GÖTEBORG Frivilligorganisationen Agape i Göteborg slår larm om att unga män från Afghanistan, så kallade ensamkommande, sexutnyttjas bland annat i utbyte mot boende. Hittills har organisationen tagit del av ett 20-tal berättelser, något som Göteborgs-Posten var först att berätta. –Frivilligsektorn drar alltid till sig människor med ett stort behov av bekräftelse, säger Matilda Brinck-Larsen, grundare av Agape, till Nyheter Idag.

Fram tills 18-årsdagen får så kallade ensamkommande barn stöd från socialtjänst och myndigheter med boende och bidrag till kläder och annat. När de fyllt 18 eller får sin ålder uppskriven försvinner stödet och de får klara sig själva på samma sätt som alla andra. Befinner de sig i en asylsökningsprocess erbjuds de boende på asylboende.

I Göteborgstrakten är det många av männen som nu blivit utan boende då de inte flyttat till den kommun där de blivit placerade.

– De har blivit placerade någon annanstans i Sverige och har inte flyttat med då de har hela sin sociala situation här, säger Matilda Brinck-Larsen till Nyheter Idag.

Hon uppger att kommuner där männen placeras inte har skyldighet att garantera plats i gymnasieskola.

Resultatet är att de , som enligt Brinck-Larsen till stor del består av minoritetsgruppen hazarer, blir hemlösa i Göteborg och riskerar att hamna i en situation där de kan exploateras.

– De behöver hitta någonstans att bo och de behöver försörja sig, säger Brinck-Larsen.

Det finns flera saker som spelar in. Bland annat pressen från hemlandet, att kunna fortsätta skicka hem pengar. För att göra det behöver de afghanska männen hitta ett sätt att tjäna pengar.

Steget är inte långt till den kriminella världen och att börja med drogförsäljning. Det är därför som Matilda Brinck-Larsen startade upp Agape förklarar hon. Tidigare var hon anställd som gruppchef på ett kommunalt HVB-hem för så kallade ensamkommande barn men sade upp sig.

– Centrala Göteborg är en riskmiljö. Är du i deras situation behöver du hitta ett sätt att försörja dig på. Har du ingenstans att bo så kommer du söka dig till de kriminella nätverk som finns. Ska du in i den organiserade brottsligheten så behöver du ”pejja” (göteborgska, dialektalt för betala, kommer från det engelska ”pay”, reds anm) ett pris för det, säger Brinck-Larsen.

Hennes organisation Agape har ordnat fram ett ställe för de numera vuxna afghanerna att duscha och äta på. Man har också kontrakterat 150 frivilliga familjer som ställt upp med husrum. Olika kyrkor har också varit med, berättar Matilda Brinck-Larsen.

Men det är inte alla som fått husrum via Agape. De män som vid olika tillfällen passerar Agapes verksamhet berättar om sin vardag och Brinck-Larsen har fått höra om situationer där männen exploaterats.

– Det finns de som blir erbjudna boenden nere på tågstationen, men det sker också erbjudanden där det finns verksamhet för den här gruppen. Som språkkaféer till exempel, säger Matilda Brinck-Larsen.

Hon konstaterar att det handlar om ett 20-tal fall som man på Agape fått del av där de afghanska männen har hamnat i en problematisk sexuell situation.

– Det har inte bara handlat fall där det har varit att man bytt mot boende. Det har även handlat om att sålt sig för att få pengar eller att man i något fall gått in i en kärleksrelation med den man bott hos. Men även det är problematiskt. Det är viktigt att hela tiden i en sådan relation komma ihåg att det är någon som är vuxen och någon som är barn, säger Matilda Brinck-Larsen som säger att det även handlar om andra saker än sex.

– De får bo mot att de gör olika saker, städar, kanske fixar med något som ska lagas. De hamnar i en situation där de är väldigt utsatta.

Inom gruppen som engagerat sig för de ensamkommande finns det problem.

– Det här omsorgsknarkandet är inte en lösning. Det är en kvinnosak att engagera sig i sådana här frågor. Det kan ju låta lite… men så är det, säger Matilda Brinck Larsen.

Hon har sett fall där relationen med det ensamkommande barnet/mannen varit mycket bekymmersam.

– Det har skapats en gränslöshet, säger Brinck Larsen.

Som tidigare chef inom en kommunal verksamhet kunde hon jobba med tydliga regler och riktlinjer för hur personalen skulle förhålla sig till de ensamkommande. Inom frivilligsektorn blir situationen annorlunda konstaterar Matilda Brinck-Larsen.

– Det finns de som går över gränserna. Frivilligsektorn drar alltid till sig människor med stort behov av bekräftelse, det spelar ingen roll vad det är för verksamhet. Och här kan man få situationer där det är en individ (ensamkommande) som har behov av stöd. Väljer då den frivillige att gå in själv och göra sig en del av det eller pushar man individen att ta sig vidare, att växa.

Inom Agape har man jobbat med att kvalitetssäkra verksamheten.

– Vi har jobbat mycket med strukturer och har tydliga regler. Man har inte rätt att kliva över de regler som vi har. De flesta som är hos oss är det inte ett problem med. Men vi har varit tvungna att stänga av några. Då har vi sagt att ”det är kanske inte det här du ska syssla med”, säger Matilda Brinck-Larsen.

Det här med de ensamkommandes ålder är något som ifrågasatts, att de är äldre och så vidare. Kan det finnas något i det som gör att förövarna ser det som mer acceptabelt att utnyttja dem?

– I grund och botten handlar det om ett obalanserat maktförhållande. Det gäller att ta hänsyn till det, att vara medveten om det och att inte utnyttja det.  Sedan är det klart att de är fyra år äldre. De är unga vuxna. Jag hade önskat att mobiliseringen kring gruppen hade mognat också.

– Hela diskussionen skulle tjäna på om vi slutar att förminska dem. Vi ska inte regrediera dem. De har tagit sig hit som unga pojkar, klarat av en tuff resa genom Europa, säger Matilda Brinck-Larsen.

Hon menar att fokus inte borde vara på om de är ensamkommande barn eller inte. Utan på att det är en grupp migranter som befinner sig i en utsatt social situation.

– Den här gruppen fortsätter vara utsatt, säger hon.