den svenska opinionen är långt mer omfattande än väljarbarometrarna, som mäter stödet för partierna, ger intryck av”, kommenterade Aftonbladets Lena Mellin mätningen.
– Ja herregud, det här förvånar mig inte alls. Jag diskuterade detta nyss med Markus, vi var överens att chansen för att SD blir största parti i nästa val är åtminstone 50 procent, säger Kyeyune.
Malcom med vänner. Foto: Privat
Det är flera aspekter som spelar in i detta, förklarar han. Den första aspekten är ett generellt missnöje mot systemet, mot liberalism och globalism. Det är samma trend som syns i fler länder i Europa. Där är SD det enda alternativet för den typen av väljare, även om SD inte slår på trumman lika hårt i den typen av kritik som exempelvis franska Front National. Den andra aspekten handlar om invandringsfrågan.
– Det är den stora frågan. Den handlar egentligen inte så otroligt mycket om invandring därför att nu när det inte finns mycket till asylinvandring försvinner inte den här frågan. Utan det handlar mer om något som i USA kallas ”race relations”. Det handlar mer om faktiska dagspolitiska problem.
Malmö är ett sådant exempel, säger Kyeyune. När människor i mindre orter i Sverige ser utvecklingen i Malmö kan de bli oroliga och bestämma sig för SD. Men stödet för SD är betydligt bredare än bara systemkritiker och människor i småsamhällen som skräms av utvecklingen i de större städerna. Kyeyune förklarar att människor som själva bor i utanförskapsområden, alltså områden som intimt kommit att förknippas med en hög andel invandrare, är en växande väljargrupp för Sverigedemokraterna. Den här gruppen människor har vänstern och Socialdemokraterna länge sett som sina kärnväljare. Om just detta har Kyeyune en personlig anekdot att berätta.
– En av de roligaste sakerna som har hänt det senaste året, egentligen den mest bisarra. Det är massor av människor i vänstern som har sagt till mig, du vet man sänker rösten när man ska berätta något hemligt eller edgy, att ”Vet du vad? Jag har hört, jag har pratat med flera människor från Turkiet typ, invandrare, som säger att de ska rösta på SD”. Du vet, de stirrar på mig som om det vore revolutionärt sprängstoff. Som att jorden kretsar runt solen.
Han förklarar att flera personer, oberoende av varandra, kommit fram till honom och sagt samma sak. Kyeyune tycker det är märkligt att människor blir chockade över att allt fler invandrare kommer rösta på SD. Enligt honom är det lika svårt att räkna ut som att begripa att man inte ska äta gul snö. Han refererar till en satirlåt som ”Rally” i P3 gjorde i ämnet. Men om det är alldeles uppenbart för Kyeyune varför SD växer bland invandrare är det åt rakt motsatt håll lika svårt för ”vänstern” att begripa detsamma, säger han.
Förklaringen enligt Kyeyune handlar om att invandrare dels inte är en homogen grupp. Det finns en rad olika grupper av människor som invandrat till Sverige och de finns i alla samhällsklasser. Och precis som svenskar, värdesätter även människor från andra länder en trygg tillvaro, varför det i Kyeyunes ögon är självklart att stödet till SD växer i utsatta områden. SD har, så att säga, kommit att äga den här typen av frågor sedan en lång tid tillbaka. Och det är precis detta som vänstern har så svårt att förstå, förklarar han.
– Idag befinner man sig i en politisk paralys. Om du har massor med vänstermänniskor på Facebook, som jag har, ser du hur folk nu i samband med fyrverkerierna och allt snack om Malmö tänker att ”alla nu bekräftar högerns världsbild, inklusive media, regering och experter”. Och så blir det den här reträtten med kattbilder och Galago-serier, typ om hur dumma borgare är. Den stora chocken på något plan, som man upptäcker nu, är att invandrare inte är en homogen grupp. Det här är ”snö som är gul är inte kul”-insikten på något plan.
Traditionellt har systemkritik, ”folket mot eliten”-retorik och liknande rörelser förknippats intimt med vänstern. Men något har hänt. När Vänsterpartiet tidigare var kritiska till både EU och EMU är det idag SD som kommit att förknippas med den linjen. Samma tendens syns i mediekritik. Det som tidigare skälldes för att vara borgerlig media av vänstern får idag kritik för att vara PK-media av Sverigedemokraternas gräsrötter. Det är här någonstans som vänstern inte längre är på samma våglängd med stora delar av traditionella vänsterväljare.
– Om man exempelvis ser till Brexit, märker man att alla de här sakerna skapar oerhört stora splittringar där en del människor reagerar på Brexit genom att spy galla över fattiga vita kränkta män och säga att ”vi i London borde bli en stads-stat så vi inte behöver dras med dräggen på landsbygden”. Det är en ganska naturlig reaktion om man är progressiv och utvecklar appar eller något sånt. Vänstern har massor med sådana människor och så har de massor med människor som inte är vinnare på globalisering och systemet och så vidare. När du har vinnare på systemet och förlorare på systemet inom samma rörelse är det väldigt svårt att sjunga i takt.
Men även i Storbritannien var invandringsfrågan central för Brexit. Det brittiska partiet UKIP, med partiledaren Nigel Farage i spetsen, gjorde ingen hemlighet av sin kritik mot invandringen. Det var också en fråga där EU, med dess öppna inre gränser, fick skulden. Och för vänstern är det omöjligt att fånga upp ett sådant missnöje, menar Kyeyune, då en generös asylpolitik är centralt för ”vänstern”. Det är så att säga att vara ”vänster” att vara för en generös invandring.
I denna syn ingår en bild av att alla i förorten har samma intressen, att det är lite samma sak. Vidare finns det inom vänstern en cementerad uppfattning om att man inte kan säga till människor i förorten att man vill stänga gränserna, att då skulle de bli upprörda eftersom det drabbar ”sådana som dom”. Här menar Kyeyune att vänstern har kört vilse och tappat markkontakten med människor som bor i invandrardominerade utanförskapsområden.
– Det här snacket med ”vi är rasifierade”, det är något man skriver när man ska skicka en ansökan om bidrag till Ungdomsstyrelsen. Det finns inte i de här områdena. Du kan vara kurd, eller så kan du komma från Afghanistan, vara en hazar, eller så kan du vara iranier, eller så kan du vara arab, shia eller sunni eller något sådant. Men du är fan inte invandrare och du är inte rasifierad. Det finns ingen sådan här generaliserad lojalitet mellan människor som svenskar tycker ser likadana ut.
– En annan grej som är den klassiska vänsterpositionen är att säga att ”nu talar man om brott” och ”nu talar man om poliser”. Att samhället har tappat kontroll över våldet och liknande. Att den här retoriken är en rasistisk hundvissla. Och den som vill ha ”invandrare”, återigen den homogena gruppen, på sin sida, måste säga att ”det här är bara en lögn och egentligen är Sverige säkrare än någonsin och brott begås inte” och så vidare. Tänk vilka det är som äger tobaksbutiker och liknande i Husby? Det är oftast människor som har utländskt påbrå. Och de blir rånade och hotade av människor med utländsk påbrå. Idag är SD det enda partiet som fattar det här. SD är det enda partiet som är kapabelt på något sätt. När valet 2018 kommer, kommer folk bli sjukt chockerade över hur många invandrare som röstar på SD.
Efter valet 2014 har Jimmie Åkesson i en reklamfilm förklarat att konflikterna i Sverige inte går mellan olika hudfärger, kön eller klass. Istället menar han att konflikten bland annat går ”mellan den som bygger bilarna och den som bränner bilarna”. Eller i ett större perspektiv, mellan de som bygger upp landet och de som raserar landet. Precis samma linje är Kyeyune inne på.
– En person som har en butik som har blivit rånad fyra gånger på ett år, som har att välja på ett parti som säger att ”det är rasistiskt att säga att det finns kriminalitet i det här området och polisen inte gör någonting, jävla svennar, checka dina privilegier”. Och sen finns det ett parti som säger ”åh gud, de här arabiska slöddren”, och nu talar ju ens inte SD så längre, men ”åh gud, dom här invandrarna som kommer, kriminella gäng, ungdomsgäng, vi har tappat kontrollen, släng in dom i fängelserna och kasta bort nyckeln”. Den personen som äger den här butiken kommer att inse att det finns ett av de här partierna som ens talar i samma universum som den här butiksägaren. Nu, idag, håller vänstern på att upptäcka det här och man kan inte hantera det här, det är därför den gigantiska depressionen kommer.
Det är bråttom för vänstern och inte minst socialdemokratin med drygt ett och ett halvt år kvar till valet 2018. Om farhågorna från vänsterhåll besannas och motsvarande förhoppningar från Sverigedemokraternas gräsrötter infrias, kommer 101-åringens historia som största parti inte bli äldre än så. Istället börjar en ny, där SD på mindre än 10 år gått från att stå utanför riksdagen till att ta över ledartröjan. Valrörelsen som väntar har potential att på flera sätt bli historisk.