ÖVERKALIX I ett bostadsområde i Överkalix har ett gäng pojkar satt skräck i befolkningen. Louise Hansson är en av de drabbade och den enda som vågar berätta om det offentligt.
– Det kommer ut en liten knatte på min trapp och säger ”ska jag våldta dig”, berättar hon.

SVT har pratat med flera av de boende i grannskapet som vittnar om barngängets terror, men 77-åriga Louise Hansson är den enda som vågar träda fram och berätta öppet om situationen.

Det handlar om ett gäng pojkar i 10–13-årsåldern som har trakasserat de äldre i området i flera år. Louise Hansson berättar för Nyheter Idag.

– De har ringt och sparkat på dörrarna, bankat på rutor och sagt fula ord. De har gått till grannen och tiggt pengar, och när de inte fick pengar sabbade de hennes extralysen och kastade sönder rutan i tvättstugan, säger hon.

Vad är det för fula ord de har sagt?

– ”Hora”, naturligtvis, vad annars? Det säger de till gamla tanter, kvinnor som är mellan 80 och 85, berättar hon.

– En gammal kvinna här blev så rädd att hon fick ta hjärtmedicin och ligga med flimmer. Så ska det inte vara.

En gång konfronterade Louise Hansson gänget och blev då hotad.

– Det kommer ut en liten knatte på min trapp och säger ”ska jag våldta dig”. Det är ju så att man baxnar.

Under en tid trodde Louise Hansson att hon blivit ”kompis” med pojkarna. De tiggde mat av henne och hon gav dem hembakta kubbar. Senare kom de tillbaka och krävde mer, men då sade hon nej.

Terrorn fortsatte och på senaste tiden har Louise Hansson undvikit att dra till sig pojkarnas uppmärksamhet. Hon släcker lamporna om kvällarna så att de ska tro att hon inte är hemma.

– Om man säger emot dem blir det sju resor värre. Det är så de reagerar.

En gång sade hon till dem att hon skulle ta kort på dem.

– ”Gör du det”, sade han, ”då slår vi sönder din telefon”.

Kan du beskriva dem?

– Det är vanliga barn som har satt i system att roa sig med det, säger hon.

Varför gör de det här?

– För att de inte har några andra sysselsättningar. Jag vill inte säga något annat. Man vill inte klanka ned på föräldrar. Föräldrarna vet inte om vad de gör.

Det tycks också som att trakasserierna ”går i arv” från äldre pojkar till yngre.

– Det berättade de förra hösten till mig, att ”de stora pojkarna har sagt att vi ska gå ned hit och busa”.

Louise Hansson pratar om en skam man känner som offer för barngänget. En skam som gör att man drar sig för att belysa problemet.

– Man tänker att man är annorlunda, att barnen ser ned på en.

Louise Hansson har dock tröttnat på att tiga om saken och säger att droppen blev när de kastade ägg på hennes sovrumsfönster i lördags. Då kontaktade hon sin dotter som hörde av sig till SVT.

– Jag var lite betänksam, tänkte nu blir det väl sju resor värre. Men skitsamma, tänkte jag. Jag tar det. Jag står upp för det som är rätt, så där ska man inte ha det i ett samhälle. På sådana här småorter måste vi komma åt dem.

Nu vill hon att föräldrarna tar sina barn och tvingar dem att be om ursäkt till de drabbade. Så som det gick till förr i tiden.

– Jag hoppas att det blir bra även på andra områden, att det sporrar andra också att inte ge sig, inte krypa ihop och känna hur mycket skamkänslor som helst.