DEBATT Sveriges utsläpp har marginell betydelse på klimatet. Det är i stället genom EU som det på allvar går att påverka de andra stora ekonomierna som USA, Japan och Kina. Genom att gynna handel med länder som reglerar sina utsläpp kan EU göra skillnad, skriver Fredrik Sander och Christoffer Lernö, Medborgerlig Samling.

Debatten i Sverige om att sänka utsläppen från förbränningen av fossila bränslen handlar oftast om hur Sverige kan ta sitt ansvar för att minska fossilanvändning från produktion och trafik – men det är inte detta som är det stora problemet.

Kina och USA är länder med utsläpp som får Sveriges att verka försumbara. Det brukar ibland anföras som argument för att vi inte skall göra något alls: ”Hur kan vi göra skillnad?”

Vad som förutsätts i det resonemanget är att vi därmed inte har någon möjlighet att påverka utsläppen i stort – men det stämmer inte.

EU kan göra skillnad

EU är sammantaget världens näst största ekonomi och marknad. De regler och krav som EU sätter upp påverkar hela världsmarknaden. Om EU skriver in krav på utsläppsminskningar i sina handelsavtal kommer det skapa återverkningar i andra stora ekonomier som USA, Kina och Japan.

Det går exempelvis att luta sig tillbaka mot nobelpristagaren William Nordhaus klimatklubbsmodell: I korthet går den ut på att länder sätter upp ett gemensamt system för att reglera utsläpp, EU-ETS (utsläppsrättigheter) är ett exempel. Deltagande länder förbinder sig till en gemensam miljötariff mot de länder som inte ansluter sig till systemet. Handel inom den gemensamma ”klubben” har noll pålägg, men en obligatorisk tariff krävs alltså av länder som inte deltar.

Men man behöver inte binda sig till en sådan lösning. Det går också att sätta upp krav från fall till fall när man förhandlar fram handelsavtal. Gemensamt för båda metoderna är dock att om EU gör det så blir det stor effekt.

”Men”, säger några, ”hur kan vi påverka EU till detta?”

Svaret är att det faktiskt är en god idé för många företag inom EU. Idag sker svenskarnas konsumtionsutsläpp till över 60% utanför landet. Marknadsekonomi gör att produktion flyttar dit den är billigast, och billigt blir det i länder där staten inte säkerställer att företagen tar sitt miljöansvar. Marknaden fungerar inte som tänkt när vissa länder på detta sätt ”subventionerar” sina miljöförstörande företag.

Tarifferna återställer balansen eftersom EU:s företag inte längre behöver tävla på pris mot producenter som kan strunta i att ta hand om sina utsläpp. Företagen i EU betalar redan för sina utsläpp och en tariff mot länder som inte gör skulle leda till en rimligare konkurrenssituation för företag i EU.

Vi behöver rätt fokus

Visst skall vi fortsätta att göra våra industrier renare, fortsätta övergången till fossilfria transporter och se till att vi har elförsörjning som inte behöver luta sig mot kol, gas eller olja även inom Europa – men vi måste hela tiden minnas att det är inte här vi gör störst skillnad.

Störst skillnad gör vi genom EU, genom att driva vad som faktiskt är rättvisa krav på våra internationella handelspartners. Det tjänar både vi och planeten på.