SVT:s Uppdrag granskning har avslöjat förekomsten av så kallade njutningsäktenskap (nika al mutha) i Sverige. Shiamuslimska moskéers medverkan i att inrätta sådana vigslar, något som betraktas som prostitution i Allahs namn, är en del av politisk islams underminering av det svenska samhället. Bakom utbredningen av detta fenomen står Irans shiaislamistiska regim och den irakiska ayatollan Ali Sistani, inspirerade av koranen som rättskälla.

Njutningsäktenskap omnämns i koranen (kapitel 4:24 An-Nisa) som en religiös lag. Den har en särställning inom shiaislamisk jurisprudens och är kodifierad i den shiairanska familjerättsliga lagstiftningen. Karaktäristiskt för njutningsäktenskap är sex mot betalning under en överenskommen tidsperiod. Offren för denna islamiska prostitution är inte sällan frånskilda, unga och utsatta kvinnor. Mönstret känns igen från den svenska sexköpslagen och den som arrangerar sådana sexuella tjänster benämns som hallickar.

I shiaislams heliga pilgrimsorter i Iran har det inrättats särskilda förmedlingskontor dit kvinnor och män vänder sig för att hitta varandra i syfte att ingå ”tillfälligt äktenskap”. Beroende på utseende och ålder har dessa kvinnor olika pris, och i ett sådant ”äktenskap” bejakas enbart mannens sexuella njutning. Representanterna för en sådan rättsordning, Shiasamfunden, har tillåtits verka fritt i Sverige. Deras aktiviteter finansieras delvis med svenska skattemedel i form av föreningsbidrag och kommunala förmåner.

Shiasamfunden har sitt maktcenter i Imam Ali moskén i Järfälla. Två grupper administrerar detta samfund, Irans diktator Ali Khamenei och den irakiska ayatollan Ali Sistanis representanter. Dessa grupper samverkar med varandra. Irans brutala revolutionsgarde (IRGC) och dess utlandsenhet, Quds-styrkor, sköter logistiken och organisatoriska operationer. Samverkans metoder via moskén har Irans maktstrukturer som sin förebild.

Irans maktstruktur som sträcker sig utanför landet gränser består av två delar. Dels av regeringsadministrationen via utrikesdepartementet som hanterar diplomatiska kontakter. Dels består den av ledarens, det vill säga Khameneis, egen och parallella administration. Khamenei är även överbefälhavare i Iran och kontrollerar Irans militära styrkor inklusive IRGC med ett eget underrättelseorgan och utlandsenhet. Khamenei kontrollerar även det shiareligiösa etablissemanget och dess mission utanför Iran. Till Khameneis underställda religiösa organisationer rekryteras underrättelse- och säkerhetsutbildade imamer.

För svenskt vidkommande har huvudimamen i moskén i Järfälla, av Migrationsverket, beviljats arbetstillstånd med expansion av Irans politiska budskap som mission. Imamen kontrollerar shiasamfunden i Sverige. Till sin undsättning har imamen Quds-styrkor som även är inblandade i den internationella droghandeln. Quds-styrkor har även genomfört terrorverksamhet och ägnar sig åt grova människorättsbrott, nu även i islamisk bordellverksamhet.

Irans regim har via svenska migrationslagstiftningen som instrument och med välfärdsstatens bidragssystem som incitament expanderat i Sverige. Med religionsfrihet som täckmantel strävar Irans regim med sin aggressiva agenda efter politisk påverkan.

Utländska aktörer utnyttjar således de befintliga inhemska fria och demokratiska resurserna för att underminera just demokratin och gemenskapen som bygger på tillit. Politisk islams främjande av fenomenet ”njutningsäktenskap” och en rad övriga odemokratiska och destruktiva ideal är koherent.
Med facit i hand framstår den svenska demokratin med dess svaga säkerhetsrutiner som sårbar och undfallen.

Ett fortsatt bidragsflöde till shiasamfundet innebär en legitimering av systemhotande odemokratiska metoder. Åtgärder riktade mot shiasamfundet med kopplingar till Irans regim ska inte uppfattas som inskränkning av religionsfriheten. Det finns däremot all anledning att känna oro för shiagruppers expansion och majoritetstänkande kultur. Demokratin och det svenska samhället är mycket sårbart gentemot Irans islamistiska regims underrättelseverksamhet. Undfallenhet gentemot islamister är dyrköpt. Säkerhetshoten från dessa islamister bör tas på yttersta allvar och en grundlig granskning av Imam Ali moskéns agenda som Irans diktators maktcenter bör genomföras. Detta är såväl nödvändigt som relevant.