”En kulturkamp jag vill se mer av”

Att rösta på Centerpartiet är att ”köpa grisen i säcken”. Journalister på tidningar som DN förstår inte verkligheten där det finns ett folk och en slags elit. Och det behövs mer kulturkamp i Sverige. Samtidigt har vi alla ett socialt ansvar, inte minst under julhelgen, i att bry oss om människor som är ensamma. Det, och mycket annat, förklarar KD-ledaren Ebba Busch Thor i en stor intervju med Nyheter Idag.

I torsdags avslöjade Nyheter Idag att SD-toppar överväger KD-ledaren Ebba Busch Thor som en statsministerkandidat för ett konservativt block. Detta givet att varken M eller KD är beredda att ge sitt stöd åt Åkesson som statsminister. Och skulle en framtida ny högerregering hänga på Busch Thor som statsminister är dörren öppen.

– Om det skulle vara det avgörande för att Sverige ska kunna få en ny regering är det klart jag inte kommer säga nej i ett sådant läge, säger Busch Thor.

Och under fredagen berättade Nyheter Idag att hon till och med kan tänka sig hjälpa Åkesson att hålla pli på sitt parti som kantats av många skandaler.

– Jag kan absolut bistå om det efterfrågas, men jag kommer inte lägga mig i oanmäld.

Nu publicerar Nyheter Idag resten av intervjun där KD-ledaren dels summerar året som gått, men även blickar framåt om svensk politik. Det råder ingen tvekan om att det svenska politiska landskapet är i ett formativt skede där gamla allianser överges och nya kan ta form.

Sveket från Centerpartiet

Intervjun med Busch Thor sker inne på Kristdemokraternas kansli i början av december. Året är snart slut och med det ett helt decennium. För nästan exakt tio år sedan hände det som leder oss fram till att vi nu sitter med Kristdemokraternas partiledare och pratar om svensk politik.

Söndagen den 19 september 2010 stod det klart att Sverige har fått ett nytt riksdagsparti. Mandatperioden innan hade Alliansen styrt Sverige i majoritet, ett vinnande koncept där KD regerade Sverige tillsammans med M, C och L. Detta nya riksdagsparti blev vågmästare i riksdagen och alliansen tvingades därefter regera i minoritet.

Sedan dess har det varit stökigt i svensk politik. En hårt kritiserad Decemberöverenskommelse har kommit och gått. Sedan början av 2019 styrs landet av en Januariöverenskommelse där Centerpartiet och Liberalerna svek kamraterna i Alliansen. Därmed var 15 års borgerligt samarbete i praktiken dött och begravet.

Därför är det inte konstigt att den händelse som gjort störst avtryck hos Ebba Busch Thor var dagen då Alliansen kom att förklaras död av bland annat MUF-toppen Benjamin Dousa.

Maud Olofsson grundande Alliansen 30 aug 2004.

Annie Lööf dödade Alliansen 11 jan 2019.

— Benjamin Dousa (@BenjaminDousa) January 11, 2019

– Det som ändrade hela grunden för mitt sätt att kunna bedriva politik det här året är såklart presskonferenserna när C och L gav sitt besked att jo, vi lovade en borgerlig statsminister i valrörelsen, men nu kommer vi att stötta en socialdemokratisk statsminister fyra år till vid makten, säger Ebba Busch Thor.

I spelet inför Januariöverenskommelsen var centerledaren Annie Lööf den drivande kraften till att vi fick den regering vi nu har. Nyheter Idag-reportern Pelle Zackrisson frågade högljutt under en presskonferens om Lööf nu ska ”äta upp sin sko” – en referens till ett tidigare löfte om att Lööf hellre äter upp sin högra sko än skapar regering med Löfven.

Något svar fick aldrig Zackrisson, istället lämnade Lööf presskonferensen samtidigt som frågan ställdes. Och Busch Thor gör ingen hemlighet av att även hon uppfattar Lööfs agerande som ett svek.

– Jag har väldigt svårt för alla politiska ledare och partier som jobbar hårt tillsammans med andra, lovar en sak, och sedan blir det någonting helt annat.

Dörren är formellt inte stängd till att åter försöka forma ett regeringsalternativ där Centerpartiet och Liberalerna ingår. Men mellan raderna låter Busch Thor förstå att en ny variant av Alliansen förefaller långsökt. Med det sagt vill inte KD-ledaren rikta allt för hård kritik, hon har själv bytt fot från att tidigare stängt dörren till SD till att nu hålla den ganska öppen.

– Jag har också gett löften kring olika regeringskonstellationer och vilka jag vill regera med efter förra valet till exempel. Men när det mötte en annan verklighet, då hade jag ett överordnat mål – att försöka göra Sverige till det bättre och att få genomslag för så mycket kristdemokratisk politik som möjligt.

Därmed har Sverige fått en ny politisk spelplan och Busch Thor är förmodligen den partiledare som först av alla började navigera i detta nya landskap. Den andre juli i somras rapporterade flera medier med braskande rubriker om en köttbulle-lunch. För första gången var Jimmie Åkessons politiska isolering bruten.

Konflikten mellan verklighetens folk och eliten

För en utomstående som inte följer politik dagligdags är det förmodligen en icke-nyhet att två partiledare äter köttbullar och pratar politik. Det är på något sätt lite av syftet med att vara invald i riksdagen. Men riktigt så rationellt fungerar sällan svensk offentlighet utan denna lunch kom att bli den stora snackisen mitt under Almedalsveckan.

– Jag beklagar att KD har tagit ett stort steg mot att förhandla med SD i viktiga politiska frågor. Det är inte en väg vi vill gå. Det finns stora möjligheter att finna bra lösningar för sjukvård, migration och energi utan att ge makt till ett främlingsfientligt parti som SD, förklarade Annie Lööf bekymrat.

Den som är observant noterar att Lööf ”beklagade” köttbulle-lunchen, men inte mycket mer. Skulle hon helt stänga dörren mot KD i den situationen har hon inget att förhandla med gentemot Löfven. Det är så politiskt spel många gånger fungerar och Lööf har närmast skamlöst forcerat nyliberala krav på en socialdemokratiskt ledd regering. Gör inte Löfven som Lööf vill kan hon alltid hota med att hoppa i säng med M och KD igen.

Men vad händer bortom tidningsrubrikerna när en simpel lunch mellan två partiledare blir en så stor skandal? Det finns en större bild som Ebba Busch Thor funderar på.

– Jag trodde kanske inte att det skulle dominera nyhetssändningarna fyra kvällar i rad i SVT Aktuellt den Almedalsveckan, att reaktionerna skulle hålla i så pass länge. Att man skulle orka ha ett så pass högt tonläge igen och igen älta 30-talets Tyskland, säger hon.

Här skymtar en annan konfliktlinje fram och för att förstå hur KD-ledningen resonerar får vi gå tillbaka till Almedalen 2009. Dåvarande partiledare Göran Hägglund nylanserar då begreppet ”verklighetens folk” – ett begrepp som har anor tillbaka till 90-talet och Ny Demokrati där Bert Karlsson och Ian Wachtmeister var dragloken.

”Inom kulturvänstern har vanliga Svenssons och deras Svenssonliv länge setts som det självklara objektet för hån och misstänksamhet”, skrev Hägglund i DN Debatt. Han fortsatte beskriva ”Sveriges radikala elit” som en ny överhet och kritiken var även riktad mot medier.

Den konflikten som Hägglund beskrev har nu växt till en avgrundsdjup klyfta som skär rakt igenom partier och skrån. När frilansjournalisten Joakim Lamotte blir attackerad och rånad på sin kamerautrustning i ett av Sveriges ökända utanförskapsområden passar flera, inte sällan skattefinansierade, journalister på att håna och förminska honom. Det i ett land som annars slår sig för bröstet över sin pressfrihet och liberala demokrati.

Enligt interna KD-källor är partiet nu på gång att återigen nylansera begreppet ”verklighetens folk”.

– Jag tycker att den analysen snarare har ökat i relevans i dag. Det är helt uppenbart att det finns en etablerad elit som inte nödvändigtvis handlar om de som har mycket pengar kontra de som inte har det. Utan det handlar om en samhällssyn och framför allt en övertygelse om att man har en rätt och riktig uppfattning om hur saker och ting är.

– Människor som har en avvikande åsikt har så fel att de är värda att ses ner på, säger partiledaren.

Några dagar efter intervjun med Busch Thor lanserar Sveriges Radios programledare Ola Gäverth ett eget begrepp: ”Swish-hora”. Detta för att beskriva journalister och opinionsbildare som Lamotte, människor som får sin finansiering via frivilliga bidrag av läsarna. Och utan att varken Lamotte eller Gäverth ens nämns i intervjun är det precis detta fenomen som Busch Thor sätter ord på.

– Man pratar mycket om samförstånd, tolerans och öppenhet men där man egentligen är extremt inskränkt och dömande – på gränsen, i vissa fall, till hatisk i sin så kallade tolerans.

Kängan mot DN och andra medier

På ett sätt är analysen självklar. Det parti som hittills vunnit på ett missnöje mot ett etablissemang stavas Sverigedemokraterna. Flera mätningar pekar på att de förmodligen är det största partiet. Samtidigt räcker det att frekventera en valfri nyhetstidnings kommentarsfält, eller ta del av politisk debatt i sociala medier, för att se detta missnöje.

Men på andra sidan barrikaderna finns etablerade medier som stretar emot. Idag är det inte bara det Hägglund kallade ”höghästad kvällstidningskrönikör” som har problem med vanligt folk. Sveriges största dagstidning Dagens Nyheter leds av chefredaktören Peter Wolodarski. Han är en av flera mediala makthavare som varnar för att måla upp precis den konflikt som KD-ledaren beskriver.

”Elit mot folk. En demokrati som inte längre är en verklig demokrati. Skandaler som inte är skandaler utan mediala påhitt (järnrören, minns någon?)”, ironiserade han när han i den egna tidningen ondgjorde sig över att Donald Trump vann valet i USA. Istället underkänner Wolodarski hela denna konfliktlinje.

”Det som i populistpropagandan beskrivs som en liten och verklighetsfrånvänd maktelit är i själva verket en överväldigande majoritet av medborgare i hela Sverige”, fortsatte DN-redaktören som i allt övrigt beskriver det han kallar högerpopulism som ett slags hot mot den ”liberala demokratin”.

Inte helt oväntat sågar KD-ledaren den bild som DN-redaktören ger uttryck för.

– Det är verklighetsfrånvänt. Vi har ett folk och vi har en elit. Klarar man inte av att se det, då klarar man inte av att sluta det gapet som finns. Det är en jättestor förtroendeklyfta idag mellan delar av den svenska befolkningen och politiken, medier, beslutsfattare och myndigheter, förklarar Busch Thor.

Denna konflikt, en slags kulturkamp, är något som välkomnas av KD-ledaren. Och den sträcker sig förstås mycket längre än till stora etablerade tidningsredaktioner. Effekterna av den rådande kulturella hegemonin kan förklara fenomen som integrationsproblem, förklarar hon.

– De senaste kanske två decenniernas hyllande av normlöshet, relativiserandet av att det skulle finnas något rätt och fel, pratet om att krossa familjen och ifrågasättandet om det finns något svenskt överhuvudtaget – det har gjort att vi stått extremt illa rustade i mötet med människor från andra kulturer.

Kulturfrågorna är inte bara relevanta när det kommer till att beskriva de stora konfliktlinjerna. När intervjun äger rum är det bara dagar kvar tills SVT:s julvärd Marianne Mörck, mitt i direktsändning, ska riva ner svenska flaggor från studions i övrigt nakna julgran. Denna högtid är förstås viktig för partiledaren som inte hymlar med sin kristna tro.

Uppmaningen: Ägna tid åt ensamma över julhelgen

Julen är ett av Sveriges största kulturella fenomen då människor förväntas mysa med släktingar, förhoppningsvis under nyktra former, och samtidigt undvika att gräla om politik och annat. Exempelvis tipsade DN inför julen 2013, med hjälp av en folkvettsexpert, hur man kan hantera släktingar med ”rasistiska och odemokratiska åsikter” som ”dras upp ur gyttjan”.

Och inför julen 2018 kontrade Nyheter Idag med krönikören och etikdoktorn Ann Heberlein som gav tips på hur du ”hanterar din PK-liberala släkting på julafton”. Men alla har inte någon att bråka med mellan Kalle Anka och glöggen. Många människor i Sverige är ensamma och det är ett på många sätt större problem inför helgerna. Detta bekymrar även KD-ledaren.

– Jag lägger ett stort ansvar på oss som inte är ensamma dagligdags. Gör era julbestyr, låt oss fundera på hur man vill fira julen, men se om inte någon del utav alla de här juldagarna om man inte också kan göra någonting för någon annan som inte ingår i ens omedelbara familj.

Det är inte några avancerade eller pretentiösa saker som Busch Thor föreslår, utan ganska enkla saker som de flesta av oss kan göra.

– Det kan ge så extremt mycket för en själv också att ha varit en del av att hjälpa till på ett härbärge runt julen, eller höra av sig till den där bekanta eller grannen som man vet med stor sannolikhet är ganska ensam. Bjud över på glöggminglet eller bjud in till julbordet. Eller bjud ut barnen som kanske har det lite mer knapert, bjud ut hela den familjen på bio eller vad det nu kan vara för något.

Likadant kan människor som i övrigt är väletablerade i samhället – eller för den del de som lever på gatan – känna sig ensamma, förklarar hon. Därför tipsar hon också om platser där alla är välkomna, inte minst kyrkor.

– Man behöver inte vara ensam, vänd er dit.

”Det finns en tydlig opposition i M, KD och SD”

Gamla allianser kan som sagt raseras och nya kan vänta runt hörnet. Men det är ännu lite tidigt att få något rakt besked om vi kommer se ett nytt regeringsalternativ växa fram inför nästa val. Däremot avvisar inte KD-ledaren bilden av en ”konservativ” opposition, om än att hon är frågande till just den ideologiska etiketten.

– Det blir ganska snurrigt, dels eftersom Moderaterna definierar sig själva som ett liberalkonservativt parti, vi är ett kristdemokratiskt parti som inrymmer en bredd av väljare och medborgare och Sverigedemokraterna som är lite vilsna i sin ideologiska hemvist. De gör en resa och de kallar sig inte för ett renodlat konservativt parti.

Men oavsett i vilken presentförpackning som oppositionen paketeras råder det ingen tvekan om vilka partier som ingår i denna. Hon använder till och med termen ”opposition på riktigt”, ett begrepp som SD använt flitigt i sin kommunikation.

– Människor märker av att det finns en tydlig opposition, som är opposition på riktigt. Den består av Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det går inte komma ifrån, så är det.

Men är den här tydliga oppositionen ett regeringsalternativ? När Alliansen presenterade sin laguppställning inför valet 2006 var argumenten självklara. Eftersom det nu fanns ett tydligt alternativ till en socialdemokratiskt ledd regering, där fyra allianspartier trimmat in sig, kompromissat och gemensamt lagt fram en heltäckande politisk plan, fanns också förutsättningar att på allvar utmana om makten. Och det argumentet gick som bekant hem hos väljarna.

Vän av ordning tänker nog att samma argument bör gälla idag, vilket onekligen ställer krav på den tydliga opposition som Busch Thor beskriver i M, KD och SD. Men riktigt så långt är inte KD-ledaren beredd att gå. Inte nu iallafall.

– Väljarna är betydligt mer öppna nu inför att faktiskt rösta på det alternativ man tycker är bäst och sedan vara medveten om att det kommer ske förhandlingar efteråt och att man inte riktigt vet vilken konstellation det blir.

– Men det är klart, att den som inte kan presentera ett eller flera rimliga regeringsalternativ tror jag kommer få mycket svårare i valrörelsen – till exempel om man kommer fortsätta vela mellan Stefan Löfven och Ulf Kristersson.

Det säger partiledaren som själv betraktas som statsministermaterial av flera politikertoppar i Sveriges förmodligen största parti.