Den ryska signalspaningen

I en Facebookgrupp sitter den säkerhetspolitiska experten Patrik Oksanen i hemlighet med den spion-anklagade Egor Putilov. Tillsammans kartlägger de rysk påverkan i Sverige. När jag upptäcker detta börjar jag undersöka om det finns fler saker som Oksanen inte berättar. Det leder fram till UD-mejl, DN-anklagelser om signalspaning och att Hanif Bali tvingas i twitter-exil. Berättelsen börjar med ett dykarteam som jagar miniubåtar i Östersjön och ett hemligt möte på ett fik i Gamla stan.

FAKTA: Anklagelserna mot mig

Det var Nyheter Idag som avslöjade att ryssar letade miniubåt i Stockholms skärgård samtidigt som Försvarsmakten. Det var Nyheter Idag som avslöjade de serbiska kopplingarna i skandalen om Transportstyrelsen. Det var Nyheter Idag som avslöjade att Fortifikationsverket lämnat ut ritningar på militära skyddsobjekt till Kina. Och det var Nyheter Idag som avslöjade vad som hände när SD-ledamoten Pavel Gamov agerade valobservatör i Ryssland.

Det är få journalister som har avslöjat mer om främmande makters aktivitet i Sverige än jag. Ändå anklagar DN och andra journalister oss för samröre med främmande makt. Till skillnad från agendasättande medier säger Nyheter Idag alltid sanningen, oavsett om vi upptäcker att ryssar agerar misstänkt i väst – eller när anklagelser mot Ryssland är konspirationer utan grund.

I september 2015 får jag kontakt med Patrik Oksanen, ledarskribent på Hela Hälsingland. Utöver en rad uppdrag inom svensk press har han varit ansvarig utgivare för SVT Aktuellt, nyhetschef inom TV4-koncernen och EU-korrespondent för SVT:s räkning i Bryssel.

Oksanen är även expert på frågor som rör försvar, geopolitik och främmande makters påverkansoperationer. Frågorna har kommit att bli centrala i svensk debatt när Ryssland uppträder allt mer aggressivt.

“Patrik Oksanen är en av Sveriges bästa säkerhetspolitiska journalister, och bevakar ständigt Ryssland och dess försök till påverkansaktioner i Sverige. Det här är förstås irriterande för Ryssland, eftersom sådana aktioner fungerar bättre om folk inte genomskådar dem”, lyder ett omdöme från debattören Isobel Hadley-Kamptz i tidningen Medievärlden.

Vi pratar i telefon och han är angelägen att träffas. Oksanen har läst en artikel där jag avslöjar en rad märkliga omständigheter runt Ocean X Team – en grupp svenskar som ägnar sig åt avancerade dykningar på djupt vatten.

I artikeln berättar jag att Ocean X Team utfört dykoperationer på uppdrag av en okänd ryss som heter ”Max”. Tydligen är Max förmögen, han har råd att hålla med ett riktigt stort fartyg, avancerad utrustning för att kartlägga havsbotten samt en avlönad kapten som kör fartyget.

Ocean X Team fick lov att använda dessa dyra resurser i gengäld mot att de hjälpte Max.
I det här fallet skulle de hjälpa honom att leta efter en miniubåt utanför Stockholms skärgård, och märkligt nog skedde det under samma period, hösten 2014, som Försvarmakten var ute i samma ärende.

Kanske letade de efter samma miniubåt? Kanske använde Max de här grabbarna i Ocean X Team som något slags nyttiga idioter? Det var inte otänkbart att det fanns en rysk miniubåt som fått problem i Östersjön och då vill rimligen ryssarna hitta den miniubåten innan svenska Försvarsmakten gör det.

Detta, och en rad andra uppseendeväckande omständigheter, avslöjade jag i en artikel. Men det fanns fler omständigheter som jag aldrig riktigt kom till botten med. Dessa, icke publicerade uppgifter, vill Patrik Oksanen ta del av. Han har en idé.

Vi träffas på ett fik i Gamla stan. Oksanen är noga med att jag ska hålla tyst om vårt möte. Han låter förstå att han är aktiv i en hemlig sammanslutning som arbetar med att kartlägga främmande makters operationer i Sverige. Vilka som ingår i sammanslutningen vill han inte säga. Däremot är han beredd att föra vidare mitt material som jag grävt fram till de övriga i gruppen. Möjligen kunde kanske jag vara aktuell att bli inbjuden till det hemliga nätverket.

En av de uppgifter Oksanen ägnar stort intresse är att Ocean X Team, på uppdrag av Max, utfört dykningar där det råder dykförbud. Där nere, någonstans på havets botten, har Max förklarat att det finns en borttappad undervattensrobot. Det är dyra avancerade maskiner och om Ocean X Team lyckas fiska upp roboten får de behålla den.

Uppgifterna har jag dokumenterat och jag redogör hur jag arbetat för att komma vidare.

Jag berättar att samtidigt som jag granskar Ocean X Team har jag en kontaktperson inom Försvarsmakten som ger mig fortlöpande instruktioner om vad jag ska fråga efter. Kontaktpersonen, som har en mycket hög befattning i Försvarsmakten, frågar vid ett tillfälle om det är okej att Säpo kontaktar mig.

Det finns en allvarlig misstanke. Teorin är att ryssarna utfört olagliga dykoperationer på militära skyddsobjekt på Östersjöns botten och då tappat bort en undervattensrobot. Flera områden där det råder dykförbud är militära skyddsobjekt och det var på ett område med dykförbud som Ocean X Team sökt efter den avancerade maskinen.

Det skulle förklara varför Max är angelägen om att undervattensroboten återfinns. Att han lovar Ocean X Team att få behålla den dyra utrustningen, bara roboten bärgas från havets botten, talar i samma riktning. Vad som helst, bara inte Försvarsmakten hittar den.

En av instruktionerna från kontaktpersonen är att försöka få svar på var i Östersjön undervattensroboten är borttappad. Det är så långt jag har hunnit komma med min granskning i denna del.

Oksanen lyssnar trollbundet. Det råder ingen diskussion om att jag sitter på explosiva uppgifter som måste delges allmänheten via pressen.

Men det finns ett problem. Jag har tidigare varit aktiv i Sverigedemokraterna. Själv är jag tydlig med att jag inte tänker släppa ifrån mig material utan att jag också får credd för det, jag har trots allt lagt ner mycket arbete.

– Du skulle kunna vara med i Podd72, föreslår Oksanen och säger att han ska kolla upp saken med sin chef.

De nästföljande månaderna håller jag sporadisk kontakt med Oksanen. Den nionde december får jag ett mejl.

”Jag ska få lite förslag på när min chef är i Sthlm så vi kan ses för en kaffe så får ni känna på varandra”, skriver Oksanen följt av en smiley. Men tiden går och det blir aldrig något möte med Oksanens chef.

Mellan raderna förstår jag att skräcken för mitt tidigare SD-medlemskap väger tyngre än nyhetsvärdet i mitt journalistiska material.

Den ryska spionen

Ett år efter det hemliga mötet med Oksanen, september 2016, får jag ett samtal från en journalist på Aftonbladet. Han låter bekymrad.

– Vet du något om Egor Putilov?

Tre dagar tidigare har Aftonbladet avslöjat att mannen bakom pseudonymen Egor Putilov skickat in en fejkad debattartikel i fingerat namn som också blev publicerad. Men det stannar inte där, han har även erbjudit den stora tidningen ett reportage där han följer med en polisbil ute i fält.

– Det är jättemärkligt. Vi har frågat massor av gånger men det är stopp för Aftonbladet att följa med i polisbilar. Om inte vi får åka med, hur lyckas en frilansjournalist?

Efter några telefonsamtal löser jag Aftonbladets gåta samma kväll och berättar för tidningen vad jag funnit. Putilov hade lyckats åka polisbil i egenskap av politisk sekreterare åt riksdagsledamoten Marcus Wiechel. Uppgifterna publiceras i Aftonbladet.

Nu är jag nyfiken på Egor Putilov och börjar gräva. En vecka senare avslöjar jag, tillsammans med Mathias Wåg, att Putilov åkt till Grekland tillsammans med Kent Ekeroth för att göra en propagandavideo åt Avpixlat.

Jag publicerar bilder och ett videoklipp från resan. Aftonbladet köper materialet av mig och gör en artikel där Nyheter Idag creddas.

Samtidigt pumpas rubriker i svenska medier om Egor Putilov och det blir snabbt politik av det hela. I en direktsänd tv-debatt får Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, hård kritik från Centerpartiets gruppledare Anders W Johnson.

– Här lyste alla larmlampor och SD valde att inte göra någonting. Man kan fråga sig varför: är det så att man varit tafflig i säkerhetskontrollerna, eller är det sambanden med Kent Ekeroth-Ryssland, hur man agerar i EU-parlamentet och de broderpartier man har runt om i Europa som tar emot stora kontantstöd direkt ifrån Putins regim?

I princip samtidigt summerar Patrik Oksanen, som själv står nära Centerpartiet, allt som kommit fram om Putilov. Det är en lång lista med skumma saker. Han creddar även mitt avslöjande med länk.

Oksanen går så långt att han föreslår att SD ska kastas ut ur Säpos insynsråd som “ett första steg”. Putilov målas offentligt ut som rysk spion, anställd av Sverigedemokraterna.

Parallellt fortsätter jag gräva runt Putilov. Två omständigheter gör mig obekväm. Den ena är att Putilov förvisso är skum, men trots alla medierubriker finns ingenting i sak som pekar på att han är en rysk spion. Själv hittar jag ingenting heller i den riktningen. Tänk om han är oskyldigt anklagad?

Den andra omständigheten rör en detalj som Oksanen aldrig berättar. När jag träffade Oksanen första gången berättade han om ett hemligt nätverk som arbetar med att kartlägga rysk påverkan i Sverige. Men han nämnde inget för mig om vilka människor som ingick.

Jag får veta att flera kända personer i försvarsdebatten, men även journalister på stora tidningar, är med i nätverket. I praktiken förs samtalen i en hemlig grupp på Facebook som heter “Virtuell politik” där medlemmarna agerar bollplank åt varandra. Några diskussioner går närmast åt det konspiratoriska hållet.

En av medlemmarna sticker ut: Egor Putilov.

Här satt alltså Sveriges mest profilerade skribent på säkerhetsfrågor som i artikel efter artikel varnar för de ryska hotet tillsammans med Sveriges mest spionanklagade skribent och pratade vänskapligt om svenska säkerhetsfrågor. Hur är det möjligt?

Varför berättar inte Oksanen att han själv haft så stort förtroende för Putilov att de bägge ingått i samma hemliga nätverk för att leta ryska agenter? Hur kan Oksanen kritisera SD så hårt för att de anställde Putilov, när han själv missade att Putilov var skum?

Mitt förtroende för Oksanen sjunker, men jag fortsätter hålla kontakten.

Kriget står för dörren

Nästan två år senare, i augusti 2017, ringer Sverigedemokraternas riksdagsledamot Pavel Gamov och vill att jag ska följa med till Moskva, dit han är inbjuden som valobservatör. Jag svarar att det är en genuint dålig idé, men Gamov är mycket angelägen att jag ska följa med.

Samma månad varnar Oksanen för att Ryssland förbereder en potentiell invasion av länder i Sveriges närområde. Hundratusentals soldater mobiliseras nära gränsen i västra Ryssland och i Vitryssland. Formellt planeras den ryska militärövningen Zapad-17 som “ser ut att bli den största övningen i den ryska federationens historia”. Det skriver Oksanen i en ledare i tidningen Allehanda.

Enligt Oksanen pekar flera omständigheter för att Zapad-17 är en ursäkt för att stationera enorma mängder militära resurser på tröskeln till länder som Polen, Finland och de baltiska staterna. Han lånar termen “trojansk häst” från en amerikansk general när han beskriver övningen.

Ett regelrätt krig kan stå för dörren.

Zapad-17 kommer äga rum samtidigt som det är tänkt att jag och Pavel Gamov ska befinna oss i Moskva. Hur jag än försöker övertala Gamov att stanna hemma i Sverige är han fast besluten att åka.

Nu ber jag Oksanen att prata med honom. Kanske kan han få Gamov, som ovanpå allt sitter i utrikesutskottet och där har tillgång till känslig information, att inse den uppenbara faran?

Morgonen den sjätte september pratar Oksanen i telefon med Gamov. Men då är Gamov redan på Arlanda och väntar på att få kliva ombord på planet. När Gamov väl är på väg får jag ett SMS från Oksanen.

“Vi har pratat. Han är stressad stackarn. Vi ska höras efteråt. Försöka ses, och jag sade det att du fick vara förkläde om du vill”.

Jag har redan ordnat med journalistvisum till Ryssland utifall Gamov åker och nu bestämmer jag mig definitivt för att göra samma sak. Dagen efter, den sjunde september strax innan midnatt, sitter jag i ett flygplan som precis ska landa. Jag tittar ut genom ett fönster. Utanför lyser stora röda bokstäver på Sjeremetevo-flygplatsen. Det känns som att jag befinner mig bakom fiendens linjer.

Jag kan inte släppa tanken på alla varningar från en av Sveriges bästa säkerhetspolitiska journalister. Tänk om krig bryter ut medan jag befinner mig i Moskva?

Detta är första gången i mitt liv jag befinner mig i Ryssland och föga anar jag vad som väntar kommande dagar.

Läs om dagarna i Moskva: Den svenska diplomaten

Kriget Oksanen varnade för bryter aldrig ut och fyra dagar senare är jag tillbaka i Stockholm. Det är Pavel Gamov också och han sjukskriver sig direkt när han kommer hem. Vad som hände i Moskva vill jag inte publicera under tiden Gamov är sjukskriven. Men under tiden måste jag kunna skriva något om mitt äventyr i Ryssland?

Eftersom Gamov rest till Moskva i egenskap av valobservatör, och jag följt med Gamov under resan, fick jag också en liten inblick i hur det går till i ryska val. Det märks med all önskvärd tydlighet att Ryssland har stora problem med korruption och valfusk. De vill samtidigt visa upp att de arbetar mot detta.

I en artikel beskriver jag hur Ryssland rent praktiskt vidtar större åtgärder för att stävja valfusk än Sverige – där exempelvis SD-valsedlar göms och kastas. Jag föreslår att Ryssland kanske borde skicka valobservatörer till Sverige istället. Efter att jag publicerat artikeln ringer jag upp Oksanen. Mycket riktigt är han provocerad.

– Jag ser nog vad du gjorde där, säger han i telefonen.

Tiden går och plötsligt är Pavel Gamov tillbaka från sjukskrivningen. Mitt långa resereportage publiceras i en första del och självaste utrikesminister Margot Wallström förfäras. Det går så långt att Sveriges Radio-talkshowen PP3 listar reportaget som ett av de sju mest minnesvärda för 2017.

Dagen innan nyårsafton 2017 publicerar Expressen en ledare skriven av Oksanen med rubriken ”Putins lakejer finns både till höger och vänster”. I sak är det Ilan Sadé, som äger Nyheter Idag, som omnämns – men det är jag som egentligen åsyftas.

Sadé är partiledare för Medborgerlig Samling, ett parti som vill att Sverige ska ansluta sig till Nato, så detta får naturligtvis Sadé att gå i taket och ett gräl med replikskiften utbryter. Oksanen pekar på att jag lämnat ut koordinater till Gotland och att ryska staten till och med stått för kostnaden att tvätta mina kalsonger som jag hade lånat ut till Gamov.

Jag svarar i Nyheter Idag på Oksanens kritik och poängterar att dels vet Ryssland redan var Gotland ligger och jag passar även på att publicera ett kvitto som visar att jag själv betalat för kalsongtvätten.

Han tror säkert genuint på sitt budskap och är uppriktigt rädd för Ryssland. Han verkar inte ha en dold agenda, men han är konspirationsteoretiker och verkar inte behöva säkra bevis för sina påståenden. Ej heller verkar han förstå att när han anklagar mig och andra oskyldiga får det långtgående konsekvenser för oss eftersom många har förtroende för honom som säkerhetspolitisk expert och eftersom anklagelsen om att gå främmande makts ärenden i sig är inflammatorisk. Dessa vaga misstankar är i praktiken omöjliga att motbevisa.

Jag kan omöjligt veta vad han tänker, men jag misstänker att han anklagar mig medvetet orättvist för rysskopplingar på grund av mitt tidigare medlemskap i SD.

Nu blir jag riktigt arg och måste lägga tid på att bemöta honom.

Citatet som stoppades i Hela Hälsingland

Ett par månader senare pratar jag med journalisten Pelle Zackrisson. Han har precis lämnat en fast anställning på Hela Hälsingland, en tidning som ingår i Mittmedia-koncernen, för att börja en heltidstjänst som redaktionschef på Nyheter Idag.

Det är på samma tidning, Hela Hälsingland, som Oksanen är ledarskribent. I samtalet med Zackrisson berättar jag om min irritation över att målas ut som en “Putin-lakej”.

– Han kan ju omöjligt tro på det han själv skriver, han vet ju vem jag är. Eller har jag missat något? undrar jag.

Zackrisson mumlar att Oksanen möjligen är lite speciell. Samtidigt är han road över anklagelsen om vem som tvättade mina kalsonger. Plötsligt sänker Zackrisson rösten.

– Du, lova att inte säga något till någon, men det finns en grej med Oksanen som jag måste berätta.

– Vad är det hemliga om Oksanen som Zackrisson vill berätta?
– Varför begär Zackrisson ut UD-mejlen?
– Hur hamnade UD-mejlen hos Hanif Bali?
– Varför tror DN att det handlar om signalspaning?
– Och vilka var med i det hemliga nätverket?

Det och mycket mer kan du som PLUS-medlem ta del av!

Missa inte våra fördjupande reportage och extramaterial i våra avslöjanden. Med Plus får du tillgång till alla artiklar, bilder och videoklipp. Glöm inte att med fler prenumeranter kan vi satsa ännu mer på relevant journalistik.

Redan medlem? Glömt ditt lösenord?

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.