Helvetet i Norrland

Grannterror. Systematiskt kattplågeri. Bilbrand. Oprovocerat våld. Det lilla samhället i Jämtland, med 977 invånare, går knappt att känna igen längre. ”Det är tamejfan bättre att vara död än att bo här nu”, säger konsertorganisten och kompositören Jonas Karlsson, 48, till Nyheter Idag.

 

För ett par veckor sedan plingar det till i mobiltelefonen. Det är en före detta kollega från kvällstidningen Expressen som hör av sig.

– Kolla det här! Borde ni inte göra något på den här storyn?

Bifogat i meddelandet ligger en skärmdump från en populär Facebook-grupp. Jag zoomar in dumpen och tänker: ”Visst, bra grej – men hinner inte just nu”. En vecka senare har jag presenterat idén för vår redaktionschef, Pelle Zackrisson, som tycker att jag ska undersöka ärendet vidare.

– Kolla med min tidigare kollega, så får du lite bakgrund. Han gjorde en sak på det här för något år sedan, men jag tror att tidningen valde att ställa reportaget till slut, säger han.

I mitten av maj får jag kontakt med journalisten. Han berättar öppet och detaljerat om sin intervju, ger mig hela bakgrunden till den utdragna grannfejden, samt avslöjar att mannen inte är ensam i orten om att känna missnöje, men även rädsla, över situationen som har uppstått.

– De har viftat bort den här mannens oro med att det skulle röra sig om invandrarfientlighet. Jag har träffat honom och jag har väldigt svårt att tro att det här skulle bero på att han ”hatar utlänningar”. Han känner sig nog snarare väldigt störd av grannarnas beteende, förklarar han.

Kaos utbryter – bara en vecka före valet

Jonas Karlsson. På Facebook beskriver han sig själv som ”soloorganist, kompositör och författare”. 2002 tog han examen vid ansedda Musikkonservatoriet i Trondheim.

– Bach-stycket jag valt är bland det svåraste jag har spelat, säger han till Länstidningen Östersund inför den stundande konsertexamen.

 

Det han inte vet om då är att hans liv, tolv år senare, kommer att ta en smärtsam vändning till det sämre. Valkampanjen under 2014 har gått in i sin absoluta slutspurt och det är bara dagar kvar till valdagen. Media domineras av ”hotet från SD” och det pratas om den ”fascistiska våg som svept över Sverige”. Den stora frågan många krönikörer och experter ställer sig är hur de etablerade partierna ska parera Sverigedemokraterna, samt hur man ska minimera deras inflytande.

Valnatten den 14 september 2014 blir kaotisk. Sverigedemokraterna mer än fördubblar sitt resultat från 2010 och får 12,9 procent av svenska folkets röster. Expressen sörjer SD:s rekordval och publicerar en nattsvart framsida med budskapet ”I går röstade 781 120 svenskar på SD”.

– Jag hade tidigare inte varit intresserad av politik, men jag hade sett på debatterna att folk blivit nazister och så – men jag trodde aldrig riktigt på det där snacket, säger Jonas Karlsson.

En vecka före valet får han nya grannar. De kommer från Somalia och har placerats vägg i vägg med Jonas lägenhet i det gamla stationssamhället i södra Norrland. Grannsämjan blir kortvarig. Han berättar om ett ”helvetiskt oväsen”, som stegras från åtta på kvällen och som inte sällan pågår långt in på natten. Det blir hädanefter omöjligt att sova ordentligt om nätterna.

– Första gången som jag hörde det här, trodde jag det var en festival som hade flyttat in.

Han utvecklar:

– Det är som om du befinner dig på en fotbollsmatch, de bygger upp en liknande spänningsnivå. Tids nog låter det som ett zoo, varvat med tjatter och gallskrik. Sedan de här dunsarna, det låter som om de slänger varandra i väggarna. Ljudnivån är så högljudd att du hör det 50 meter utanför bostadshuset. Och just att det inte finns någon hejd på det. De kan göra ljud som en visselpipa. Det är ett sådant helvetiskt tjatter att jag inte ens kan titta på tv i vardagsrummet längre.

– Då fattade jag varför folk i Sverige hade klagat. Jag hade inte tänkt på det förut. Men nu bokstavligen sprang jag iväg och röstade på Sverigedemokraterna i valet. Jag var i chocktillstånd.

Paradiset, som han själv beskriver orten, förvandlas på kort tid till ett levande helvete. Under tiden beskriver det kommunala fastighetsbolaget det lilla samhället som ett föredöme vad gäller lyckat integrationsarbete. SVT beslutar sig för att spela in dokumentären Hej Främling! Även Expressen, Aftonbladet och till och med den brittiska mediegiganten BBC stämmer in i hyllningskören och förmedlar den positiva Sverigebilden.

Men under hela den nuvarande mandatperioden har Jonas problem med grannarna och hyresvärden bara eskalerat…

Över 50 anmälningar

Jonas börjar nu att konfrontera sina grannar, som till en början inte förstår svenska. Han påpekar att han gjorde det på ett vänligt sätt och berättar att han ringde på deras dörr vid minst tolv tillfällen under det första året, men att deras beteende inte förbättrades trots återkommande påstötningar. Det är nu han börjar ringa till Securitas, men även anmäla grannarna till Krokomsbostäder, det kommunala fastighetsbolag som ansvarar för deras placering i den norrländska idyllen.

Responsen har varit – sisådär.

Han berättar att han har gjort över 50 anmälningar till ovan nämnda fastighetsbolag, men att ingen renderade i något konkret. Utöver en polisanmälan – mot honom själv. Han har även ringt till Securitas ytterligare ett tiotal gånger, men förklarar att det är en svår situation eftersom det ofta tar tid innan de dyker upp till bostadshuset, och att det måste vara väldigt högljutt just då, när vaktbolaget anländer. Annars händer ingenting. Vid ett tillfälle har han även ringt till polisen, som bortsåg från anmälan.

– Det var ett så extremt oväsen att jag tänkte att det vore bra att få dit polisen. Jag tror även att de grannar som bor under somalierna gjorde en anmälan. Det var även andra flyktingbarn i lägenheten då, de måste ha satt något slags världsrekord i oväsen. Men polisen ignorerade ärendet och kom inte.

Ett annat oljud som beskrivs är ett monotont knackande – som kan hålla på i timtal.

– Det låter som om de slår med en hammare i väggen. En gång gick jag in i deras lägenhet. Det såg ut som om de satt på golvet och krossade te med en sten. Du kan tänka dig, man förstör ju lägenheten också. Sedan sitter man inte och slår med en sten i golvet under flera timmar.

– Skulle jag ha hållit på så där, hade jag blivit inlåst direkt.

 

Jonas återkommer ofta till de många anmälningar han gjort till Krokomsbostäder. Han berättar att det kommunala bolaget upplevdes som väldigt nervöst i början, och att de till slut försökte gå honom till mötes genom att erbjuda en tvåa lite längre bort, vid järnvägen.

– Först så undvek de ordet flyktingar. Jag fick inte använda det ordet. Jag fick en moralpredikan varje gång jag sa flyktingar. I stället var jag tvungen att använda ordet barnfamilj. Dessutom: jag kan inte flytta till den tvåan på grund av min orgel. Jag har förklarat det för dem. När jag valde mitt nuvarande boende mätte jag med tumstock så att jag visste att jag kunde få in orgeln genom dörren.

I lägenheten står, utöver den digitala orgeln, nu även ett digitalt piano.

– Jag skulle kunna störa hela huset om jag ville, det är 550 Watt i mina högtalare. Men jag har inbyggda kabinett, just för att det inte ska bli något trassel med mina grannar. Jag använder dyra hörlurar för att inte störa någon när jag spelar.

Blev anmäld av fastighetschefen

Kampen med Krokomsbostäder drar ut på tiden. Efter ett tag blir personalen allt mer otrevlig mot Jonas. Nu börjar man även låtsas som att det inte existerar något oväsen, och hänvisar till att ingen annan i bostadshuset har klagat. Men detta stämmer inte. Nyheter Idag har vittnesmål från grannen som bor under somalierna. Och även här finns en polisanmälan.

I en mejlkorrespondens med Krokomsbostäders före detta fastighetschef, Stefan Jönsson, framgår det att det upprättats en polisanmälan – men mot Jonas Karlsson.

Jonas förklarar sitt mejl till Stefan Jönsson med att han blev förbannad på att det kommunala bolaget konsekvent valt att ignorera hans klagomål och anmälningar under så lång tid.

– Jag visste att det skulle smälla. Senare kröp det fram att han själv varit rädd att få skit. Han grinade nästan: ”Jag får på tafsen om jag vräker dina grannar”. Sedan föreslog han att jag skulle kontakta hyresnämnden. Jag träffade förvaltaren Mikael Söderström och vi kom fram till att de skulle betala för flytten av orgeln under förutsättning att jag flyttade inom tre månader. Men det är inte så lätt att hitta något nytt ställe, framför allt inte nu, när de redan har hyrt ut allt till flyktingar.

– Jag kan bara spekulera, men jag tror att han (Stefan Jönsson) slutade på grund av det här.

Konflikterna med grannarna och med Krokomsbostäder har tagit hårt på Jonas. Under en period besöker han både läkare och psykiater, den senare kontaktar fastighetsbolaget för att styrka att Jonas är 100 procent trovärdig i sin berättelse, och inte drivs av flyktinghat.

– De svarade bara med att de erbjudit mig en tvåa och slutade sedan att höra av sig. Jag har mått skitdåligt och kommer att bli psykiskt nedgången om det här fortsätter.

Nedan kan ni ta del av överläkaren och psykiaterns intyg om Jonas situation.

– Jag har nästan funderat på självmord, då grannarna varit som värst. Ingen har någonsin i hela mitt liv behandlat mig sämre än Krokomsbostäder. De tar alla pris. De har tystat ner allt, säger Jonas.

Oprovocerad misshandel

Det finns flera vittnesmål om missförhållanden i bostadshuset. Under det senaste halvåret har det lilla samhället, med knappt 1 000 invånare, även skakats av en bilbrand. Och i början av maj attackerades en man oprovocerat vid järnvägsspåret. I misshandeln var flera gärningsmän inblandade och mannen fick ta emot flera slag mot huvudet, enligt polisen. Inga signalement finns att tillgå.

– Vårt samhälle håller på att förvandlas till en förort i Stockholm, konstaterar Jonas.

En dag blir han kontaktad på Facebook av mamman till den dotter som bor under somalierna. Hon presenterar sig och berättar om den jobbiga situation som har uppstått. Hon har även råkat i luven med ett av de somaliska barnen. ”Jag har rykt ihop med ungen ett par gånger och jag har inte varit nådig”, skriver hon och tillägger: ”Det finns hur mycket som helst att berätta och prata om.”

Andra vittnesmål berättar om katter som har rullats in i en matta och att flyktingbarn sedan slagit på mattan med träpåkar. En kattunge ska dessutom ha stuckits med ett träspjut i magen. Det är inte heller ovanligt att katterna jagas av barnen. Enligt Jonas är det inte hans somaliska grannar som är inblandade i detta, utan andra flyktingbarn, som bor lite längre bort från hans bostadsområde.

– Jag bad den nye chefen på Krokomsbostäder, Kenneth Karlsson, att höra av sig till mig angående katterna, men det gjorde han aldrig.

– Djurplågeri är något som vi svenskar reagerar väldigt hårt på. Ta bara det här exemplet med den norska kvinnan som plågade hundar i Jämtland. Då blev det ett väldans liv. Men nu när det gäller flyktingbarn och katter – då tystas det här ner totalt. Man lägger bara locket på.

Vad har du för belägg att barnen misshandlat katter?

– Jag har sett det själv. Det finns en liten katt som heter Lelle här i grannskapet, den brukar hälsa på mig ibland. En dag när jag gick ut på balkongen såg jag två flyktingbarn stå på gatan med spetsiga träkäppar. De höjde käpparna för att slå katten. Jag fick panik, snörade på mig skorna och kutade ut. Samtidigt skrek hon som var kattvakt på barnen att de inte skulle slå Lelle, men de bara skrattade för de vet att hon inte kan jaga ifatt dem på grund av sin rullator.

På Facebook bekräftar en ortsbo att hennes katt fått stryk av påkar. Hon säger även att hon fått nog och att hon tänker flytta från samhället.

Sedan 2017 publicerar Jonas inlägg i en populär Facebook-grupp. Han har även skrivit fyra insändare om sin situation på sajten Avpixlat, numera Samhällsnytt. Detta har haft ett högt socialt pris. Han säger att han har upptäckt, till sitt förtret, att han inte längre är välkommen att spela orgel i länet.

– Jag är utfryst. Jag är länets bästa organist och har sökt små kantorstjänster som jag inte har fått, trots mina kvalifikationer. Det går trögt. Jag har präster som övervakar mig på Facebook, känns det som. En del präster har plockat bort mig från deras vänlista. Jag vikarierade som kantor i Oviken förra året, men en dag blev jag kallad till min chef. När jag kom till jobbet fick jag en utskällning för att jag var rasist eftersom jag hade skrivit på Avpixlat. Hon grinade. Det var det värsta hon hade sett i sitt liv. Sedan var det orgelfestival här i Östersund, jag blev inte ens bjuden.

– De nöjer sig inte med att man har obekväma åsikter, utan menar att man har nazistiska kopplingar. En del människor tar ju det här på stort allvar. De menar att det är bättre att lägga locket på, annars gynnas ”bruna skjortor”. Jag orkar inte längre, det är därför jag har valt att gå ut med det här.

Har du övervägt att flytta från området?

– Ja, naturligtvis. Jag måste bara få ihop mera pengar än vad jag har nu. Jag går på a-kassa för tillfället. Så fort jag får tag på ett jobb så flyttar jag.

Hur har det här påverkat ditt förtroende för politiker?

– Jag har aldrig varit så besviken som på den regeringen vi har nu. Med tanke på vad de säger och hur dåligt det stämmer med verkligheten.

Tror du det blir bättre om det blir en ny regeringskonstellation i höst?

– Jag känner att de etablerade partierna, med undantag för SD, är ganska likartade i sin politik, att de viker sig så fort det behövs hjälp. Jag har en tjejkompis i stan som fick sin dotter våldtagen. Förövaren, en somalier, fick bara två månader. Jag tror att det här bara kommer att fortsätta. De kommer bara att lägga locket på. Och jag litar inte en sekund på Moderaternas Ulf Kristersson.

Jonas Karlsson flackar med blicken, han känner sig utmattad. Drömmen att kunna frilansa på heltid har spruckit – och det gamla stationssamhället, som han själv beskrev som ett paradis så sent som 2013, har plötsligt övergått i rena mardrömmen.

– Jag hade varit sugen på att flytta hit under sex års tid, och letade noggrant efter en lägenhet i ostört läge nära naturen. Det bodde bara äldre tanter i huset. Jag satt oftast med hörlurar vid min orgel eller åkte rullskidor. Jag var verkligen lycklig för att jag hittat min plats i tillvaron. Jag ville bo utanför stöket.

– Nu är det inget kvar av friden. Det är ett infernaliskt oväsen överallt, och de har precis monterat säkrare lås i dörrarna. Detta gäller även tvättstugan där de numera har dubbla lås och passerkort. Det är alltid trasiga maskiner och ostädat, så jag antar att de måste hålla koll på vem som varit där.