Det är ytterst regeringens ansvar att våra äldre inte skyddades bättre och tusentals dog när corona slog till. Det slås fast i Coronakommissionens delrapport. Tyvärr har Stefan Löfven en historia av svårigheter att erkänna egna brister och att ta ansvar. I stället tendererar han att skylla ifrån sig på någon annan, skriver Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.

I Coronakommissionens delrapport riktas synnerligen allvarlig kritik mot regeringen. Det är enligt kommissionen uppenbart att regeringen inte har tagit de initiativ som behövts för att äldreomsorgen skulle stå sig bättre mot en kris av detta slag. Slutsatsen kan inte bli någon annan än att den svenska strategin, kopplad till äldreomsorgen, har misslyckats kapitalt. Regeringens senfärdighet, vilsenhet och passivitet har kostat liv.

Den allvarliga kritiken i rapporten är inte överraskande. Nyligen konstaterade OECD i en rapport att Sverige på flera punkter var sämst vad gäller hanteringen av Corona. Sverige hamnar i botten när det gäller att minska smittspridningen, skriva ut IVA patienter och förmågan att påverka medborgarna till en större grad av isolering.

Att som coronakommissionen nu gör, så tydligt peka ut regeringen som ansvarig, är ovanligt och en tydlig markering. Efter detta kan inte regeringen längre skylla ifrån sig i ansvarsfrågan. Det inträffade är en skandal av gigantiska proportioner, där det yttersta ansvaret vilar på statsminister Stefan Löfven.

Vi sverigedemokrater varnade tidigt för denna utveckling och betonade vikten av ett tydligt fokus på försiktighetsprincipen. Det innebär i klartext att när vi inte vet, då skall beslut tas som ligger i linje med principen om att ta det säkra före det osäkra. Gör hellre för mycket än för lite.

Redan den 8 april framförde exempelvis vi sverigedemokrater, på Aftonbladets debattsida, att det omgående skulle tas fram skarpa riktlinjer som klargjorde att personal inom äldreomsorgen anmodades användning av munskydd i arbetet. Vi efterlyste även tydliga direktiv till allmänheten om hur munskydd ska användas på alla platser där människor möts. Sedan dess har regeringen passivt lappat och lagat. Man har gett otydligheten som begrepp en ny innebörd. De beslut som har tagits, har haft kännetecken av ett hafsverk, där den röda tråden har varit lika med förvirring och undanflykter i form av att skylla på någon annan.

Att ta ansvar för sina egna fel och brister är inte Stefan Löfvens starkaste gren. Det är synd, för jag är övertygad om att människor har förståelse för att fel kan göras och hyser en stor respekt för de som har insikt nog att stå upp för- och ta ansvar för desamma.

Just detta synsätt var ett av huvudskälen till att Sverigedemokraterna begärde den här granskningen av döden inom äldrevården. Inför tillsättandet av kommissionen ville vi att man skulle utreda vilka faktorer som lett fram till misslyckandet och att dessa skulle presenteras i god tid så att man kunde lära av misstagen inför en eventuell andra våg. Nu har redovisningen blivit försenad och vi är nu mitt uppe i en upprepning.

Vi kommer nu säkerligen att möta ursäkter i form av förklaringar som pekar ut långtgående och historiskt förankrade strukturella brister som huvudorsak. Vanskötsel under lång tid. Säkerligen kommer regeringen även ge kommuner och regioner en del av skuldbördan. Men det duger inte! Inte på något sätt.

Delrapporten är ett underkännande. Att så tydligt peka ut en regering som ansvariga, är en bekräftelse på hur svagt statsminister Stefan Löfven och hans regering har agerat i ett pressat läge. Men främst av allt är det en tragisk berättelse om hur människor i Sverige år 2020 dog i onödan. Den berättelsen är för evigt inskriven med svarta bokstäver i de svenska historieböckerna.