Det politiska vägvalet

Om jag bara håller tyst om alla pengarna som kommer in i aktiebolaget blir det inga problem, förklarar Kent Ekeroth. För bidragspengarna från EU planerar riksdagsledamoten bygga ett medieimperium som han själv kontrollerar. Några år senare styr han över sajten Samhällsnytt via en krypterad applikation. Nu brottas han med ett politiskt vägval – vara lojal med SD eller gå över till nystartade AfS?

Den 20 september 2013 ligger jag på soffan med min bärbara dator på magen. Telefonen ringer, det är SD-riksdagsmannen Kent Ekeroth. Vad kan den mannen tänkas ha på hjärtat?

– Jag har funderat lite, vi borde starta en nyhetssajt, säger han.

Han driver redan Avpixlat, räcker inte det? Tydligen inte. Nu har han idéer om ännu en sajt. Egentligen är jag inte förvånad, det är långt ifrån första gången han vill dra igång ett nytt projekt. Han pratar med hetsig stämma och jag mumlar med samtidigt som jag leker med tanken. Jag har under en tid filmat och gjort små videoreportage som jag publicerat på Youtube. En del mer populära än andra.

– Det finns ett ledigt domännamn här, Nyheter Idag. Vad tror du om det? säger jag.

Kent slänger sig på sin dator och registrerar namnet.

Ett par månader senare ringer Kent igen. Han vill komma igång och föreslår att vi ska träffas. Jag tar med mig min kompanjon Jakob Bergman till mötet, det är han jag samarbetar med när jag filmar. Han är lingvist och duktig på språk. Och så har han läst en massa böcker och har koll på nästan allting. Dessutom säger han aldrig nej till en galen idé.

Och en galen idé är vad jag har. Jag ska lura av Kent domännamnet och jag tror jag vet hur det ska gå till. Vi träffas i Kents riksdagslägenhet i Gamla stan och väl där lägger han upp storslagna planer på hur nyhetssidan ska byggas. Som ett första steg vill han skapa ett aktiebolag som ska driva den nya sajten.

– Kan du vara ansvarig utgivare? frågar jag Kent.

Mycket riktigt vill han inte stå med sitt namn någonstans. Det vill han aldrig. Ungefär trettio sekunder senare är vi överens om att Jakob kan vara ansvarig utgivare. Därifrån är inte steget långt till att Jakob kommer äga aktiebolaget och sen följer domännamnet med i bara farten. Som att plocka godis från ett småbarn, tänker jag.

Jag och Jakob är redan överens: om det blir en sajt ska vi styra över den. Vill Kent hjälpa till med något kan han få göra det, men vi ska ha sista ordet.

Kent är inte helt bekväm med våra krav men säger att vi såklart är fria att styra sajten, bara vi håller oss inom givna ramar. Alltså Kent Ekeroths ramar. Han ser sig själv som den rättmätige chefen, trots att det ännu inte finns någon sajt. På väg därifrån är jag fundersam. Hur blir vi av med honom, utan att det blir ett jävla liv?

– Vi är redan av med honom. Det är vi som står som ägare på allt, säger Bergman och drar några bloss på en hemmarullad cigarett.

Fast riktigt så enkelt är det inte att bli av med Kent Ekeroth. Några månader senare är det 2014 och nu har jag och Jakob börjat få igång sajten. Ingen av oss har skrivit nyhetstexter tidigare, vi provar oss fram. Vi siktar på att bli som Nyheter24. Enkla klickvänliga rubriker, ett bra sätt att öva sig. Möjligen kan Kent få vara med på ett hörn.

– Du kan väl recensera film? Du står ju bakom en av Sveriges mest omtalade dokumentärer, trots att den bara är filmad med mobilen, säger jag till honom.

Kent småskrattar och lovar att fundera på saken. Det är också ungefär så långt jag kan sträcka mig att ge honom inflytande. Det vill säga – inget alls.

Expressen ringer

Sedan en tid har jag följt det feministiska nätverket Femen med min videokamera. De gör olika nakenaktioner och slår åt alla håll. På något konstigt sätt kan jag identifiera mig med dem, de struntar i samhällets normer och gör sin grej. Nätverket finns både utomlands och i Sverige, där frontfiguren heter Jenny Wenhammar – en blond kvinna från Skåne. Hon berättar att de planerar besöka Katolska kyrkan på Södermalm den 30 januari.

De ska protestera mot abortförbud i katolska länder genom att göra en aktion under pågående gudstjänst. Detta måste filmas, förklarar jag för Jakob som i sin tur förbereder videokameran. Även William följer med, en kille jag lärde känna i tunnelbanan. Han är bra på att fotografera och har egen stillbildskamera. De beger sig till Katolska kyrkan på Södermalm. Jag sitter vid datorn och väntar på att de stora tidningarna ska skriva om saken.

”Stryptag på Femen-aktivist i Katolska kyrkan”, dundrar SvD i en rubrik. Och ungefär lika spektakulära rubriker syns i de andra riksmedierna. Själv sitter jag med videobilder där prästen i Katolska kyrkan brottas med en skrikande Jenny Wenhammar med fejkblod längs låren. Spektakulärt är bara förnamnet.

Vi gör en liten video där William får agera berättarröst och sedan laddar vi upp den på Youtube. Samma kväll visar tidningen Expressen intresse för filmen. Jag säger till dem att de kan få använda filmen gratis, bara de creddar Nyheter Idag. Men vad är Nyheter Idag för en sajt, undrar nu en journalist på Expressen?

Ja, vad är vi för en sajt? Varken jag eller Jakob har någon riktigt tydlig idé, mer än att vi vill göra nyheter, eller dokumentera, sådant vi tycker är spännande. Som Femen till exempel. Men jag har samtidigt min bakgrund i SD och det är ingen hemlighet att jag känner Kent Ekeroth. Är han inblandad undrar Expressen?

– Ja, han har fått frågan om han vill vara filmrecensent, svarar jag.

Mellan raderna tänker jag att Expressenjournalisten fattar vinken, det var ju trots allt deras tidning som publicerade den numera välkända järnrörsfilmen. Men jag blir osäker när jag får fler frågor. Har Kent Ekeroth tackat ja till att bli filmrecensent? Finns det något mer där Kent är inblandad? Har vi några kopplingar till Sverigedemokraterna? Frågorna bara haglar in och jag sitter en lång stund och bedyrar att skapelsen Nyheter Idag är helt och hållet något som jag och Jakob styr över.

De borde väl begripa att varken SD eller Kent har ett intresse i att dokumentera ett gäng feminister som gör nakenaktioner för aborträtten i Katolska kyrkan? Det är ju så lång ifrån SD man kan komma, tänker jag.

”Ekeroth kan värvas av en nystartad sajt”, skriver Expressen i sin rubrik och gör en nyhet av att Kent kan bli filmrecensent. Jag vet fortfarande inte om Expressen egentligen fattade vinken, men på Twitter verkar folk ana min något subtila ironi. Hashtaggen #ekerothrecenserar sprids som en löpeld med fiktiva filmrecensioner.

Pengar på kontot

Det där aktiebolaget Kent pratar om får Jakob fixa med. Själv begriper jag inte poängen, vi har i praktiken ingen trafik att tala om och några intäkter finns inte på verksamheten. Vem ska vi fakturera och varför? Det kan ingen svara på. Men Jakob är obrydd och ser inga problem att äga ett aktiebolag. Det kan ju vara bra att ha, resonerar han.

Dessutom har ju Kent en idé om hur bolaget ska få in pengar. Det har han redan pratat med Jakob om, tydligen. Men blir det inte problem om Kent ordnar pengar? Då får han väl inflytande?

– Det är ju inte han som äger något, det är ju jag, säger Jakob med ett småflin.

I sak har Jakob rätt. Rent juridiskt är det Jakob som äger både sajt, bolag och eventuella pengar i bolaget. Men det är ju fortfarande bäddat för konflikt, inte vill Kent ordna finansiering utan att få något tillbaka, resonerar jag. Den dagen, den sorgen, menar Jakob. Det är vår, solen skiner och hela världens tycks bekymmerslös för ansvarige utgivare Jakob Bergman.

Någon månad senare får jag ett telefonsamtal från Kent. Han är stressad. Vet jag var Jakob håller hus? Det är några papper som ska fyllas i och det är inte första gången han har svårt att få tag i Jakob. Och så håller det på tills jag plötsligt får ett brev från Skatteverket. Nu är jag registrerad som firmatecknare i Jakobs bolag.

Jag anar att det är Kent som ligger bakom och mycket riktigt får jag det bekräftat när jag talar med honom. Han vill att jag ska kunna skriva under papper som ska skickas in till Skatteverket ifall han inte får tag i Jakob. Varför då, undrar jag? Vilka papper?

– Momsdeklarationen, svarar Kent.

Vadå moms? Vad är det Jakob tagit betalt för egentligen? Och var kommer pengarna ifrån? Jag är hemma hos Kent i hans riksdagslägenhet och försöker få svar, utan resultat. Vi har ett ganska långt samtal och jag försöker på olika sätt begripa vad Kent egentligen har i kikaren. Det blir sen kväll och jag orkar inte åka hem. Istället lägger jag mig för att sova i soffan.

Själv lägger sig Kent i sin säng och knappar på sin bärbara dator. En tejpbit sitter fast på skärmen precis där webbkameran är placerad. När han är klar med datorn låser han in den i ett stort kassaskåp som står bredvid sängen.

Dagar senare pratar jag med Jakob. Han vet inte heller exakt vad det är för pengar, det är något som Kent fakturerat. Själv har Jakob köpt en rejäl dator med maffiga grafikkort i bolagets namn. Därmed har inte Jakob några större klagomål.

I vart fall berättar Jakob att Kent fakturerat Europeiska Alliansen för Frihet (EAF) i EU-parlamentet. Fakturorna avser en annons som lagts in på Nyheter Idag. Mycket mer än så har inte Jakob koll på. När jag googlar finner jag att Kent är kassör i EAF. Detta tar jag upp med Kent nästa gång vi träffas. Sitter han på dubbla stolar och fakturerar sig själv? Är det ens lagligt att gör så när det handlar om pengar från EU?

– Om du slutar ställa frågor och istället är tyst, då är det inga problem, svarar Kent irriterat.

Jag tar ett allvarligt snack med Jakob mellan fyra ögon och han förstår nu att allt som har med Kent att göra måste avbrytas. Ju förr dess bättre. Men hur blir vi av med honom? Med normala människor ringer man och helt enkelt säger som det är, men riktigt så fungerar inte Kent. Han måste själv inse att det inte kan fortsätta så här.

Det pressetiska systemet

I slutet av mars skriver jag en artikel där SD-aktiva anonymt rasar mot Kristina Winberg, ett av Sverigedemokraternas toppnamn inför valet till EU-parlamentet. Artikeln skulle likväl kunna vara skriven av Expressen, det är hårda omdömen om den tänkta parlamentarikern. Samtidigt är Kent mycket engagerad i vad som väntas ske för SD:s räkning nere i Bryssel.

Kent får se utkastet till artikel och jag undrar om han vet något mer smaskigt om Winberg. Mycket riktigt går han i taket. Absolut ingenting negativt får publiceras om Winberg, det kan ödelägga hela SD:s kampanj inför EU-valet. Varför ska vi ta hänsyn till det, undrar jag? Vi är inget partiorgan, fyller Jakob i.

Nu är Kent högröd i ansiktet och skriker rakt ut. Både jag och Jakob har kommit överens att närmast autistiskt stå på oss. Inte kan väl vi låta oss styras av politiska intressen, så fungerar inte seriösa medier, förklarar vi högfärdigt. Visserligen menar vi det vi säger, men syftet är inte att publicera artikeln – syftet är att Kent ska bli precis så arg som han just nu är.

Det är på gränsen att bli ett regelrätt slagsmål med riksdagsledamoten. Han hytter med knytnäven innan vi skiljs åt. Följande månader blir relationen med Kent allt mer frostig.

Nu försöker Kent på olika sätt försäkra sig om att han har kontroll på allt. Han är närmast paranoid. Bankdosan ska inte Jakob få ha tillgång till, den ska vara hemma hos Kent. Detta använder jag som argument för att Kent kanske ska hitta någon annan som kan äga bolaget, om han nu inte litar på mig och Jakob. Och för säkerhets skull matar jag hans paranoida sida.

– Du begriper att som firmatecknare kan både jag och Jakob kliva in hos banken och tömma kontot vilken dag vi vill, alldeles oavsett om du har bankdosan? påtalar jag.

Den detaljen har inte Kent tänkt på. Nu är han riktigt stressad och jag försöker samtidigt på alla sätt ge signaler om att han inte kan ha kakan och äta den samtidigt. Är det Jakob som äger sajten och bolaget, så är det. Jag passar även på att meddela våra nya planer med sajten.

– Ja just det, jag och Jakob har snackat om att vi borde gå med i det pressetiska systemet.

Det var inte vad Kent ville höra. Han skriker rakt ut. Det finns inte en chans i det rödaste helvetet att några pressetiska regler ska bli aktuellt. Tänker vi sälja oss för PK-etablissemanget? Vad kan Kent göra åt saken, hade han tänkt, undrar jag tillbaka. Nu lyser paniken i hans ögon.

Sedan start har jag och Jakob drivit sajten helt efter eget huvud, men det är först nu som Kent på allvar inser att det verkligen är så. Föreställningen om att han kontrollerat oss har plågsamt raserats. Kontakten mellan mig och Kent är nu mycket frostig, istället pratar han bara med Jakob. Men tiden går och Kent kommer aldrig med något krav om att flytta över bolaget från Jakobs ägo.

Under sommaren och hösten är vi på alla sätt och vis av med Kent. Han har gett upp tanken på att lägga sig i vad jag och Jakob gör med Nyheter Idag. Men det där bolaget är fortfarande skrivet på Jakob. Det där måste vara fixat innan året är slut, tänker jag. Det är dags att på allvar motivera Kent att ta tag i saken.

I november meddelar vi på Nyheter Idag att vi anslutit oss till det pressetiska systemet och samma månad lämnar jag över mejl till Nyheter24 från SD-toppen Mattias Karlsson. Mejlen har skickats till sajten Politiskt Inkorrekt, Avpixlats föregångare. Karlsson är arg på mig, varför gör jag så? SD planerar i all hemlighet att fälla regeringen och det sista Karlsson vill tänka på är frågor om gamla mejl.

Men mest arg av alla är Kent. Nu ber han Jakob skriva under ett papper där han överlåter aktiebolaget i befintligt skick. Så sker och bolaget skrivs över på en kompis till Kent. Äntligen är vi av med honom, på riktigt.

Eller nästan. Domännamnet och sajten har jag bett Jakob att skriva över på sig själv. När aktiebolaget lämnas över till Kents kompis är det aktiebok, kassa och den där datorn som Jakob lämnar ifrån sig. Sajten har vi ju själva byggt upp helt utan några pengar från Kent eller någon annan. Men tydligen känner sig Kent lurad och ett brev från en advokatfirma skickas till Jakob med krav om att lämna över domännamn och sajt.

Jag ber min vän Ilan Sadé svara på brevet. Han är affärsjurist och jag känner honom sedan gammalt. Det kommer sedan inga fler juridiska kravbrev och Kent hör aldrig av sig något mer.

Spionen på insidan

Samtidigt som Nyheter Idag fortsätter i den riktning som jag och Jakob stakat ut försöker Kent höja nivån på Avpixlat. En av de nya hemliga medarbetarna är Egor Putilov. Sommaren 2016 reser Ekeroth och Putilov till Grekland för att tillsammans med andra personer göra en propagandavideo om flyktingkrisen.

Detta avslöjar jag tillsammans med Mathias Wåg från Researchgruppen. Till min hjälp har jag även en källa med insyn i verksamheten på Avpixlat.

– Kent har sagt att Avpixlat måste bli bättre, att den ska bli mer som Nyheter Idag, berättar källan.

Ambitionen kom senare att realiseras när Avpixlat byter namn till Samhällsnytt i september 2017. Nu har sajten annonser, artiklar med eget innehåll och intervjuer samt att nu är Putilov också öppen med sin medverkan. Nu är även den före detta SD-toppen Erik Almqvist med i projektet. Han presenteras som krönikör, men är även med som delägare i bakgrunden.

Kent Ekeroth och Erik Almqvist har startat ett bolag tillsammans med adress i Ungern. Bolaget heter ALTM Consulting. När frilansjournalisten Mattias Albinsson fakturerar Samhällsnytt för artiklar han skrivit åt dem är det till ALTM Consulting räkningarna skickas. Men enbart annonser via Google Adsense räcker knappast till för att betala frilansare och löner till medarbetare. Samhällsnytt har inte heller betalvägg med prenumeranter. Någonstans måste verksamheten få ytterligare finansiering och jag har mina aningar.

Den 15 september berättar Euobserver, en sajt som bevakar EU, att partier som är anti-EU riskerar få minskade bidrag. Anledningarna är inte minst oegentligheter med hur pengarna används.

”We also uncovered a number of very questionable practices, blatant conflicts of interest, retrospectively paid commissions,” säger EU-parlamentets finanschef Didier Klethi enligt Euobserver. Ett av partierna som riskerar få mindre bidrag är just EAF.

”Blatant conflict of interest” skulle ju kunna syfta på när Kent godkänner sina egna fakturor och betalar ut skattemedel till ett bolag han själv kontrollerar, tänker jag. Jag går in på Samhällsnytt och klickar runt.

Mycket riktigt är där en annons från EAF, Europeiska Alliansen för Frihet.